Tomt och ledset

Nu är det tyst och tomt och färre pussar än vanligt hemma hos Krantzarna. Hasse drog efter en katt i eftermiddags och blev påkörd av en bil. Dagmatte ringde oss och vi möttes inne på Djurakuten, men det gick inte att göra något. Han dog nästan omedelbart när han blev påkörd och hann troligen inte känna något, vilket känns s0m en tröst om än liten. Särskilt när det gäller Hasse som var så väldigt känslig när det gällde allt som gjorde ont.

Det var inte förrän vi fick Hasse som vi verkigen förstod hur olika två hundpersonligheter kan vara, trots att de är samma ras. Och även om vi förstås är glada att vi fick åka hem med Tage iallafall, så blir det väldigt tomt utan Hasse. Vi har nog inte riktigt förstått det ännu, utan väntar oss fortfarande höra hans små tassande steg så fort vi äter ett äpple eller grejar med mat i köket. För att inte tala om hur jag kommer att sakna hur han kommer och bökar sig tillrätta i min armhåla om nätterna. Och de intensiva pussarna när han kom in efter morgonpromenaderna med husse.

Den här bilden tycker jag är Hasse i ett nötskal - uppmärksam och försöker förstå även om det inte alltid är så lätt att få ihop alla intryck. Och han var en riktig liten hussegris så det passar bra att han värmer sig under husses kofta när vi är på torpet och inte hunnit få upp värmen i spisen ännu.