Fostermassage och ulkanden

Jag kan hålla med As kommentar om att det är rätt skönt att inte vara höggravid. Trots att jag fortfarande känner av foglossningen lite så är det ju en milsvil skillnad från när Flora låg i magen. Idag promenerade jag och Leo till Tempo för att handla och hämta ut paket, och det var så skönt att kunna röra sig normalt igen!

Det tog dock ett tag att fatta att hon redan var här. Vi hade ju tänkt hinna ta fina magbilder tillsammans med Leo, fräscha upp profylaxkunskaperna och åtminstone packa bb-väskan. I onsdags innan magsjukan kommit igång på allvar låg jag och vilade och gjorde upp en lista på saker vi skulle göra. Sen skojade jag och C-syster om att kräkningarna kanske var bra fostermassage eftersom räkan blev väldigt aktiv efteråt. Inte anade jag då att hon tröttnat på stöket och bestämt sig för att ta sitt pick och pack och dra! L8 messade från NZ, leds på att vänta på sin lilla räka, och jag svarade gnälligt att jag hellre föder barn än är magsjuk. Det fick jag äta upp snart, men jag måste faktiskt fortfarande säga att jag blir betydligt ynkligare av magsjuka. Det gör visserligen mindre ont att kräkas, men det väcker inte direkt den tornedalska sisun om man säger så.

När värkarna drog igång på allvar försökte vi länge förneka det. Kanske framför allt M, som inte alls kunde känna att magen blev alldeles hård. Till sist ringde han iaf förlossningen och de tyckte vi skulle komma in på momangen. Om inte annat så för en kontroll, men redan på väg in förstod jag att räkan nog inte skulle ändra sig. C-syster ryckte ut och gick och la sig med Leo (för när föder man barn om inte på natten? Allt för att vara så outvilad som möjligt, och den här gången dessutom på fastande mage!). Jag lyckades få i mig två piggelinglassar som vi turligt nog hade i frysen sen i somras. Det var det första jag fått behålla sen frukost, och kändes som det godaste jag ätit i hela mitt liv!

Vi hamnade på vanliga SöS eftersom jag var för tidig för att få föda på Södra BB som tänkt. Men SöS kändes väldigt bra, mycket lugnare än det var på Huddinge där Leo föddes. Barnmorskan satt med oss inne på rummet den sista stunden och det kändes väldigt tryggt och bra. Mellan värkarna hann vi komma fram till att hon hade bekanta i Pajala och varit på besök där i somras!

Det är absolut inget drömläge att ladda upp för en förlossning med att ha magsjuka, men efter bara lite drygt fem timmar på förlossningen var Flora ute, så det gick ändå väldigt fort och smidigt. Inte ett stygn behövdes heller! Jag är dock grymt tacksam över att föda i ett i-land med tillgång till näringsdropp - vete sjutton hur jag skulle haft energi nog annars!

Nu ligger Flora och knorrar i gula soffan, hennes favoritsovplats efter famnen, så nu är det snart dags att tanka igen. Hon är dock inte alls lika matglad (läs fixerad på gränsen till hysteri) som Leo var, utan brukar tvärtom må bra av att få vakna lite hos pappa innan det är dags att äta. Skönt, för som lillasyster kommer hon säkert bli tvungen att vänta ibland.