Seeeeg i huvudet

Jag har ju rört mig långsamt ett tag på grund av foglossningen, men ändå känt mig pigg. Men allt eftersom dagarna har gått har det även börjat röra sig långsammare på hjärnkontoret och jag jobbar inte alls lika effektivt som vanligt. Inte blir det bättre av att jag sover dåligt och börjar känna mig stressad både över sånt som jag ska hinna och sånt jag vill hinna.

Igår, efter profylaxkursen, slog den stora tröttheten in på allvar och jag insåg att nu måste jag göra något innan jag går ner mig helt. Jag och M kom överens om att jag ska vila mer på kvällarna (även om han åker på både matlagning och undanplockning, vi brukar annars dela) och att jag ska sluta jobba lite tidigare än jag först tänkt.

Efter att ha vridit och vänt på mig halva natten (irriterande nog sover jag alltid som bäst först på morgonen, när jag somnat om efter att ha vaknat snortidigt) pratade jag med chefen och berättade att jag vill sluta redan den 14:e december, en vecka tidigare än planerat. Det var inga problem och han föreslog också att jag jobbar hemifrån en dag i veckan, för att slippa både resväg samt telefonsamtal och annat som stör under dagen. Dessutom ska jag lista allt som ska göras, så vi kan göra en gemensam prioritering av det. Även om jag har bra koll på det, så känns det allt grötigare däruppe nu så det kan vara bra med hjälp.

Genast känns det mycket bättre. Dels att ha gjort något åt saken och dels att jag fick ett bra bemötande. Nu får jag en hel månad hemma innan beräknad förlossning, och det känns bra. Då kan jag skjuta upp det jag vill göra hemma till efter 14 dec, istället för att tänka på det nu.

De flesta kollegorna sa att jag gjorde ett klokt val som slutar tidigare, men en av dem undrade om det inte skulle bli tråkigt att gå hemma så länge. Det kan ju faktiskt hända att bebisen tänker vänta ända till slutet av januari.

Men tråkigt? Hur kan man ha tråkigt hemma? Det finns ju massa bröd och kakor som kan bakas, garn som kan stickas, babykläder att vika? Räcker inte det så kan jag ju alltid ta tag i nån av de där pysselplanerna som ligger och väntar. Och dessutom har jag en mammaledig H i närheten när jag längtar efter sällskap. Kan inte alls se att det skulle kunna bli tråkigt! Men då är jag iof en riktig hemmagris också...

Idag gick jag faktiskt och la mig en stund medan Martin fick fixa maten. Det känns bättre, även om jag fortfarande är trött. Men jag ska gå och lägga mig på riktigt nu och hoppas få sova bättre i natt. Att inte kunna somna är en sak, men det är tröttsamt att vakna på natten och inte somna om på ett tag.