Kväll tre

Man ska aldrig ropa hej förrän man är över bäcken och just när man tror man har kläm på allt så brukar det ju ändra sig. Särskilt när det gäller barn. Men jag måste ändå säga att kvällens nattning känns som ett stort steg framåt.

Igår grät han säkert en halvtimme och med det i minnet fick jag spänningshuvudvärk redan vid kvällsgröten. Leo åt dock glatt en hel portion och fick sen duscha och mysa en stund. Och busa lite fast det är dumt kvällstid, men vem kan låta bli att prutta en liten nakenfis på magen?

Sen var det dags, lite extra tidigt eftersom vi var borta på eftermiddagen och han bara sov en halvtimme då. Jag stålsatte mig. Bytte från pinnstolen till en med stoppad sits (en skön fåtölj vore inte helt fel där). Stålsatte mig igen och försökte förmedla lugn och mys till Leo.

Han for runt som en liten raket i sängen. Drog sig fram med hjälp av spjälorna, mosade spjälskyddet och försökte dra sig upp till stående. Han lyckas inte än men vi ska sänka bottnen imorgon för säkerhets skull. Efter ca tio minuter började han gnälla. Jag vaggade sängen och sjöng. Efter tio minuter till började han gråta men inte lika ledset som i förrgår då jag sövde honom i spjälisen första gången. Max tio minuter senare sov han! Martin, som var på väg för att handla, stod som ett levande frågetecken i hallen!

Jag hoppas att han sover ett par timmar nu, men det återstår att se. Tiden för hans ytliga sömnfas börjar närma sig...

------------------------------ Uppdaterat

Han vaknade efter en dryg halvtimme men lugnade sig snabbt när M gick in och sov igen efter ca tio minuter. Och nu känner jag hur M-syster säger "aj, intressepil i ögat".