tisdag 30 januari 2007

Faktiskt ganska viktigt

Att se skyltdockor som den till höger gör mig glad. Men samtidigt lite ledsen över att det finns en anledning att bli glad över att se en skyltdocka som ser ut som en ganska vanlig medelstor tjej.
Nog förstår jag att det inte är hälsosamt att väga alltför mycket. Men vikthysterin har faktiskt gått en aning för långt. Att döma av diskussionerna på jobbet så är det killarna som pratar mest om det, ältar hur många kilon de gått upp över jul osv. Men kanske är det bara för att ämnet är nyare för dem, för att tjejerna är så vana att tänka på sin vikt att de inte ens tycker det är något att diskutera?

Jag skulle inte reagera så mycket om diskussionerna fördes ur ett hälsoperspektiv. Men så är det oftast inte. Mat har slutat vara något man äter för att må bra och få i sig näringsämnen. Istället för att välja något som är bra för en väljer man att äta det som är minst fettbildande. Eller det man tror är minst fettbildande, för vem vet idag vad som är "farligast" - fett eller kolhydrater?

Mina matminnen från när jag var liten var aldrig kopplade till vikt. Istället minns jag hur vi pratade om hur viktigt det var att äta olika sorters mat för att få i sig olika slags näring. Vi pratade om hur man tillagar maten på bästa sätt, både för att det ska bli gott men också för att behålla så mycket som möjligt av vitaminerna. Och fast det säkert finns de som tycker jag väger några kilo för mycket (även jag själv emellanåt) så ser jag fortfarande mat som först och främst något man äter för att få i sig näring, inte för att styra sin vikt. Att det är gott gör förstås inte saken sämre, men tack och lov har jag ganska flexibla smaklökar så länge jag slipper alltför mycket wasabi eller senap. Därför har det aldrig varit några större problem att äta nyttigt, varierat och gott.

Jag inser vilken tur jag har som har fått den synen på mat och sluppit växa upp med en evighetsbantande mamma eller ständiga kommentarer om att man inte borde äta det eller det för viktens skull. Det är för hela kroppens skull vi ska välja maten, inte bara för fettcellerna.

Och alla dessa tankar för en skyltdockas skull!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är för att du bor i Sthlm som du hör killar prata om att gå ner i vikt. Ingen i Pajala skulle väl göra det?

/M, anonym snart Sthlmare

Anonym sa...

Sant, mycket sant. Om inte Pajala har förändrats drastiskt de senare åren.

Men nu blir jag nyfiken M, vem är du? :-)

Lindas trädgårdsblogg sa...

Jag läste på sericeas blogg om ett uttalande som Emma A hade gjort. Typ att alla tjejer ljuger om vikten, "vi kvinnor föds med sådana grejer". Smart sagt. (...) ch helt fel ju. Det är ju inlärt i så fall!

Men du, har det inte blivit mindre snack om bantningsmetoder och istället en betoning på livstilsförändringar för att vi ska må bra. Förändrade kost- och motionsvanor. Att sen alla modeller och alla förebilder bland unga är trådsmala är ju ett annat problem.

Anonym sa...

Jo, det har blivit (något) mindre snack om bantning tycker jag. Fast bara i media, många verkar fortfarande fast i gå-ner-i-vikt-träsket. Men det kan nog variera i olika kretsar och olika städer också: här i fjollträsk är det förstås mest utseendefixerat ;-)