Sömntjatet fortsätter...

Men åtminstone i positiva ordalag! Inatt var första gången som Leo inte ens frågade efter välling utan somnade om ändå. Dessutom kom han tassande själv istället för att ropa på hämtning, vilket förstås var extra trevligt. Även om jag uppskattar att sova så måste jag säga att jag redan nu vet att jag kommer att sakna de små barfotafötterna över golvet och sen synen av två pinniga små pyjamasben och en lite rundare pyjamasmage under fjunskallen som framhävs av motljuset från hallen. För att inte tala om när han bökar sig tillrätta i armhålan och drar min arm om sig så han ska ligga riktigt skönt. Det är lite Hasse över det när jag tänker efter, han tyckte också om att sova så.

Inte nog med att Leo vaknar mer sällan - han sover längre på morgonen också. Han får morgonvälling nån gång mellan sex och sju och sen har han - peppar, peppar - sovit till mellan åtta och nio. Riktigt skönt! Han har slutat med middagsluren igen men sover totalt sett mer och bättre så det är nog lika bra.

Inatt hoppas vi på en lika bra natt, särskilt som jag ska masa mig upp extra tidigt för att åka och bli stucken i armen innan jobbet. Efter allt velande hit och dit har jag ändå bestämt mig för att det är dags att ta vaccinet. Om inte annat så för att inte riskera att smitta Leo.

Navelskåderi på hög (och sned) nivå

I vanliga fall märks det inte, men nu kan jag konstatera samma sak som när jag väntade Leo. Min navel sitter inte alls mitt på magen som den borde. Den sitter minst fem centimeter för långt till vänster. Udda.

En framtida karriär som kock?

Hemma hos kusinerna finns massor av roliga leksaker. Leo var där några timmar idag när jag var på ett jobbmöte och sen blev vi kvar till kvällen. Han lekte och lekte och var hur nöjd som helst. På kvällen hittade han ännu en otestad låda - som visade sig innehålla grönsaker som sitter ihop med kardborrband så man kan skära itu dem. Sen stod han och hackade grönsaker på löpande band, satte ihop dem (eller ännu hellre: fick hjälp av I eller M att fixa den biten) och så skar han itu dem igen. Den lille mästerkocken såg exakt ut som sin morfar i köket!

Utanför Heron City

En suddig men ändå härlig bild. Som vanligt är det inga problem att klättra upp till rutchkanan... men på väg ner känns det tryggt med ett finger att hålla i.

Fortsätt håll tummarna!

Jodå, natten till idag gick rätt bra. Leo vaknade vid halv tre och ville ha välling. Lite mer envist än igår, men till sist somnade han ändå om... och sov till efter sju! Härligt att bara vakna en gång per natt, även om vi förstås gärna skulle eliminera det tillfället också. Men ett steg i taget, ett steg i taget. Ett uppvak är ändå mindre än två... eller tre... eller fler...

Minisemester

I söndags packade jag in småkillarna i bilen och styrde norrut, till Leos extramommo och -moffa. M njöt av att få sova några ostörda nätter hemma och småkillarna (och jag) njöt av att få träffa släkten, busa och äta gott. Leo fick dessutom bada badkar, köra M-kusins gamla bilar, lyssna på gitarrspel och själv spela piano. Som extrabonus dök dessutom SCEA upp en snabb sväng på måndagen. Tage var så glad att mattorna flög omkring!

Morgonen därpå passade han istället på att ta en extra tupplur på den gula hunden som Leo brukar sova med...
Under tiden spelade Leo piano. Först väldigt försiktigt och bara med mig bredvid, men sen knuffade han bort mig och spelade glatt på egen hand. Förut när han spelat hemma hos andrakusin I så har han mest hamrat, men nu såg man verkligen hur han testade olika tangenter en i taget. Kul!

På bästa lyssnarplats satt nya favoritleksaken "volvon" som han fått ärva av grannpojkarna. Den ska vara med överallt och smärre panik har uppstått flera gånger när den varit borta. Det var lättare när han var fixerad vid traktorn för den är större och lite svårare att tappa bort! Lite roligt är dock att han även känner igen volvobilar ute nu, dock bara kombis. Men det är ju det man ska ha såklart! ;-)

Paljetter is the shit

När vi var på Lindex fastnade Leo för detta paljetthårband och eftersom det var överkomligt i pris slog vi till. Även om han bara har på sig det korta stunder (och gärna speglar sig i både hallspegel och ugnsluckan då) så är det väldigt viktigt att det är hans, vilket Elmer fick erfara när han försökte låna det sist han var här.