Som hundägare har jag fått vänja mig vid lite nya saker kan man säga. Det värsta var nog när jag fick dra ut en död mask ur rumpan på Tage när han var valp. Tycker fortfarande att det är otäckt att tänka på. Efter det har det blivit både öronrensningar och sårtvätt, ögonsalva och söndriga klor där pulpan är blottad.
Idag var det dags för stygnklippning. Efter att ha fått instruktioner av experten L satte jag mig med Tage och en sax i soffan. Det var dags att klippa bort kompressen som var fastsydd över såret och det är alltid bäst att börja med Tage eftersom han ligger still utan att protestera. Jag bävade lite för hur det skulle se ut under kompressen, men det var inte så farligt faktiskt. Några stygn, lite sladdrig hud och en lätt rodnad. Att dra ut stygnen som kompressen satt fast med var heller inte svårt, Tage reagerade knappt. Bara när jag fick ta fram pincetten för att få bort en liten stump verkade han tycka att jag pillade för mycket.
Sen var det Hasses tur och efter pärsen med den avbrutna klon förrförra sommaren var jag inte helt säker på att jag skulle fixa det utan hjälp. Då skrek han i panik varje gång man skulle byta bandage. Eller ens titta på det.
Nu gick det dock mycket bättre och efter ett smitningsförsök accepterade han att ligga på rygg i knät medan jag klippte och drog bort konpressen. Visserligen darrade han som ett asplöv men det gick bra ändå.
De blev belönade med promenad och godissök i hela lägenheten och Hasse överraskade med att vara mer uthållig i sökandet. Tage upptäckte nämligen att matskålen ännu stod framme och tog en lunchpaus medan Hasse fortsatte leta :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar