Arla till särla

I morse vaknade Leo vid halv sextiden och började stöka runt. Han fick välling och jag försökte därefter övertyga honom om att det fortfarande var mitt i natten... något som gick sämre och sämre allteftersom det ljusnade utanför fönstret. Halv sju knallade vi upp, medan M fick fortsätta sova eftersom det var hans tur idag.

När jag just blivit klar med frukosten och Leo nöjt lekte med bilar (vilket väckte hopp om DN-läsning i lugn och ro) började Tage gnälla och ville ut. Eftersom Tage i vanliga fall är världens mest morgontrötta hund kunde det bara betyda en sak - han var antingen lös i magen eller illamående. Det visade sig vara det sistnämnda för det blev en långsam promenad med mycket gräsätning. Tack och lov verkade han må bra sen för han åt glatt frukost och har varit sig själv hela dagen.

Jag var egentligen inte så sugen på att gå ut så tidigt, men oj vad härligt det var när vi väl kom ut!

Leo åker helst inte vagn mer utan knallar riktigt långa sträckor själv. Skönt att vi har så nära till gångvägar där han slipper hålla handen.


Titta mamma, en ekollonbasker! Jag fick massor av "skatter" under promenaden... ekollon, kottar och rönnbär. Som av en händelse råkade jag dock tappa dem innan vi kom in ;-)

Hemma igen lekte Leo parkering medan jag försökte vila lite. Mysigt!
Sen väckte vi M och bytte av varann så jag också fick sova lite mer. Vi har känt oss lite halvrisiga båda två men tack och lov verkar det inte bli någon riktig förkylning (eller baconsjuka) av det hela. Leo har också varit lite gnällig och hängig idag och sov faktiskt middag... och somnade ändå i rimlig tid på kvällen. Hoppas han sover bra hela natten och inte vaknar lika okristligt imorgon.