Det nya året började förkylt. Mycket förkylt. Hela familjen (well, utom Tage) har varit mer eller mindre däckade. Leo har dessutom haft ont i magen från och till, värst i natt, och som grädde på moset har han två nya tänder som håller på att bryta igenom.
Dagarna har ägnats åt att bära gnälligt Skrutt, torka hans näsa för femtielfte gången medan han försöker göra allt för att komma undan (mest effektivt är att lägga sig på mage och trycka näsan mot mattan), snyta mig själv, äta halstabletter... och så torka Skrutt-näsa igen. Jag har haft känningar i bihålorna och då brukar jag vanligtvis ta mina gröna små lyckopiller (även kallade Sinova) men givetvis stod det på förpackningen att man inte skulle ta dem i samband med amning. Istället har jag fått knarka näs-spray, för bihåleinflammation vill jag inte ha igen.
Men om man undantar nattens sömn så har det faktiskt börjat gå framåt igen. Eller iallafall till hur det var för ett tag sen. Han sover fler längre pass igen, även om det sällan går mer än tre timmar innan han vaknar. Men den stora skillnaden är att han inte är lika amningsfixerad längre! Han vill fortfarande snutta ett par gånger (eller fler) per natt, men det är inte ett måste varje gång. Det har flera gånger hänt att han vaknat till och bara kramar om min arm eller krälar upp på mig och somnar om.
Det känns väldigt skönt att utvecklingen går åt det hållet och extra skönt att han faktiskt väljer det själv. Jag har lite lätt försökt dra ner på ammandet men har han verkligen envisats så har jag inte sett någon anledning att förstöra nattsömnen för en principsak. Nu får vi bara hoppas att utvecklingen fortsätter mot längre sömnpass. Och att förkylningar, magont och annat som kan trassla till det håller sig borta!!!
1 kommentar:
Uffh, inge roligt med sjukdomar. Allt man kanske lyckas byggas upp vad gäller rutiner, försvinner. Men framförallt är det mycket tröttande. Hoppas ni är bättre nu.
Skicka en kommentar