Otäckt möte

Igår for jag med Tage och hälsade på kusin J en sväng på kvällen. När jag var nästan hemma igen såg jag hur en kille hoppade ur bilen en bit fram och släppte ut sin hund. Han hade den inte i koppel och hunden såg biffig ut (amstaff-tik visade det sig sedan) så jag stannade till en stund med Tage för att inte riskera något. Han hade inte sett den andra hunden och blev bara glad över ett litet tricks-mot-godis-avbrott.

Efter en liten stund fortsätter vi gå. Tjugo meter senare ser jag att hunden och hundägaren fortfarande står utanför sin port, på andra sidan gatan och en bit upp. Tage har fortfarande inte sett dem men den andra hunden får syn på oss och springer direkt över gatan och mot oss. Hussen ropar åt den att stanna men den lyssnar inte.

Jag har varit med om hund-gruff förut och alltid lyckats hindra det (eller försinka det tills den andre hundägaren får tag på sin hund) genom att hålla Tage bakom mig, gå mot den andra hunden och skrika NEJ. Den här hunden brydde sig dock inte alls om det utan tog sig runt mig på nolltid och flög rakt på Tage. Den hade verkligen bestämt sig för att bita, inte bara bråka.

Det kunde ha slutat RIKTIGT illa men den andre hussen var tack och lov snabbt framme och lyckades brotta ner sin hund. Jag tog upp Tage i famnen och konstaterade att han inte hade några stora skador. Sen stod vi och skrek åt varann en stund innan han äntligen gick med på att lämna sitt namn. Man får BANNE MIG inte ha sin hund lös om man misstänker att den kan göra så. Och jag tror INTE det var första gången den var aggressiv eftersom den anföll helt oprovocerat. Tage är ju själv inte alltid så juste mot hanhundar så hade han muckat innan hade det inte alls varit samma sak. Men nu hade han ju inte ens sett den.

Tages ena öra blödde och snälla L gjorde hembesök och plåstrade om honom. Ena kanten var söndertrasad med en ca tre cm lång flik som hängde lös. Så istället för att följa med husse på jobbet idag (för att jag skulle med C-syster på Lerinutställningen) fick Tage göra ett besök hos veterinären. Han avskyr verkligen att gå dit men när vi väl är inne är han alltid jätteduktig.

Den här gången fick han bli kvar flera timmar för de behövde söva honom för att kunna fixa till örat. De har sytt en del men fick också klippa bort litegrann så ett ärr kommer det att bli. Men det gör förstås ingenting, det kunde ju ha slutat mycket värre. När den andra hunden flög på trodde jag inte vi skulle ha någon Tage mer :-(

Nu går lillstackarn omkring och piper, men han har fått smärtstillande så det borde inte vara så illa. Det fysiska läker nog snabbt men jag hoppas han inte kommer att få mer problem med andra hundar efter det här. Det är så himla onödigt att det hände. Om han bara haft koppel på sin hund! Eller om jag bara stannat en minut till.

Vi har gjort en polisanmälan även om det kanske inte leder till något. Men obehaget finns kvar, särskilt eftersom hunden bor så nära. Jag stötte på en granne och han kände mycket väl till den här hunden och de har bara gått och väntat på att nåt ska hända. Den gör tydligen utfall och framför allt matte har svårt att hålla den då. Tänk om det händer igen? Eller med någon annans hund?

Och tänk om den skulle ge sig på barn också.