Det är inte roligt att börja dagen med att bli arg. Men vad annat kan man bli när man läser detta? (Jag blev iof ledsen och uppgiven också, men mest arg).
Jag undrar hur de tänker? Ska man fortsätta jobba tills man får hjärtattack? Vad vinner vi på det? Eller tror de att alla som säger att de är utbrända fuskar? Det argumentet är dock väldigt klent, för om det finns folk som fejkar ryggont; inte tar vi då bort sjukskrivningen för ryggont!
Nu har det tack och lov hörts några röster om att rehabilitering behövs och det håller jag med om. Och självklart ska man inte vara sjukskriven onödigt länge, eftersom det då kan bli svårare att komma tillbaka. Men jag tror faktiskt att en viss tids total vila behövs för att kunna bryta ett beteende, framför allt när det gäller utbrändhet. Om man inte ska göra om samma misstag igen behövs förändringar. Gärna i form av terapi men också i form av total vila. Det tar tid att släppa det dåliga samvetet, känslan av att svika arbetsgivaren och omvärlden. Men om man inte kan släppa det så tror jag det blir väldigt svårt att verkligen komma till insikt om saker och ting.
Min första tid som sjukskriven minns jag bara som ett totalt dåligt samvete. Trots att jag hade ett fantastiskt skyddsnät omkring mig så tog det lång tid att komma till insikt om att jag faktiskt var sjuk och inte en svikare. Först när jag insett det så kunde jag bli bättre på allvar.
Visst hade jag säkert kunnat tejpa ihop mig och kommit tillbaka tidigare. Men jag tror inte det hade varit hållbart. Jag hade en läkare som tvingade mig att inte se rehabiliteringen som ännu en prestation utan som en läkeprocess. Det var svårt, för jag ville gärna tillfriskna snabbt, men jag tror han hade rätt i att det var den rätta vägen. Idag jobbar jag ju heltid, även om jag trappade upp under ett halvår, och mår bra. Jag tror inte jag ligger i riskzonen för att åka dit igen, just för att jag har fått tid att tänka och förändrat hela min syn på mig själv, min prestation och mitt arbete.
Well, jag skulle kunna skriva massor om det här. Men det hjälper väl inte, för de som inte vill förstå förstår ändå inte. Bara en sån sak som att man anser att utbrändhet bara kan ge sjukskrivning om man har allvarliga sömnsvårigheter. Den totala bristen på närminne då? Panikångesten? Hjärtat som slår extraslag? Att plötsligt inte veta hur man betalar med kort på ICA?
De vet inte vad de pratar om, men kanske kan beslutet öppna upp för fler röster som faktiskt vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar