Nu tror jag inte det kan bli sämre

Skrutt är i en separationsångestfas och vill ha koll på var jag eller M är hela tiden. Är vi inte inom synhåll blir han pipig och vill vara i famnen på den vuxne som finns i närheten. Givetvis innebär det här att han sover ännu krattigare än vanligt. De senaste nätterna har jag vaknat upp så ofta att de få gånger jag vaknat och känt mig nästan utvilad har det visat sig att jag bara sovit knappt tre timmar. Vi sätter vårt hopp till att han efter den här fasen kommer att ta igen det hela genom att sova hela nätter på en gång. Och när vi en gång är i farten kan vi ju önska oss 63 miljoner i lottovinst också...

Varje kväll har vi fått ägna timmar åt att lägga honom. Att han ska somna i spjälsängen har vi helt fått ge upp tills han lugnat ner sig. Det är helt olidiligt för oss alla tre annars. Han vill helst amma hela tiden och när han inte får det vill han pilla och nypa mig i huden vid nyckelbenen eller hålla i min näsa. Samtidigt knölar han omkring och gnäller. Till sist somnar han men vaknar efter bara någon minut och så börjar knölandet om igen. I förrgår fick jag begära avlösare (plus hempoppade popcorn och en kall öl) efter en och en halv timme. M var där inne ytterligare en halvtimme men sen fick vi faktiskt mysa en stund i soffan framför Selma båda två.

Men som sagt, det går över. Ikväll var han iallafall extremt gullig när han låg en lång stund med knäppta händer och stirrade ut i mörkret innan han (efter lite mer gnäll och knöl) somnade på min arm.

Julen 08

Leos första jul firades med både tjocka och smala släkten representerad, massor av mat på "andra sidan" och dito fika på "ena sidan". Fast i det här fallet var det ena och andra sidan E4 som avsågs, istället för en hal gårdsplan. En bra jul men jag saknade förstås resten av släkten, snön och vintermörkret.

Leo var lite skeptisk till tomten även om han kom med paket.

Han fick många klappar men den bästa var nog hinken med klossar. Han satt som en liten tjuren Ferdinand och plockade ur dem en och en, mitt i kaoset av presentpapper och högljudda röster.

75 klossar, så det tar ett tag att tömma hinken och sprida ut dem över golvet (där de sedan ligger och orsakar svår smärta under fotsulorna på oss andra när vi trampar på dem).
El Leo och Le Elmer trivs hos morfar

Nu börjar det bli läskigt

Ikväll när jag skulle ringa C-syster så hör jag ett andetag precis när jag trycker på ring-knappen. Vi ringde varann exakt samtidigt så inga signaler gick fram på något av ställena. Nästan lite spooky.

Jahapp

Idag när jag skulle gå hem från C-syster svängde jag glatt på mig min nya kappa och frågade vad hon tyckte om den. Bara för att upptäcka att den inte kändes helt rätt och vid närmare granskning visade det sig att jag tagit på mig hennes nya kappa. Samma grå färg. Samma tydliga stickningar. Samma slejfar över ärmarna.

De var visserligen inte exakt likadana, men tillräckligt för att förväxlas. Så nu kommer vi att gå omkring med förvillande lika kappor. Om det inte regnar förstås, för då har vi exakt likadana gore-tex-jackor istället. Dessutom har vi likadana barnvagnar (fast olika färg tack och lov) och som bekant även förvillande lika ansikten.

Det är tur vi går till samma frisör, en som lovat på heder och samvete att aldrig klippa oss i likadana frisyrer.

Kunde givetvis inte låta bli!

Send your own ElfYourself eCards

Leo och Tage hälsar...

(Inte för att jag fattat att det snart är jul, men ändå)

Måste vara ett släktdrag

Leo var barnvakt åt sina storkusiner inatt. Igår kväll ägnade de alla en lång stund åt varsin bok i Leos rum. Han tyckte det var jätteroligt med sällskap, särskilt i morse när I kom och väckte oss och de åt frukost tillsammans med tända ljus.

Mig lurar ni inte

Jag kan tänka mig att copywritern fnissar belåtet. Jag kan tänka mig att coca-cola är nöjda. Men jag kommer iallafall att köpa must i jul.

Ett hårt jobb...

...men nån måste göra det. Varje dag ägnar Leo en stund åt att försöka hitta den optimala ordningen på våra dvd:er som ligger i en strategiskt placerad flyttkartong. Han tar sin uppgift på stort allvar.

Morrr

Skruttas har varit förkyld hela helgen och är fortfarande inte frisk. Med förkylningen har även en ny sida visat sig. Argas Krantz.

Argas hoppar jämfota av ilska när man lägger ner honom i spjälsängen. Han sparkar med benen och kastar sig handlöst bakåt när man hindrar honom från att göra det han vill. Som att suga på barnvagnshjulen, tvätta händerna i Tages vattenskål eller riva ner saker från köksbordet. Eller om man - gud förbjude! - får för sig att byta blöja.

De senaste dagarna har Leo pendlat mellan att vara sitt vanliga glada jag, en väldigt mammig och gnällig Skruttas och så ovan nämnda Argas. Dagarna blir aldrig långtråkiga på det viset.

Mormors pepparkakor

3 dl mörk sirap
350 g margarin
400 g brun farin
3 dl grädde
2 msk ingefära
1 msk bikarbonat
ca 15 droppar cedroolja (eller fler, jag gör alltid smaktest)
1,2 kg vetemjöl

Sirap, socker och kryddor blandas med margarinet som ska vara i fast form, inte smältas. Vispa grädden och rör ner. Blanda till sist i mjöl och bikarbonat och låt stå minst 24 timmar. Degen ska vara smidig men inte för fast för mjölet sväller i kylen och har man haft i för mycket blir den väldigt svårbakad. Tro mig, jag har försökt ;-)

Granen står så grön och grann på bordet

Farfar kom med en liten gran till Leo och i morse klädde jag den på uteplatsen och arrangerade om krukorna med mossa. Nu saknas bara snön!

Lusse lelle

I helsicke att jag tänker ha på mig en dumstrut! Det räcker gott med klänning.

Martin var på julfest igår så jag passade på att baka frukostfrallor med saffran och russin (recept från Coop, blev jättegott!) som jäste i kylen över natten. Sen när han fått tillräcklig sovmorgon inne i Leos rum gick vi in och väckte honom med nygräddade bullar!

Leo gillade också brödet.


Det gäller att vara snabb med kameran om man ska få en bild med strut och allt!

Välling och mormors pepparkakor

Skruttas goda sovvanor var visst en kortvarig fas. I natt vaknade han tre gånger mellan tolv och tre. Till sist blev det en flaska välling (envisa unge!) och sen sov han nästan fyra timmar. Vi upprepar "det går över, det går över" och hoppas att det verkligen gör det.

Igår gjorde jag pepparkaksdeg inför årets tredje(!) julbak. En lätt panik utbröt när Martin letade cedroolja på inte mindre än fyra affärer och jag på en affär samt apoteket, utan att någon av oss fick tag på en flaska! Jag messade mamma och det visade sig att hon inte heller hittat cedroolja utan fått pressa i citron istället, vilket inte blev alls lika gott.

Till slut hittade vi dock citronarom från Dr Oetker på Konsum i Liljeholmen och enligt de första degproverna kan vi pusta ut. Julen är räddad!

Gardin nr 2

Det andra tyget hängde jag som gardin i vardagsrummet. Det passar väldigt bra och glänser fint i vintermörkret. Hittills har Leo lämnat den ifred också!

Ny gardin

Fint paket från Katarina kom igår. Den ena gardinen gjorde sig perfekt i sovrummet med ljusslinga bakom.

Hilsen fra Oslo

Resan till Oslo gick bra och selen är fortfarande toppen, trots att lilleman väger en hel del.

På utlandssemester gäller förstås lite andra regler än hemma. Man kan få äta våffla till exempel. Men burkmaten med renköttsfrikassé(!) var inte heller dum.

Anna hälsar på Julenissen men Leo var lite mer avvaktande. Han stirrade bara på honom med lätt road blick...Mer intressant än tomten var Annas fina bil med ljus- och ljudeffekter. Jag nynnar fortfarande på en av melodierna... bom-boppi-boo, bom-boppi-booo, boppi-boppi-boppi-boppi-booo...

Leo och Anna hade riktigt skoj ihop även om Anna nog tyckte att att Leo var lite hårdhänt ibland. Men han skjutsade henne på bilen och båda var dessutom roade av att trumma på bordet tillsammans så man kan nog säga att de fann varann ändå.

Vi hann äta en massa god mat också, samt förstås julbaka. Traditioner är till för att hållas på, även om vi misstänker att just bakdelen kommer att tonas ner mer och mer till förmån för att bara umgås. Vi fick bland annat prova "pinnekjöt" som var så gott att H ska ta med en förpackning när hon besöker Sthlm nästa vecka. Mums!

Enda nackdelen var väl att jag tydligen suger upp norskan som en svamp. Jag höll på att säga isolation istället för isolering och när jag skulle skriva ordet kött i ett mess nyss ville jag peta in ett j också och förstod inte varför inte T9 hittade ordet. Men det går väl över!

Jösses!

Innan stora bilduppdateringen från Osloresan måste jag bara tala om följande: något har hänt med Leos sömn! Inte nog med att natthungern gradvis minskat, antalet sömntimmar har ökat! Natten till igår sov han sex timmar i sträck. SEX TIMMAR!!! Det är dubbelt så länge som han brukar! Och i natt somnade han visserligen sent (halv nio och sen ett par om-sövningar med den sista vid tiotiden) men sen vaknade han bara en gång. EN GÅNG!!!

Piggare mamma har sällan skådats! Nu gäller det bara att hoppas att det här är en ny trend som håller i sig och inte bara en konsekvens av att han är förkyld...

Ingen rast, ingen ro

Puh. Det har varit intensiva dagar. Jag har för första gången benat ur lammbringa, fyllt med grönsaker och kryddor och rullat ihop. Och sen kokat buljong på benen. Den som ringde hem till oss i måndags eftermiddag kunde höra Martin säga "Nä, jag gör inget särskilt. Brässerar lammbringa bara" ;-)

Förutom att karva lamm har vi också hunnit julpynta, hälsa på moster i Uppsala, värma tio flaskor glögg och gå på glöggpromenad med en massa andra borderterriers, få besök av större delen av smala släkten, handlat julklappar med mera med mera...

Leo har flera nätter vaknat vid tretiden och varit pigg! Det har tagit en till två timmar för honom att somna om och då är det inte kul att titta på klockan och konstatera att den ringer om bara nån timme :-(

Men det är väl bara en fas, som allt annat. Han är iaf inte lika hungrig på nätterna men däremot måste vi alltid byta blöja då vid tretiden, trots att vi bytt till en större storlek. Nu när nätterna varit så jobbiga har vi turats om att sova i Leos rum. Det märks stor skillnad så fort man får några fler timmars ostörd sömn.

Hundflickornas husse och matte kom hem i natt och de hämtade två mycket glada flickor. Svansarna gick som propellrar!!

Leo använder stolarna, kökspallen eller en liten hurts som stöd och knallar iväg så långt han hinner innan han slår emot en vägg och det tar stopp. Nyss sköt han både kökspallen (i trä så den är ganska tung) och lekmadrassen framför sig! C-syster lånade ut deras gåvagn men det tog flera dagar innan han kom på att han kunde använda den till att gå. I början klättrade han bara upp i den och ner igen :-)