Löpningsgenerna ligger latent

Om du inte redan sitter ner så tror jag det är bäst du sätter dig.

Sitter du nu?

Sådärja. Då kan jag - utan oro för att du trillar baklänges av chocken - berätta att jag börjat springa. Ja, du läste alldeles rätt - SPRINGA! Idén kom upp en kväll i husbilen på NZ, då jag bestämde mig för att ge löpning en ärlig chans, inte bara vara ute två gånger innan jag ger upp. Efter lite övertalning hängde J-kusin på, och igår var det alltså premiär. Tage fick följa med och vi tog oss två varv runt Trekanten, korta joggingpass varvat med rask promenad. Tanken är att vi ska fortsätta såhär, och öka på joggingen tills vi kan springa runt. Jag har lovat mig själv att ge det en månad med träning 3 ggr i veckan. Gillar jag det inte då kan jag ärligen säga att jag inte gillar löpning.

Och hur var det då? Mycket bättre än jag trodde! Sällskap is the shit! :-)