Vi lossa hela dagen, vi var blott åtta man

Det känns ovant men bra att vara tillbaka i stan igen. Eller "hos stan" som Leo envisas med att säga. Vatten direkt ur kran och kylskåp inomhus känns lyxigt, men jag saknar mörkret och tystnaden lite grann.

Att ha grannar igen är också lite ovant och jag får påminna mig själv om att de kanske inte vill höra mig sjunga vid sandlådan. Men jag skyller på min far som lärt mig sånger som "vi lossa sand, ibland, vid medelhavets rand". Den passar helt enkelt för bra vid sandlådan. Fast mest populär i sommar har Per Gessles gräsliga "jag går och fiskar" varit. Jag sjöng den i ett desperat försök att roa en uttråkad Leo i bilen (repertoaren var slut, det finns en gräns för hur många gånger man orkar höra/sjunga "nyss så träffade jag en krokodil...") och till min stora fasa ville han höra den igen och igen. Vi har dock modifierat den lite efter sammanhang. Efter maten har det varit "jag går och diskar... oooh oooh oooh, och tar en tyst minut. Jag går ut, ut och diskar..." och ibland även "jag går och kissar... oooh oooh oooh".

Som sagt; jag måste vänja mig av med detta.

Men även om jag får hålla tyst lite mer så är det trevligt med grannar. Idag när vi var på väg in kom E, fyra år, ut på deras balkong när hon hörde oss prata. "Jag vill ge Leo en kram" sa hon och vi kom överens om att mötas i trapphuset. Leo SPRANG uppför trapporna och fick både en och två kramar. Mysigt!

Flora har kommit igång ordentligt med ätandet och har de senaste veckorna ätit riktig lunch istället för att ammas. I eftermiddag visade hon tydligt att det var dags att gå ännu längre. Hon bara knorrade vid bröstet tills jag kom på att värma en burk mat istället. Det var ju pasta och köttfärs hon ville ha! Stortjejen :-)

Multimedia message

Vi bär in veden och har god hjälp av Leo som både kör skottkärra (i rasande fart) och staplar. Undrar om han gör det lika glatt om ett par år.

Multimedia message

Utflykt till stora stenar, ca tio minuters tvååringspromenad bort. Det behövs inte mycket mer.

Multimedia message

Idag har vi haft besök av trevliga familjen Ö som kom sent igår kväll. Vi har hunnit med massor - plockat hallon, badat, busat, lekt och ätit gott. Leo sa hela tiden 'dom inte åka nu' och hade lite svårt att säga hejdå när det var dags. En bra dag som får illustreras av dagens dessert, egenplockade vildhallon och vispgrädde.

Multimedia message

Alla mina tankar om vackra små stilleben är förgäves. Hästarna måste också titta ut...

Multimedia message

Leo äter lunch vid fönstret för att kunna titta på när M och E klyver ved utanför. På bordet syns hans lilla men växande stensamling.

Multimedia message

Kom just att tänka på att när jag var liten var jag imponerad av att mamma kunde avstå från nyplockade bär och extra goda frukter för att vi skulle få mer av det goda. Nu förstår jag.

Multimedia message

Det spöregnar och blåser kraftigt. Att ta sig till dass är ett äventyr men enligt prognosen ska det bli bättre väder imorgon så vi har bestämt oss för att stanna och rida ut stormen. Leo bygger tåg som vi får åka med. Färden går oftast till Mellas.

Multimedia message

Namnsdagsbarnet har firat genom att vakna okristligt tidigt och bajsat. Storebror vaknade av stöket och sen låg vi och mös en stund hela familjen. Leo hade lite kalla händer och fötter och när jag påpekade det kände han på Flora och konstaterade snabbt 'Flora varm. Som en potatis' :-)

Multimedia message

Vi kör ved och upptäckte en liten fripassagerare, ca 15 cm lång!

Multimedia message

Multimedia message

Namnsdagsfirande: kaffe och digestive med nutella. Ny kombo, brukar annars ha brago eller mariekex. Som att bara äta mitten på Ballerina! Den lokale icahandlaren hade äntligen fått in Nutella igen. För många tyska turister antagligen. Igår kväll knep jag sista burken.

Multimedia message

Den berömda gröteffekten verkar - peppar peppar - funka bättre på Flora än på Leo. I takt med att portionerna ökar har hon fått lättare att somna och sover längre. Fast det är väl också en fas som allt annat. Vi är iaf tillbaka på torpet och även om vi saknar Satta känns det bra här med!

Multimedia message

Leo äter plockmat - moffas specialitet - under stor koncentration. Flora å sin sida har satt i sig 1.5 dl gröt.

Multimedia message

I mommos sällskap vågar sig Leo äntligen upp i sopbilen. Han är SÅ stolt

Multimedia message

Leo mekar med motorn till kusin Es gamla BingoBerra-bil. Fixar tändstift och kollar olja...

Multimedia message

En sån här meningsbyggnad hittar man bara hemma i byn.

Stoppa tiden

Jag vet inte vad det är med tiden men hur många dagar vi än spenderar hemma i norr så försvinner de ändå alldeles för fort. Redan på måndag säger det -pjoff!- och så har två veckor gått. Obegripligt.

Multimedia message

Floras sexmånaderstårta är god även om utseendet inte direkt når Inaklass. Marängbotten, laktosfri grädde med mycket lemon curd och blåbär på toppen. Jubilaren själv hann dock somna innan det var dags för tårta. Men kvällsgröt är ju också gott!

Multimedia message

Mellan varven är det skönt att ta en vilopaus på studsmattan tillsammans med kusin I. Annars är det full rulle från morgon till kväll

Multimedia message

Härlig himmel, det åskar.

Multimedia message

Nära mommo och moffa finns en affär som Leo pratat om länge. Håller det här intresset i sig får vi nog investera i en större lägenhet. Jag måste erkänna att det kliade lite i fingrarna på mig också - tänk att få bygga en hel liten värld i miniatyr!

Lyckligt lottad

Tro't eller ej, men vi poserar inte. Så här mysigt kan det bli ibland men det gäller förstås att vara snabb med kameran. En liten stund senare fick Flora den lilla svarta vattenkannan i huvudet. Som härdad lillasyster blinkade hon knappt till, men det störde förstås friden en aning ändå...

Multimedia message

Dagar som denna uppskattar vi vår skuggiga uteplats.

Sol och svarta kryp

Idag har vi blivit "insolade" på Fjäderholmarna. Vi anade oråd redan på väg ut, när vi såg att klipporna var köttfärgade snarare än grå. Och mycket riktigt: det var så mycket folk ute att vi helt enkelt inte kom med båten hem och fick välja på att antingen vänta en timme till (och riskera att återigen bli bortträngda av folk utan hyfs) eller lösa biljett till det andra båtbolaget som satt in extrabåtar. Eftersom det var Leos läggtid valde vi det sistnämnda och han somnade redan i kön.

Idag har jag även haltat fram eftersom min högra ankel börjar närma sig grotesk storlek. En ondsint fästing attackerade mig i förrgår (dagen efter att jag nöjt konstaterat att vi inte har problem med fästingar på torpet... det äter jag upp med besked nu) och sen dess har jag bara blivit rödare, ömmare och mer svullen om vristen. Enligt läkaren är det tack och lov troligen bara en vanlig infektion, även om jag såklart ska ha koll efter borreliaringar för säkerhets skull. Penicillinkur påbörjad så jag blir säkert bättre snart.

Imorgon väntas bli lika het som idag så vi tänker hålla oss hemma och njuta av vår svala uteplats, slappa och förstås packa väskorna inför resan till norr. Pajala marknad, here we come!

Multimedia message

Det här, min själ, känns bra. Visserligen krävs nog en andra strykning (hör proffsvokabulären) och ena gaveln är helt trären. Men nu är första delmålet nått och jag ska belöna mig med en kopp krav- och rättvisemärkt pulverkaffe till hutlöst pris och en antagligen hälsovådligt billig chokladboll från IKEA. Ytterligheter i god förening liksom.

Multimedia message

Svar nej. Man kan inte få för många delar till tågbanan.