tisdag 2 september 2008

Vi känner oss som hemma

Okej, okej... jag borde skriva om något annat än sömn åtminstone ibland. Men vad skulle jag skriva då? Ett inlägg om den dåliga städningen och bemötandet från Balanzen? Näe, det känns för negativt och min irritation har redan lagt sig. Men jag vet vilka jag inte ska anlita om jag någonsin ska köpa städhjälp.

Martin har just monterat upp projektorn efter att ha fått låna en HILTI av grannen. Han är som en liten pojke på julafton och läser högt ur manualen. Det låter som "bla bla bla åtta meter bla bla bla zoom" men han är nöjd och glad iallafall :-)

Apropå teknik så undrar jag om det finns någon riktigt pipljudsfixerad ingenjör på Bosch. En slags mänsklig motsvarighet till Tage. Både diskmaskinen och mikron piper nämligen väldigt enerverande från det att de är klara tills man öpnnar luckan. WHY? Har jag stoppat in nåt i micron så vet jag väl om det? Det räcker gott med ett pip, det behöver inte fortsätta om och om igen medan jag spänner fast Leo i matstolen och ger honom ett smörgåsrån. Det är ytterst irriterande.

Jag börjar vänja mig vid att ha spishäll istället för vanliga plattor (först förstod jag inte hur jag skulle slå på den) men ugnen är ett mysterium. Jag kan använda den men förutom de vanliga inställningarna finns en massa konstiga små symboler. Kan det vara en varmluftsugn? Manualen saknas men jag ska höra med nån av grannarna vid tillfälle om jag kan låna och läsa på. Det blir isåfall första gången jag behövt läsa en ugnsmanual.

Trots att vi bara bott här ett par veckor börjar det redan kännas mer naturligt att säga "hemma" och inte "i nya lägenheten". Det har gått rekordsnabbt så det måste verkligen ha varit meningen att vi ska bo just här. Häromdagen gick jag förbi gamla lägenheten när jag var ute på eftermiddagsrunda med pojkarna. Lustigt nog kändes det inte alls konstigt att se andra gardiner i köksfönstret, utan helt självklart att det inte är vi som bor där mer. Och ändå trivdes vi väldigt bra där också. Bortsett från trapporna alltså.

Nä, nu ska jag gå och fylla diskmaskinen men vänta tills imorgon bitti med att slå på den så vi slipper gå upp i natt och öppna luckan för att slippa piiiiiiiipet.

1 kommentar:

Ina sa...

Ja det där med pipljud är ett gissel. D avskyr med hetta alla apparater som envisas med att pipa och det har smittat av sig på mig också. Våran nya micro gör också så. Den piper tre långa pip när den är klar, och sen piper den varje minut tills man öppnar luckan.
Otroligt irriterande.