- Mamma sjunga plåster lilla tån!
- Plåster lilla tån... eeeeh… ekorrn satt i granen?
- Ja!
Sen kröp han upp i min famn medan jag sjöng och när jag tittar ner har han skrynklat ihop munnen och är alldeles tårögd. Så fort jag slutat sjunga vill han höra den igen. Jag tror han upptäckt vemodets tjusning. Det tornedalska arvet är starkare än man tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar