Jo, jag har jobbat. Och jo, det känns bra. Men oj vad jag längtar hem på eftermiddagarna! Särskilt när jag lämnat jobbet och har ca 45 minuters transportsträcka hem...
Pojkarna har haft det bra på egen hand och alla tre har sett glada ut när jag kommit hem. T har viftat på hela kroppen, L har lett med hela ansiktet och sprattlat med armar och ben och M har ivrigt berättat om babysim och besök på BVC.
Två dagar var alldeles lagom att börja med känns det som. Jag har ivrigt kastat mig över alla nya uppgifter och har väl sällan varit så effektiv som nu. Dessutom är det roligt att munnhuggas med kollegorna igen. Men det ska också bli skönt att vara hemma resten av veckan.
Ikväll har L förresten kommit ännu närmare krypningens förlovade värld! Han lekte på golvet och upptäckte att han kunde ta sig fram mer effektivt om han drog fram högerbenet och fick fäste med fotsulan samtidigt som han tog spjärn med vänsterbenet. Det dröjer nog inte länge nu!
1 kommentar:
han kanske blir en sån där "knaskrypare" som Ingrid var...hon släpade ju ena benet men var trots det blixtsnabb
Skicka en kommentar