Idag är en dag av svår nostalgi. Kusindottern S fyller ett och det känns som en evighet sen hon hade små skrangelben, men ändå har allt gått otroligt fort. För ett år sen släpade jag mig fram i snömodden med foglossning och jättemage. Nu fyller F också snart ett och att hon någonsin legat i min mage är helt obegripligt. Hon kryper omkring som om hon aldrig gjort annat, har börjat ställa sig upp mot storebrors bilgarage och sitter och plockar i sig ärtor, makaroner och annat småplock vid matbordet.
Storebror, som förra vintern ännu var lite bebis, kan numera sjunga hela ”blinka lilla fääärna” när han bäddat ner traktorerna i docksängen. Han kan nästan alla bokstäver i alfabetet och är förbluffande bra på att hitta på egna beskrivande ord när hans vokabulär inte räcker till. Dock vill han fortfarande vara liten ibland, kryper upp i famnen och säger att han vill vara inne i min mage igen. Igår ville han att jag skulle sjunga ”tåget går” (Traste Lindén) men när jag kom till strofen som går ”jag har flyttat hemifrån” började han storgråta ”jag tycker inte om han flytta hemifrån!” så jag fick trösta med att han säkert flyttar hem igen. Han gillar sången i övrigt så jag censurerar den biten i fortsättningen.
För egen del går det inte framåt i samma rasande takt, men snart blir det förhoppningsvis ändring på det också. Heltidsjobb är verkligen ingen hit – det känns som allt jag gör är jobbar, äter och sover. Men det är bara ett par veckor kvar nu, nedräkning pågår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar