torsdag 14 maj 2009

Ursäkta, vilket sekel kommer du ifrån?

"DET LJUVA LIVET - levnadskonst för trötta löntagare
Det ljuva livet är en nyskriven enmansrevy för arbetslivet och som nog inte handlar så mycket om Anita Ekberg och ett liv i sus och dus, utan mer om vår strävan efter vardagslycka – hur vi fångar den, upplever den och faktiskt också lär oss att behålla den. Och om möjligheten att se det stora i det vardagligt lilla. Lyssna, skratta och låt dig ryckas med när estradören XXXX pratar om det där ljuva livet som vi alla drömmer om men som alltför ofta försvinner i vardagens tusen plikter, måsten och krav. "

Så stod det i Unionens beskrivning (har plockat bort den stackars "estradörens" namn för att inte peka ut honom alltför mycket) och med den superbra föreställningen "Hångla mera" (också hittad via Unionen) i minnet bokade jag in mig. Gick tidigare från jobbet för att hinna. Och möttes av något så KASST att jag och C-syster för första gången i våra liv reste oss upp och lämnade lokalen!!!

Först skrattade vi lite artigt och tänkte att snart börjar han väl på riktigt. Sen började vi skruva på oss av obehag och undrade om han inte skulle göra en snygg vändning snart och bli den ögonöppnare som Unionen-ordföranden pratat om innan. Sen började det göra fysiskt ont!

Det ska mycket till innan jag går mitt under en föreställning, särskilt om man sitter långt fram som vi gjorde. Men alla skämten var fruktansvärt förlegade, klyschiga och könsdiskriminerande. Det kan ju vara ok om man gör det för att belysa något men det här var bara dumt, förutsägbart och daterat. Dessutom tyckte både jag och C-syster att "estradören" försökte imitera Jonas Gardell, med ett mycket dåligt resultat.

Det hela var mycket kasst och även om många skrattade (en del ärligt och en del artigt) så såg jag många fler som skruvade på sig och några till som lämnade lokalen.

En bortkastad kväll om det inte vore för att jag och C-syster satte oss i en hotellobby, tog ett glas rosé och pratade. Vi kom fram till att vi själva skulle ha planerat ett mycket bättre seminarium än både den förste estradören och den efterföljande friskvårdskonsulenten som faktiskt var bättre (om än inte jättebra). Enda kruxet är att vi inte gillar att prata inför publik. Men bortsett från den lilla detaljen så... ;-)

Inga kommentarer: