Det är lite skrytvarning, men jag måste säga att jag blev väldigt imponerad av vår son i morse. Han fick en liten rosa tekanna i julkalendern och när han serverat mig te några gånger började han peka på kannan och säga "ossa, ossa". När jag inte förstod vad han menade så pekade han på skeden i samma färg och upprepade "ossa". Då först hajade jag - han försökte tala om för mig att den var rosa! Sen pekade han på koppen och sa "gul" också.
Vi hade ingen aning om att han kunde färgerna (iaf några) så bra! Nog för att vi pratar om färger, till exempel när han ritar, men ändå! Jag som dessutom fått kommentarer om att han kan bli sen i språkutvecklingen för att han inte börjat på dagis ännu... jo tjena ;-)
Upptäckten piggade upp lite i en annars väldigt trött morgon. Igår kväll kräktes Leo igen och hade ont i magen. Han somnade först efter nio och själva var vi i säng vid elva. Sen blev det uppvak vid midnatt, klockan tre och till sist halv sex då Leo tyckte det var dags att kliva upp. Man har känt sig piggare om man säger så...
4 kommentarer:
Äsch. Han borde väl bli tidigare i och med att han är hemma. Mer uppmärksamhet och direkt till honom -riktat prat?
jo det tror jag också... men det finns många förstå-sig-påare som påstår motsatsen och spår en framtid som understimulerad och allmänt uttråkad ;-)
...och en liten skär sked att äta med? ;-)
F ö har vi väl alla börjat ganska "sent" på dagis (alltså senare än barnen börjar nu)?
Matilda: oooh, jag ser bilderna framför mig! :-)
Ja, vi har nog börjat "sent" men då ser du ju också hur illa det gått för oss!!!
Nej, dagishysterin här är nog ett stockholmssyndrom tror jag.
Skicka en kommentar