Ibland går det undan

I torsdags lekte Leo ovanligt länge i babygymmet och jag hann bläddra igenom hela DN, inklusive bostadsdelen. Vi hade inte börjat leta aktivt, men pratade om att flytta inom en tvåårsperiod. Tre trappor upp utan hiss är inte helt praktiskt när man har barn ;-)

Men det måste ha varit meningen att jag skulle råka få syn på lägenheten med två(!) uteplatser alldeles här i närheten. Fortfarande en trea men tio kvadratmeter större... och framför allt med uteplats(er)! Jag gick in på nätet, läste mer och tittade på bilder. Och blev ännu mer förtjust!

Martin var typiskt nog ännu i USA och kom inte åt datorn men fick exalterade sms här hemifrån. I söndags var vi på visning, på måndag hängde kusin J med som extra rådgivare.

I augusti flyttar vi in!

Pesetas

Nu har jag tjänat min första hundring på Blocket. Och det på en tavla jag knappt trodde det var idé att lägga ut :-)

Det går framåt

Puh. Nu har jag lagt ut tre saker på Blocket. Inte många, men det är fler än inga iallafall. Jag ska till och med göra mig av med kasthyllan som är fin men som faktiskt stått oanvänd i två år (som Martin så hjälpsamt påpekade när jag tvekade).

Det är inte lätt, men det går.

En anonym hamster

Hej!
Jag heter Emma och jag är en hamster.

Jag har hamstrat så länge jag kan minnas. Till mitt försvar får väl nämnas att jag ofta hittar bra använding för prylarna också. Korken till en kaviartub passar utmärkt som citruspress till Barbiedockorna och gamla fåtöljer från soprummet kan få ny fin klädsel.

Men den senaste tiden har rensningsfröna börjat gro (det tar tid i hamsterjord) och plötsligt känner jag ett sug att göra mig av med onödiga prylar. Blocket, here I come!

En del återfall får jag nog räkna med, och vissa prylar är för bra-att-ha för att kunna sälja eller skänka bort. Men en stor del av onödighetsprylarna ska bort och lämna ljus och luft efter sig. Samt pengar till reskassan, det är en bra motivation.

Och nu när jag skrivit det här måste jag ju realisera det också för att inte få stå med skammen senare. Smart va?

Mors dag

Jag har firat med sovmorgon fram till att Leo ville ta förmiddagslur vid halv tio. Sen fortsatte jag med frukost och sedan kaffe och Godiva-praliner på balkongen. Martin hade köpt den största Godiva-ask jag någonsin sett :-)

Sen har vi forsatt dagen i samma lugna takt. När Leo vaknade efter förmiddagsluren samlades hela familjen i sängen och han tyckte det var så mysigt! Han bara log och tittade från den ena till den andra. Hundpussarna i örat gör honom ännu lite förvånad dock...

Vi har ätit jordärtsskockor på nytt sätt också: grovrivna tillsammans med rödbetor och sedan stekta. Vi fick tillsätta ägg för att det skulle hålla ihop och det blev riktigt gott med bacon till. Annars är jag lite småskeptisk till jordärtskockor men jag tyckte att rödbetorna tonade ner den lite läbbiga smaken. Förut har vi mest använt dem till mos tillsammans med potatis och det funkar också.


Äntligen har jag fått en bild på när Leo leker med tungan under underläppen. Han kommer säkert att uppskatta bilden när han blir tonåring, hehe.

Kollektionen är komplett

Grattis mamma, din dotter är en kärring

Det kanske inte kommer som en överraskning men jag håller på att förvandlas till en gammal tant. Vissa gånger är det mer uppenbart än andra, som nu när jag är hysteriskt glad över de fina penséerna som blommat så länge... och framför allt alla knoppar som är på gång!



I väntan på att Martin ska komma hem sover Leo en skvätt och själv ska jag sätta mig på balkongen igen. Måste pausa ibland för det är så varmt!

Pappa kom hem...

...för vi längtar efter dig!

Imorgon eftermiddag kommer Martin hem. Vi längtar redan! Leo har lärt sig mycket under veckan. Han kan vrida sig runt mer i sidled och när han ligger på mage viftar han med armar och ben som om han ville krypa (eller simma?).

Igår upptäckte han att han har en underläpp också. Istället för att räcka ut tungan petar han ner den innanför läppen och känner runt. Det ser väldigt roligt ut men så fort jag plockar fram kameran slutar han. Jag antar att han känner viss press att bli bra på bild... pappa är ju fotomodell! ;-)

Men vad f-n?!

Nyss när jag låg och kvällsammade lillskruttet funderade jag på att jag återigen var öm i höger pekfinger, nedersta leden. Sen började jag knappa iväg ett mess åt Martin och insåg plötsligt varför jag var öm. Jag böjer pekfingret bakåt i en konstig vinkel när jag messar och har helt enkelt drabbats av SMS-finger! :-/

Förkylningen är på väg bort och det känns som en ny värld öppnat sig! Jag är lite snorig och nyser men den hemska mattheten, huvudvärken och svettningarna försvann under dagen och jag börjar känna mig mer normal. Även Skruttas verkar bättre, han är piggare men har fortfarande oanade mängder segt snor i sin lilla näsa. Hon som kom på Näs-Fridan är verkligen ett geni.

Tage har varit hos M idag men jag och Leo hämtade honom själva på eftermiddagen och tog sen en liten promenad med Micro och Micromatte. Solen sken och den trötta dagen igår känns väldigt avlägsen. Hoppas det dröjer länge till nästa gång!

Kul firre!

Inspirerad av öppna förskolan knöt jag just fast en leksak i ett resårband och hängde upp i taket. En riktig hit för han kan föra leksaken till munnen och om han tappar den gungar den men kommer tillbaka så han kan nå den igen. Placeringen blev väl sådär, mitt framför passagen till soffan, men jag använde mig av en befintlig krok.

Bilder till pappa...

Leo har blivit mer mobil i sidled och hittat ett nytt sätt att leka med gymmet...

Förkylt var det här

Om det fanns någon rättvisa här i världen så skulle föräldrar inte kunna bli sjuka om den andre föräldern är bortrest. Någon sådan rättvisa finns dock inte, så därför är det numera inte bara Leo som snörvlar.

Det började igår och jag gick och la mig tidigt i hopp om att bli bättre under natten. Men Leo (som ju inte heller är helt frisk) sov dåligt hela natten, aldrig mer än två timmar i sträck och oftast bara en. Jag vet inte om det bara var det, men i morse mådde jag ännu sämre. Ont i öron, huvud och hals. Om jag rör på mig blir jag alldeles matt och svettig, och det kommer och går även om jag bara är här hemma.

Tack och lov har Leo inte alls varit särskilt gnällig (utom när jag rensar hans näsa) men sovit lite mer än vanligt nu på dagen och då har jag också passat på att sova så nu känns det lite bättre. Tage har varit hos sin gamla dagmatte och kommer att bli hämtad av micromatte så jag slipper gå ut igen idag. Både M och A är alltid guld värda, men extra mycket idag.

Leo leker med babygymmet och jag dricker te för att lindra halsen. Annars har jag mest ätit vitlök och apelsiner idag...

Kusinkvartetten

Kusinbesök

Igår hade Leo besök av alla sina kusiner. Han verkar fortfarande tycka att Elmer är totalt ointressant och jättebarnslig...


Storkusinerna är mycket roligare!

Sådan lillhusse, sådan hund

Jag vet inte vem som härmade vem men båda tillämpar sovstilen "vält hund".

Här kommer Folke Flodén

Sist vi var på IKEA köpte vi en leksak åt Leo att ha i bilen. Den fick snart namnet Folke Flodén och inte långt därefter även en egen sång som jag brukar sjunga i bilen. Låten är faktiskt så catchy att Martin har kommit på sig själv med att nynna på den på jobbet...

Idag fick jag plötsligt infallet att kolla på Eniro och det finns faktiskt en Folke Flodén på riktigt! Snacka om att det kliar i fingrarna att ringa upp honom och sjunga:

Här kommer Folke Flodén,
en flodhäst med bara två ben.
Pussa på Folkes nos,
han vill ha mycket gos.
Smaka på Folkes öra
det kan du också göra.
Tugga på Folkes fot.
Åk sedan bil utan knot.

Vi åker bil, många mil
med Foooolke Flodeeeen
med Foooolke Flodeeeen

(Därefter kan man variera i oändlighet med känner du Folke Flodén, javisst jag känner Folke Flodén, det är så bra med Folke Flodén, alla gillar Folke Flodén osv)

Svårt att säga om jag har en ny karriär (som mjukisdjurslåtskrivare) på gång eller om Leo helt enkelt kommer att få men för livet av det här...

foto: IKEA

Man vet att man...

...börjar bli lik min mamma när man inser att tv:n inte varit påslagen på flera dagar.

Man vet att man är mamma...

...när man ser sig i spegeln och upptäcker att man i tillägg till dregelfläckar även har en snorbobba på axeln och ens första tanke inte är "vad äckligt" utan "vilken tur att han blev av med den".

Vad säger lejonet?

Grrrr!

Fyra månader idag!

Gullungen firar fyramånadersdagen på bra humör trots en natt med magont. Det är sista gången på ett bra tag som jag äter blomkål. Jag gjorde misstaget redan förra veckan men tänkte igår att små mängder går nog bra... men inte. Nu är det bara att hoppas på att vi inte får blomkål i grönsakslådan igen

Tage är väldigt duktig på att inte ta Leos saker men jag undrar hur länge det kommer att dröja innan jag hittar Leo tuggandes på ett ben av oxhud.

Dagens rätt

När jag är ensam blir det här nog den mest avancerade matlagning jag kostar på mig: pasta och makrill. Men en dekorativ sallad på selleri, äpple och rädisa har jag fått ihop iallafall. Och på spisen står en gryta rabarberkräm med kardemumma och väntar på att hedersmoster M ska hälsa på :-)

Leo sover så jag passade på att läsa DN ordentligt också. Jag fick bita ihop ordentligt för att inte bli irriterad på Linda Skugges tjat om att man mår bra bara man håller sig sysselsatt konstant. Hur länge håller det liksom? Det är nästan så jag tror att hon bäddar för att få ännu större rubriker när hon själv springer in i väggen och erkänner att utbrändhet inte bara är fejk. Eller så är hon helt enkelt så trångsynt att hon tror att det hon själv inte förstår inte finns. Pah.

(såja, inte bli irriterad... inte bli irriterad...)

En lätt mammadag

Idag har jag hunnit jobba hemifrån flera timmar! Först sov Leo en förmiddagslur på nästan två timmar (brukar vara en halv) och sen kom hans mosin J och passade honom så jag fick jobba ännu mer, storhandla och gå ut med Tage utan att behöva ha med Leo. Han verkade gilla barnvakten och var på gott humör hela tiden.

På eftermiddagen var vi på ettårskalas hemma hos HAJ-familjen. Det var gott och trevligt och Leo såg med stora ögon på de andra barnen. Han hann med att sova en skvätt hos dem också, trots tre barn och sex vuxna som höll låda ;-)

Det har med andra ord varit en rätt enkel dag, trots att vi saknar Martin. Det som är lite träligt är att ta med sig Leo ut på hundpromenad så ofta, men med selen är det mycket enklare än med vagnen iaf. I veckan ska jag dessutom byta lite tjänster med Micromatte... middag mot kvällspromenad!

Favoritpojkarna

Det är mysigt med sovsällskap...

Snart är det sommar...

Idag fyller kusin E år och M har åkt iväg till Boston på kurs så jag, Leo och Tage får klara oss själva en vecka. Det började bra med regn som drog förbi lagom tills vi tog en promenad till hundflickorna. Sen har jag jobbat lite hemifrån och tvättat kläder eftersom Leo tog igen vad han inte gjort på tre dagar... det blev komplett klädbyte för oss båda och bad för Leo.

För att kompensera frånvaron tog M ledigt igår och vi tillbringade dagen på torpet. M monterade sängen, vi möblerade om och städade lite och Leo sov under äppelträdet.

Andrakusinen I är intressant tycker Leo och intresset är ömsesidigt, även om Tage är ännu roligare än så länge. I bakgrunden skymtar Tages buskompis Ronjas rumpa ;-)

Det är mysigt i gammelmorbrors famn!

Det var förresten inte dags för sotning förrän nästa år, men Leos bofaste fasin klättrade upp på taket och såg efter - mycket riktigt fanns det flera fågelbon i skorstenen. Inte konstigt att det rök in!

Hah!

Äntligen, äntligen har jag också fått Leo att skratta högt! Tidigare har det ju bara varit moffa som lyckats med det men idag när vi lekte titt-ut skrattade han flera gånger. Ända tills vi ringde upp pappa så han skulle få höra över telefon, då var det plötsligt inte lika roligt längre. Det var så härligt att höra skrattet att jag ville dela med mig till M också. Men det blir väl fler gånger!

Nu sover Leo förmiddagsluren och jag har ett bröd som snart ska in i ugnen. Jag drabbades av foderleda i morse och ville inte äta samma gröt som vanligt, så den fick åka ner i en bröddeg istället. Det passade extra bra eftersom vi hade en gammal jäst som låg och skräpade i kylen.

I kväll när M kommer från jobbet åker vi söderut där vi ska övernatta hos de andra Krantzarna och sedan tillbringa torsdagen med att ställa iordning torpet inför sommaren. Förhoppningsvis blir det fint väder och en kopp kaffe under eken också, men framför allt ska vi montera säng, möblera om och sopa rent. På köksspisen har det rasat ner en massa skräp ur vädringsluckan... bland annat nåt som ser ut som päls från en ekorrsvans. Urläskigt, men nu ska det bli rent och fint.

Måste försöka komma ihåg att mäta öppningen till bakugnen också, så vi kan köpa en lucka och fixa till så det blir bakning i sommar.

Med lite tur kanske det finns rabarber också?

Bildkavalkad

Sedan jag fick min digitala systemkamera på 30-årsdagen har den analoga legat oanvänd. Den digitala har så många fördelar, men också några nackdelar. För även om jag fotade mycket redan innan så är det ingenting mot hur många bilder jag knäpper nu. På datorn ligger femtielva mappar med bilder utan ett riktigt bra sorteringssystem. Jag försöker så gott jag kan, men när man plåtar mycket blir det ändå lätt ohanterligt.

Snart måste jag ta mig i kragen och beställa papperskopior så Skruttas kan få ett riktigt album. Väntar jag för länge kommer jag aldrig att orka gå igenom alla bilder för att välja ut de bästa...

Drömmar...

Martin gav mig den här länken -> utan att inse att jag skulle bli blixtförälskad! Perfekt läge i ett område där jag sällan ser hus till salu, trevlig gård och bra planering. Och köket är ju helt underbart! Jag kan lätt se våra möbler, och oss själva, där.

För att distrahera mig föreslår han sen att vi ska titta vad som finns i torptrakten istället. Det hjälpte föga för där hittade vi det här ->. Bakugn i köket och allt, redo för rieskabak. Och just det hus han själv sagt att han vill ha, när vi passerat det på väg till ICA.

Husdrömmarna blir lite extra starka såhär i vårtider, men jag får påminna mig om att med en fördubblad boendekostnad skulle vi knappast ha råd att vara hemma med Leo så länge som vi tänkt. Det är nog viktigare att kunna jobba deltid än att ha eget hus, iallafall för tillfället. Men drömma kan man ju...

Ingen modeblogg direkt

Funderingen kring mönstret på Becon fick mig att inse att ju äldre jag blir, desto mindre ändrar jag min smak. Säkert en helt normal utveckling, men det känns ju lite konstigt att vara så gammal och stagnerad ;-)

Jag var på NZ 2002 och 2004 och när jag nu tänker på vad jag ska packa med mig dit 09 så inser jag att många av plaggen är samma som då. Shortsen jag har på mig idag köpte jag där 04, liksom sidenlakan. Regnställ och neccessär köpte jag där 02 och vandringskängorna redan 99 inför Zimbabweresan.

Det fanns en tid då varje sommar innebar nya kläder, och även om jag fortfarande behöver nya plagg då och då, så innehåller off-season-lådan i källaren flera favoriter som har många år på nacken. Merinoullströjan är ett annat exempel, liksom en mjuk och vindtät jacka som nästan alltid har rätt temperatur oavsett väder. Det lönar sig uppenbarligen med kvalitet, iallafall om man har så förutsägbar smak som jag.

Nu slog det mig dessutom att jeansjackan är från 02, liksom min svarta klänning med smala vita ränder och sandalerna med "lakritsremmar" som också alltid känns rätt. Alla de köpte jag på rea i lilla Nelson och har använt mycket. Kanske är det så att NZ innebär bra klädköp? Visst vill du shoppa, L8?

Becon

Leo har helt klart godkänt nya selen och vi hoppas den kommer att kännas bra länge. Man kan bära på rygg också, men än så länge tycker jag han känns för liten. Men det blir ju bra när han blir större och tyngre.

Jag funderade ett tag mellan enfärgad brun eller denna mönstrade variant, men jag kunde inte motstå mönstret. Visst finns risken att man ledsnar på det, men det kändes väldigt "emmigt" så jag tror inte det. Och Martin som gett mig fria händer var också nöjd med valet.

Nu är Leo inte minst längre

Nu har han äntligen kommit (och jag kan äntligen blogga om det)! Leos lille kusin är verkligen LITEN trots att han faktiskt är större än Leo var när han föddes. Men när man håller honom i famnen känns det som att han är fylld av luft, eller gjord av frigolit. Fast mjukare förstås. Leo var måttligt intresserad men jag kan tänka mig att de kommer att vara som ler och långhalm om några år...

Vi kom iväg sent till selstället idag eftersom Leo sov och jag inte ville väcka honom. Det var flera där som ville prova så det tog sin lilla tid. Leo han sova, äta, bajsa, prova sele, äta igen och slutligen somna igen i selen på väg hem. Men sen var han leds på att bli buren (efter fyra timmar i sjal och sele!) och hur nöjd som helst med att ligga på en filt och sprattla istället.

Selen känns jättebra, mycket lättare att bära i än trikåsjalen. Men jag blev lite sugen på att testa vävd sjal trots allt, för det var inte så komplicerat att knyta som jag trodde. Men det får bli ifall vi tycker att selen inte räcker till senare, så länge den funkar så håller vi oss till den. För även om han börjar gilla vagnen igen så har vi stor nytta av selen i trapporna, på resor och skogspromenader till exempel. Och så är det väldigt skönt att slippa åka kiss-hiss till t-banor utan rulltrappa.

En sömnseger!

Inatt sov Skruttas fem timmar i sträck, igår hela sex! Jag vågar inte tro att det är en vana som håller i sig, men man kan ju hoppas iallafall. Även om det gått bra med ett par timmar i stöten också, så känner jag mig betydligt piggare nu. Till och med Martin noterade att jag var ovanligt pigg i morse :-)

Dock har Skruttas ogillande av vagnen bara blivit värre och värre. Det började för några veckor sedan med att han inte ville åka vagn när han var trött och därför grät ett bra tag innan han somnade. Lite träligt när det händer på varje lunchpromenad och ut måste vi ju. De senaste dagarna har han börjat gråta så fort man lägger ner honom, oavsett om han är trött eller inte. Leksaker hjälper inte heller, han tittar inte ens åt dem utan vill bara upp ur vagnen. Jag vet ju att det inte är farligt att han är ledsen men blir otroligt stressad av det. Det känns inte bra helt enkelt.

Sjalen har ju varit jättebra men nu börjar han vara för tung för att bäras långa stunder så vi har bestämt oss för att köpa en bärsele istället. Det är antingen det eller vävd sjal och vi känner oss lite leds knytandet så därför får det bli sele. Både grannarna och familjen AW har ergo som de är jättenöjda med så igår hälsade vi på grannarna och testade deras ergo. Vilken skillnad det var mot trikåsjalen! Det kändes som att han blev flera kilo lättare!

Egentligen bestämde vi oss för Ergo för flera veckor sen men det har inte blivit av att provbära förrän nu. Och när jag gick in på webbshopen där vi hittat ett bra erbjudande hittade jag förstås en ny sele som verkar ännu bättre. Jag som har nog svårt att välja ändå! Tack och lov har jag hittat ett ställe som har show-room på fredagar så idag ska jag ta Skruttas i bärsjalen och åka in och testa Becon. Känns den lika bra som Ergon köper vi nog Beco för i den kan man stoppa in ungen innan man tar på selen, vilket känns enklare när man ska bära på rygg i framtiden. Dessutom har den inbygd "ficka" för spädbarn (ifall det skulle dyka upp någon lillebror eller lillasyster i framtiden). Men är den inte lika bekväm att bära så beställer vi en Ergo istället. Vi har verkligen tur som kan testa båda innan vi köper, annars är det ju som att köpa grisen i säcken. Eller i selen kanske ;-)

Det ska bli skönt att kunna bära bekvämt igen. På långpromenaderna kanske vi ändå tar med vagnen så jag kan lägga ner honom när han somnat, men så bekväm som Ergon kändes igår klarar jag mig långa sträckor med den också. Dessutom slipper man ju vara beroende av att kunna ta sig fram med vagnen, vilket betyder fler trevliga skogsstigar för Tage.

Nu ska jag gå och göra mig i ordning så jag är klar att åka när Skruttas vaknar ur förmiddagsluren...

Sådan mor, sådan son

Föga smickrande vinkel (och gräslig frisyr) men det var knappast det Martin noterade när han plockade fram kameran i morse så det bjuder jag på. I bakgrunden syns även min sportflaska med vatten, en liggammande mammas bästa vän! Även spjälsängen syns, en möbel som Leo hittills tycker är helt onödig. Vi kanske skulle låta Tage sova där så blir han nöjd iallafall ;-)

Balkongpremiär för Leo!

Vi har både ätit och fikat där förut men för Leo var det första gången igår! Vi måste skaffa ett parasoll så han kan vara där ute på dagtid också. Idag åt vi också middag ute och termometern visade 30 grader. Det lönar sig att ha den i solen ;-)

Blått en dag...

Blått är inte en av mina favoritfärger, men jag måste ju erkänna att lillprinsen klär i det...

Life is playing

Just nu känns det som att det är värt att knalla tre trappor upp...

Söööönt att sova

Tänka framåt med besked

Det känns bisarrt men vi har just ställt Leo i dagiskö. De räknar med stor platsbrist så kötiden kan behövas även om vi inte har tänkt att han ska börja förrän i januari 2010. Det känns väldigt, väldigt avlägset.

Bättre sent än aldrig!

Nu när vår tvååriga bröllopsdag närmar sig har vi äntligen bokat vår bröllopsresa. Den 2a februari 2009 styr vi näsorna mot NZ och kommer hem en månad senare. Det ska bli så härligt!

Själva flygresan tänker vi inte så mycket på ännu... för om L fortsätter röra på sig i den fart han har när han ligger på filten och sprattlar så kommer det inte direkt att vara en stillsam ettåring vi har med oss. Men det rör sig ju "bara" om en fjorton timmars flygtid och en del väntetid i Frankfurt och Singapore så det blir väl en kakbit... eller?

Men väl framme... tillräckligt lång semester för att hinna med lata dagar också. Massor av umgänge med familjen AW. Robban som lär Leo gulliga små hyss. Vandringar i fantastisk natur med kameran ständigt redo (äntligen ska jag göra åtminstone en del av Abel Tasman track). Vingårdar. Fish and chips på dagens fångst. Ännu mer umgänge med familjen AW :-)

Lite sugen blir jag på att göra om vandringen jag gjorde i Marlborough Sounds (fast utan att tappa bort glasögonen i så fall) men frågan är om det är lite för långa etapper om man ska ha med en knodd också. Men kanske kan vi ta båten ut till stället där jag, mör efter en tvåmilavandring i kuperad terräng, åt en fantastisk trerätters middag vid panoramafönstret högt uppe på berget. Fast frågan är förstås om maten skulle smaka lika bra utan en dags vandring på en stig bestödd med Manukablommor.

Måste leta fram fotona.