Ni ser väl vad det är?

I morse skapade Leo sin första teckning som han sa föreställde något. Han pekade engagerat på samma ställe på teckningen flera gånger och upprepade nöjt vad det var. En traktor. Med skopa. Och hjul.

Inte helt otippat :-)

Eeeeeemil!

Idag har Leo visat sina allra mest kreativa sidor. Till exempel har han kommit på att dra fram köksstolen till spisen (tidigare har han nöjt sig med att diska i hon). Han var visserligen bara intresserad av att tända fläktlampan, men det räcker med att lägga handen på rätt ställe av hällen för att han ska slå på plattorna. Om det inte var en engångsföreteelse att han ville upp där lär vi få tejpa över knappsensorerna när vi inte använder dem.

En stund senare hämtade jag tvätt i badrummet, medan Leo väntade i sovrummet med Tage. När jag kommer in har han baxat sin traktor (den som man sitter och sparkar sig fram på) UPP I SÄNGEN och försökte åka omkring där. Han tyckte det var jätteskoj, men det gjorde INTE jag.


Sen var han iallafall hjälpsam både med att hänga tvätt och montera stolar (var på IKEA igår) även om han inte ville läsa bruksanvisningen utan peta plugg i hål bara på måfå. Vi fick dock ihop stolen ändå, under viss styrning av mig.

Nu sover han middag, helt slut eftersom han vaknade redan vid sextiden. Men då hade han å andra sidan sovit hela natten utan uppvak, så det var inte så illa iallafall. Kände mig ovanligt utvilad i morse trots förkylningen som inte verkar vilja ge sig helt.

Prosit

Usch och fy. Jag har åkt på en riktig dunderförkylning som hotat angripa bihålorna också! I vanliga fall hade jag raskt tagit de magiska gröna pillren (sinova) men det fick man förstås inte när man var gravid så istället har jag kört med nässpray och många snytningar.

Efter lunch gick jag och Leo till nya lekplatsen en sväng. Solen sken så fint och den har ju varit osynlig i flera veckor, så jag kunde inte låta bli trots förkylningen. Men det verkar som den friska luften gjorde gott för nu känns det faktiskt bättre i bihålorna. Visserligen har jag ont i halsen istället, men hellre det.

Nu tittar Leo på Lilla spöket Laban, M halvslumrar bredvid och själv ska jag koka te med manukahonung som jag hoppas ska hjälpa till att mota bort det sista av förkylningen. Vi har fortfarande kvar lite i burken från NZ för sån "finhonung" används bara på scones eller i te, inte i matlagning. Annars har de iof fått in manukahonung på Coop... till det facila priset av 200 spänn kilot eller vad det nu var!

Gaaaah!

Vissa dagar kanske man borde ha stannat hemma i sängen istället för att gå till jobbet. En av kollegorna påpekade i morse att jag såg trött ut, trots att jag i själva verket kände mig ovanligt pigg. Mycket mystiskt tyckte jag, ända tills jag fick syn på mig i en spegel. Jag har HELT glömt bort att sminka mig idag! Noll mascara = noll ögonfransar… och ett mycket trött utseende.

Sen var det dags för lunch och jag hade för ovanlighets skull ingen lunchlåda utan ska hänga på några kollegor för att hämta thaimat. Då gör jag nästa upptäckt: ingen plånbok i väskan! Den ligger givetvis kvar i fleecejackan sen jag var till Tempo igår. Då jag för övrigt fick gå hem och HÄMTA plånboken eftersom det visade sig i kassan att jag inte tagit den med mig.

Jag vet inte, kan foster äta upp mammans hjärnceller?

Felvänd men vid gott mod

Idag fick S och E rycka ut som Leovakt medan jag var på MVC på kontroll. Det hela gick förstås jättebra, utom att L passade på att SÄTTA SIG på sin kusin... som dessutom hade ont av tandspricking och var på dåligt humör redan innan. Men Leo är van att brottas med grannen T och hon skrattar bara när han gör så med henne ;-)

Kontrollen gick fint och alla värden var bra. Jag har känt mig lite trött på sistone men det var nog bara sömnbristen och inte järnbrist för allt såg fint ut. Det skadar förstås inte att jag boostat med leverpastej och blodpudding på sistone heller. Magen har inte vuxit i samma takt som sist, men det är bara bra för då låg jag nästan över kurvan. Räkan behagade dock ligga med huvudet upp, vilket jag misstänkt eftersom jag mest känt sparkar neråt. Barnmorskan försäkrade att det fortfarande finns gott om plats att vända så jag hoppas verkligen att Räkan gör det snart. Leo låg åt rätt håll rätt tidigt vill jag minnas... och kickade revben hela tiden.

Lite kul var att barnmorskan lyssnade på hjärtljuden med en tratt istället för med doppler. Visserligen fick inte jag höra ljudet då, men det var skönt att slippa klägget på magen plus att det inte stör Räkan heller. Hade dock inte varit med om det förut, där jag gick med Leo använde de bara doppler.

Leos sömn har blivit bättre igen (tack och lov!) och i morse sov han ända till nio! Visserligen efter två uppvak och en väldigt sen och seg insomning kvällen innan, men ändå. Irriterande nog var ju jag ändå tvungen att gå upp klockan 8 efterso jag skulle till mvc. Hoppas iaf de goda vanorna håller i sig framöver. Det hänger nog mycket på att hans stackars tröga mage fortsätter funka som den ska. Den hakade upp sig igen förra veckan, vilket resulterade i två timmars vaka med en ledsen kille som behövde bajsa men inte kunde. Stackars lilleman!

Ifall någon tvivlade...

...så är det riktigt mysigt att ha både barn och hund! Visst är det är lite träligt att klä på sig galonisar och regnjacka flera gånger om dagen nu när det regnar vareviga dag. Men det uppvägs lätt av allt mys och lek de har ihop.

Som synes ovan var Leo rätt trött efter lunch, men sova skulle han inte. Det krävdes både Tagepromenad och en tur till affären innan han till sist gav upp, precis utanför porten. Då satt han plötsligt och sov, sittandes med huvudet hängande framåt. Det tog några försök innan jag lyckades få honom att luta sig tillbaka och sova vidare, men nu slaggar han på uteplatsen och jag ska passa på att läsa en stund. Vi är inte bortskämda med att han sover varje dag direkt

Håll i dig, morsan!

Även om man sitter i vagn så är det förstås säkrast att hålla i sig när man åker tunnelbana. Så tycker Leo iallafall. I andra handen håller han den eviga volvon och numera känner han igen nästan alla volvobilar, både ute och i tidningsannonser. Vete sjutton vad han ser det på, men det slår aldrig fel.

Han har också koll på att jag har en bebis i magen (fast knappast vad det innebär) och härom dagen då han kände den sparka försökte han sparka tillbaka. Fast där sa jag stopp - nån måtta på härmandet får det vara. Att härma är annars väldigt poppis just nu. Använder jag skohorn ska han också göra det... och när jag klär på mig vill han också ha roll-on under armarna (dock med locket på). Snacka om att man blir medveten om allt man gör numera!