Isch. Trots att jag brukar avfärda matnojor och säger att allt är ok i lagom mängder så stod jag ändå där på ICA idag och funderade på vilket som var värst - transfetter eller socker? Och kommer han att få loss en stor bit och sätta i halsen om jag ger honom en skorpa att gnaga på? Till slut bestämde jag att han säkert överlever både det ena och det andra och köpte ett paket skorpor. Det är ju inte direkt så att det kommer att bli hans basföda.
Efter att ha uppdaterat planeringscentralen i hallen har jag insett att jag snart börjar jobba. Väldigt snart till och med. Alltså är det dags för lite mer struktur kring ätandet och inte varva amning och mat fullt lika mycket som vi gör nu.
På torpet kom vi in i en bra lunk då han vaknade vid ungefär samma tid varje dag, åt lunch osv. Men nu har han hamnat i en bänglig period igen, vaknar helt olika tider och äter inte lika bra som förut. Jag misstänker att det kan vara fler tänder på gång för han dreglar mycket och gnager som en galning på saker.
Tyvärr hakade hans mage upp sig också, men det verkar ha löst (hehhe) sig nu. Päron efter varje mål riktig mat verkar hjälpa och dessutom har vi dragit ner på majs. På grund av den risiga kistan har jag dessutom ammat lite oftare igen, men det börjar väl bli dags att trappa ner lite.
Som tur är gillar han ju mat iaf, och allra särskilt frukt. Både jag och M är riktiga fruktomaner så det är väl inte så konstigt. Dock har han ätit lite sämre än förut och framför allt sämre av kvällsgröten. De senaste dagarna har han varit så trött att han gnuggat sig i ögonen och inte velat äta. Då har M skyndat sig att göra iordning honom för natten men så fort jag ammar får han en ny energikick, rullar runt och börjar sprattla. Vi har fått vagga honom till sömns i famnen, vilket inte är helt optimalt kanske. Men fördelen är ju att M kan göra det lika gärna som jag (vilken känsla att gå och handla på ica och komma hem till sovande bebis och diskande make!!!). Förhoppningsvis lär han sig väl att somna själv nån gång innan han fyller femton iallafall.
Nu är jag precis tillbaka efter ännu ett sövningsavbrott. Den senaste timmen har vi sövt honom fyra gånger. Det är tur han är så underbar och perfekt i övrigt, annars hade vi sålt honom på loppis för länge sen ;-)
1 kommentar:
Det går över,jag lovar! Om bara ett år eller två så...tiden går så fort så nu när man har en snart 2½-åring så kommer man knappt ihåg att man har vyssjat någon till sömns i famnen;-) Och när de är snart 10 och 13 då kommer man till undsättning fort som bara den när det tillåts att ligga bredvid och mysa på kvällen;-)
Skicka en kommentar