Vi lossa hela dagen, vi var blott åtta man

Det känns ovant men bra att vara tillbaka i stan igen. Eller "hos stan" som Leo envisas med att säga. Vatten direkt ur kran och kylskåp inomhus känns lyxigt, men jag saknar mörkret och tystnaden lite grann.

Att ha grannar igen är också lite ovant och jag får påminna mig själv om att de kanske inte vill höra mig sjunga vid sandlådan. Men jag skyller på min far som lärt mig sånger som "vi lossa sand, ibland, vid medelhavets rand". Den passar helt enkelt för bra vid sandlådan. Fast mest populär i sommar har Per Gessles gräsliga "jag går och fiskar" varit. Jag sjöng den i ett desperat försök att roa en uttråkad Leo i bilen (repertoaren var slut, det finns en gräns för hur många gånger man orkar höra/sjunga "nyss så träffade jag en krokodil...") och till min stora fasa ville han höra den igen och igen. Vi har dock modifierat den lite efter sammanhang. Efter maten har det varit "jag går och diskar... oooh oooh oooh, och tar en tyst minut. Jag går ut, ut och diskar..." och ibland även "jag går och kissar... oooh oooh oooh".

Som sagt; jag måste vänja mig av med detta.

Men även om jag får hålla tyst lite mer så är det trevligt med grannar. Idag när vi var på väg in kom E, fyra år, ut på deras balkong när hon hörde oss prata. "Jag vill ge Leo en kram" sa hon och vi kom överens om att mötas i trapphuset. Leo SPRANG uppför trapporna och fick både en och två kramar. Mysigt!

Flora har kommit igång ordentligt med ätandet och har de senaste veckorna ätit riktig lunch istället för att ammas. I eftermiddag visade hon tydligt att det var dags att gå ännu längre. Hon bara knorrade vid bröstet tills jag kom på att värma en burk mat istället. Det var ju pasta och köttfärs hon ville ha! Stortjejen :-)