Det som kändes som lätt mensvärk (och som jag trodde var någon typ av förvärk) kom tillbaka igår. När det inte gick över ringde jag släktens egen barnmorska som rådde mig att ta två alvedon och om det fortfarande kändes så skulle jag ringa förlossningen för säkerhets skull. Jag gjorde som hon sa (trots min aversion mot värktabletter) och la mig på soffan med Tage som var extremt vaktig och skällde på obefintliga ljud. Samtidigt försökte jag få tag på Martin som var på företagsfest och de hade den dåliga smaken att hålla till i en källare med usel mottagning! Ytterst irriterande!
Värken gick inte över och när jag äntligen fått tag på M och han kommit hem ringde vi förlossningen, lämnade Tage hos micromatte och tog en taxi till Huddinge. Där fick jag lämna prover och sen fick jag övervakningsband på magen och ligga och vänta i vad som kändes som en evighet innan läkaren kom. Jag har dock rätt bra förståelse för det, eftersom jag hörde några obehagliga skrik från ett förlossningsrum. Men dem ska jag nog försöka förtränga :-)
El Knoddo mådde tack och lov fint och det var inga riktiga förvärkar utan mitt livs första urinvägsinfektion! Det kunde tydligen arta sig på det viset för jag har inte haft några andra känningar.
Jag fick kortisonspruta som gjorde mig helt darrig, men tog bort det onda. Och så fick jag gula små tabletter som jag ska ta fyra av varje dag i en vecka, sen ska jag vara bra igen.
Vi kom hem först efter tolv så Tage har sovit hos Micro i natt. Själv var jag helt slut och tog sovmorgon. Kände mig rätt sliten på förmiddagen och hade lite ont, men nu känns det bättre. Jag som trodde jag var immun mot UVI:er efter att aldrig ha drabbats trots att jag många gånger suttit på "kalla stentrappan" stick i stäv med mammas varningar ;-)
Men ska man se nåt positivt med besöket så har vi ju fått se förlossningsavdelningen iaf. Och barnmorskorna var väldigt trevliga och önskade oss välkommen åter i januari! Läkaren hade inte direkt någon större social kompetens och var nonchig och ganska oförsiktig när hon undersökte mig, men risken är ju inte så stor att vi stöter på henne igen. Men framförallt den ena BM var väldigt bra!
5 kommentarer:
Men vilken tur att det bara var UVI. Vilket iochförsig suger. Jag hade det också för första gången för någon vecka sedan bara. inte kul alls.
Puh... vad skönt allt gick vägen och att det "bara" var UVI. Och den där läkaren, sen då - det spär bara på den där fasan man ändå kånkar inombords i sin utsatthet. Hoppas du slipper korsa hennes väg igen. Kram.
Hej Emma! Jag börjar mer och mer tro Viggo är en förklädd borderterrier..eller att din är en förklädd katt, jag tror mer på den första :-D
HAn sov samma igen i morse,,skumt..
ha det gott och var rädd om er
Kram
Katarina
Hej!
Jag vet att det är trist att få goda råd när man är gravid och att det är väldigt många som tycker en massa. Men jag kan inte låta bli att skriva när du skriver om Huddinge. Jag fick en son den 7 september i år, på Huddinge sjukhus. Förlossningen var fantastisk, personalen super, tyvärr var BB rena B-laget av elaka surgurkor. De grälade på de nyförlösta mammorna, hjälpte inte till, idiotförklarade och var jättetråkiga. De enda som vi har positiva minnen av var barnläkarna, resten var rena ragatorna. Så jag skulle även om jag hatar råd, råda dig till att försöka komma någon annanstans. Tyvärr är jag inte ensam om min erfarenhet utan delar den med fler mammor. SÖS och KS har jag inte hört ett ont ord om. DS där jag fick min dotter för 9 år sen var helt fantastiska.
// Paula
paula: Jag har vänner som fick barn på Huddinge i våras och de var supernöjda, trots att själva förlossningen inte blev som de tänkt sig. Jag tror tyvärr att var vi än hamnar så finns det alltid en risk att stöta på dålig personal precis som det finns chans att stöta på bra. Det är bara att hoppas på att vi råkar på just den bra personalen :-)
Skönt att de var bra på förlossningen iaf, för det känns ändå viktigast!
Skicka en kommentar