Jag vet att man inte ska gnälla när det är självförvållat men just nu känns det varje kväll som att huden på magen ska spricka när som helst. Dessutom känns bäckenet ofta som att det skulle räcka att nån knuffar till mig för att det ska krasa till och falla i bitar. Å andra sidan så borde det ju innebära att Räkan kommer ut lätt som en plätt, eller?
På den ljusa sidan kan nämnas att M igår påminde om att vi ju har joggingvagnen och den kanske går bättre i snön än den vanliga. Jag testade idag på lunchpromenaden och mycket riktigt - den gick bra att köra även för mig! Skönt eftersom det är lite mer rogivande att kunna ta en vagnpromenad istället för att hålla Leo i ena handen och Tage i andra... alternativt bara hålla Tage medan man jagar Leo upp och ner för diverse stigar som han tycker är mer spännande än den vi ska gå på ;-)
Efter lunchpromenaden lekte vi ute i snön ett bra tag. Leo körde traktor och lastbil och gungade en lång stund med fordonen i den andra babygungan (som också skulle gungas förstås!). Det var rätt skönt på baksidan av huset för även om det var skuggigt så var det åtminstone lä.
Vi verkar ha hittat tillbaka till ett bättre sovmönster nu också, det havererade lite under julen då han vaknade för tidigt och prompt skulle upp trots att han inte var färdigsoven. Men de två sista morgnarna har han stigit upp först halv nio och då varit glad och utvilad. Visserligen har han vaknat rätt många gånger på natten, men det är ändå på bättringsvägen. Vi bäddar ut hans säng till dubbelsäng på kvällen och en av oss sover där inne efter första uppvaket - vilket ger mer sömn och mer utrymme åt alla. Den sängen har visat sig vara en ännu bättre investering än vi trodde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar