Tydligen inte vanligt hyfs

Kalla mig gnällig men jag tycker det är lite underligt att en höggravid kvinna med en liten tvååring (ej i barnvagn) kan åka med två olika bussar och en t-bana utan att bli erbjuden sittplats. När det till sist blev en ledig plats på en av bussarna var den längst in och kvinnan som satt bredvid gjorde inte en min av att flytta in sig förrän jag bad henne. Hon såg att jag ville ha platsen och drog in benen lite men tyckte tydligen att det var bättre jag och Leo klämde oss förbi henne (hur nu det skulle ha gått till?) än att hon själv flyttade sig lite åt sidan.

Det är tur Leo har starka ben och gott humör. Han var rätt nöjd med att få stå och hålla sig i stången, det var mer jag som var orolig att han skulle bli klämd. Hade vi tagit barnvagnen hade vi antagligen fått mer utrymme men kombinationen barnvagn, snömodd och foglossning är inte att leka med.

När jag ändå gnäller kan jag lika gott fråga - hur kommer det sig att vi lyckats bosätta oss på den sida av gatan som INTE snöröjs? Och hur kommer det sig överhuvudtaget att Stockholmarna inte klarar av att snöröja?! BAH!

Men bortsett från det så är det fint med snö. Och det har hänt flera gånger att jag blivit erbjuden sittplats i kollektivtrafiken. Enligt min högst ovetenskapliga kartläggning så är det två kategorier som erbjuder sin plats till andra: män som inte har svenskt ursprung (iaf inte till utseendet) och kvinnor över 35 (inte märkt någon skillnad på nationaliteter här).