Om den här löparglädjen håller i sig så får nog M sällskap på Lidingöloppet om några år...
Själv kan jag bara hoppas att det ska smitta av sig till våren, då jag och Jkusin tänkt köra igång med våra modesta lunka-runt-trekanten-rundor igen. Visst tog vi oss runt, men jag tror inte vi såg fullt såhär glada ut förrän efteråt ;-)
På Rhodos stötte vi förresten på en familj som hade en pojke som var nästan lika gammal som Leo. Han hade långa fina lockar och när jag sa att jag tyckte han hade så fint hår så svarade pappan att han hade originalfrisyren. Då kunde jag bara skratta och svara att det har Leo också, fast han ser nysnaggad ut! Det enda vi har fått klippa hittills är en tunn, tunn remsa i nacken som annars skulle hänga som en gles hockeyfrilla ner till axlarna. Gles och i princip silvervit. Men vi behöver iallafall inte lägga några stora summor i frisörkostnader...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar