tisdag 6 november 2007

Nästan nyfrälst

I söndags gick vi första tillfället på Annas profylax. Det var riktigt bra. Faktiskt så bra att vi gick därifrån och kände oss nästan frälsta ;-)

Andning och avslapping är nog aldrig fel att träna på och kursen känns förberedande på ett bra sätt. Ibland kan jag nämligen tycka att för mycket information bara leder till mer oro. Jag är inte särskilt rädd för vad som ska hända rent medicinskt, där litar jag på att personalen kan mer än jag. Inte är jag heller så farligt rädd för själva smärtan, utan snarare rädd för att bli rädd och tycka allt är otäckt. Och även om andningen också handlar om att hantera smärta så är det är just avslappningen som jag tycker känns viktigast.

Men det som ändå var bäst var att vi faktiskt gick därifrån med en känsla av att det här gör vi tillsammans. Visst har vi hela tiden tyckt att det är viktigt att Martin är med vid förlossningen, men nu känns hans roll mer delaktig och ännu viktigare. Vi har också kommit igång att prata mer om hur vi hoppas det ska bli, vad vi är oroliga för osv. Även om jag förstås inte vet säkert hur jag kommer att reagera så kan jag ju se var det finns tydliga riskzoner iaf.

Trådarna knyts ihop och det vi lärde oss när jag var sjuk kommer också till nytta nu. Och det känns bra att vi instinktivt hittade bra lösningar redan då.

Nåja, nog om andningen. Ikväll hade vi dagmatte och -husse på middag och det var mycket trevligt. Anledningen var visserligen att vi ville prata mer om hur olyckan gick till, men vi hann prata om mycket annat också. Nu tror jag vi fått svar på allt vi kan, och det känns lugnt och bra. Fortfarande tomt, men det kommer det att vara länge.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Å vad bra att ni snackar om andningen. Önskar att någon hade gjort det med mig, jag som gick på ABC och allt - det är så lätt att man spänner sig och glömmer bort hur man andas under sammandragningarna. Tror på att träna! :0)

e sa...

ja, jag tror också träningen är a och o! Hittills har det varit dåligt med det, men vi ska skärpa till oss. Men vi har kommit igång med pratandet iaf, det är alltid något ;-)