Plus och minus hit och dit

Ikväll kvadreringsregler, imorgon konjungatregeln. Inte precis min kopp te men det är bara att slurka i sig den beska sörjan för att bli behörig. Det vore lättare om det gick att se ett tydligt samband mellan matematik och psykologi men det övergår mitt förstånd. Bara att slurka som sagt.

Motståndet till trots så går det ändå rätt bra när jag sitter och räknar. Frågan är bara hur bra det sitter när det blir dags för prov? Ibland känns det mest som att jag sitter och skyfflar omkring siffror och ändrar tecken lite godtyckligt sådär. Men det stämmer ju med facit så det är bara att fortsätta. Jag måste ändå bara klara godkänt, vilket är det lägsta mål jag någonsin ställt upp så det borde ju gå. Annars får jag tvinga M-syster begå urkundsförfalskning och tenta av matten åt mig ;-)

Nu är det iallafall färdigräknat för idag och dags att lägga sig för att sova en natt upphackad i tretimmarspass (i bästa fall, kanske jag ska tillägga). Floras tänder är äntligen på väg upp och det märks på nattsömnen om man säger så.

Som grädde på moset har lilleman en väldigt jobbig fas då han ena stunden vill vara liten och låna Floras napp och säng, andra stunden vill han gå SJÄLV vid trafikerade vägar (fick han inte!) och bestämmer sig för helt irrationella saker som att han ABSOLUT INTE vill äta utan lägger sig på golvet på McD så en blodsockerlåg mamma fick vända och ta bussen hem utan mat i magen (eller kaffe heller för den delen, vi försov oss i morse). Mellan de tvära kasten är han dock sitt vanliga jag och har dessutom börjat fantisera mer och leka väldigt med orden. Göra verb tillexempel: vad sägs om att trakta (köra traktor)? Smeknamnsvurmen fortsätter också. Han får ett särskilt tonfall också när han använder dem, lite skämtsamt och nöjt sådär. Nu senast var det broccoli: han satt och skanderade "mera brocca!" så fort det tog slut på tallriken :-)