tisdag 30 september 2008
För er information...
...så går läggningen numera så bra att vi slutat räkna antalet kvällar i rad som Skruttas somnat utan minsta gnäll! Han kvälls-slurkar, borstar båda tänderna, får en godnattkram och sen lägger vi ner honom och gör en liten ramsa där vi säger godnatt till huvudet, armarna, magen, benen och hela lejonungen. Sen rullar han över på mage och försöker somna. Ibland lyckas han inte så bra men då räcker det att stryka honom över ryggen eller hålla handen (olika vad han vill) för att han ska komma till ro. Vi sjunger respektive sshh:ar (beroende på vem som söver) och gungar spjälisen också. Det kan låta mycket men eftersom det ofta bara tar tio minuter och jämförs med timmar av bärande och gråt så är det helt underbart! Dessutom sover han flera timmar i sträck!!!
Stärkta av framgången har vi nu inlett projekt minska nattslurkandet. Det går ut på att jag sover i sagosoffan i Leos rum och M får söva om Leo när han vaknar på natten. I teorin ska jag sova mer på det viset, men i själva verket blir det tvärtom eftersom jag ändå vaknar när Leo vaknar och det tar längre tid för honom att somna om. Dessutom är sängen lite för kort så jag kan inte sträcka ut mig ordentligt. Men förhoppningsvis ska han vänja sig av med varannantimmes-slurkandet på några nätter till. Det går betydligt lättare när jag inte ligger i sängen för då förstår han inte varför det plötsligt inte är självservering mer.
Klockan tio och klockan fem verkar dock vara svåra att släppa. Vi har försökt med välling klockan tio men det har hittills inte accepterats. Det vore ju bra om han kunde tänka sig det åtminstone när jag åker till Monaco...
Stärkta av framgången har vi nu inlett projekt minska nattslurkandet. Det går ut på att jag sover i sagosoffan i Leos rum och M får söva om Leo när han vaknar på natten. I teorin ska jag sova mer på det viset, men i själva verket blir det tvärtom eftersom jag ändå vaknar när Leo vaknar och det tar längre tid för honom att somna om. Dessutom är sängen lite för kort så jag kan inte sträcka ut mig ordentligt. Men förhoppningsvis ska han vänja sig av med varannantimmes-slurkandet på några nätter till. Det går betydligt lättare när jag inte ligger i sängen för då förstår han inte varför det plötsligt inte är självservering mer.
Klockan tio och klockan fem verkar dock vara svåra att släppa. Vi har försökt med välling klockan tio men det har hittills inte accepterats. Det vore ju bra om han kunde tänka sig det åtminstone när jag åker till Monaco...
Stick(ar) som ett bi!
Gårdagens boxpass var så roligt att jag på fullaste allvar sa till K att klockan i salen måste gå fel. Den visade ju att passet snart var slut, men vi kunde väl knappast vara mer än halvvägs? Samtidigt var det så jobbigt att vi såg ut som två tomater. Två mycket svettiga tomater.
Men kul var det som sagt. Det gäller bara att undvika speglarna eftersom det helt klart är nåt fel på dem. Jag känner mig hur tuff och farlig som helst när jag ger mitzen en rak höger. Men de få gånger jag råkat snegla mot spegeln ser jag bara en tant som viftar fånigt med armarna. Hmpff. Men bra träning är det eftersom jag är helt mör i kroppen idag. Ännu värre lär det bli imorgon.
Men kul var det som sagt. Det gäller bara att undvika speglarna eftersom det helt klart är nåt fel på dem. Jag känner mig hur tuff och farlig som helst när jag ger mitzen en rak höger. Men de få gånger jag råkat snegla mot spegeln ser jag bara en tant som viftar fånigt med armarna. Hmpff. Men bra träning är det eftersom jag är helt mör i kroppen idag. Ännu värre lär det bli imorgon.
måndag 29 september 2008
Thrillerstafett: Enbart en viskning
Jag fick en spännande utmaning av Ina och bollar tillbaka norrut, till Katarina
Enbart en viskning
Enbart en viskning var allt som hördes, i övrigt var det helt tyst. Hennes ögon glänste när hon stilla lutade sig fram för att höra de svaga orden. "Snälla ge mig din hand, ge mig en chans. Jag lovar, ja, jag lovar allt vad du vill, vad som helst bara du ger mig din hand, så snälla, snälla, ge mig din hand!"
Skulle hon våga? Hon tittade länge på varelsen som låg där nere. Tårarna rann när hon tvekande sträckte fram sin hand. Jag måste göra det, jag måste bara göra det, tänkte hon. Jag kan inte låta bli... Hon kände något mot fingertopparna... något kallt... Det gick som en skälvning genom hennes kropp, men från någonstans djupt inom hennes så hittade hon en inre styrka. Hon tog den iskalla handen, utan att visa sina känslor. Alice hade sett något djupt inne i varelsens blick som visade en godhet.
Tankarna gick blixtsnabbt genom hennes huvud hur hon skulle ta kontrollen över varelsen. Med en mjuk faströst ,sade hon: För att ta oss till friheten är vi beroende av varandra du och jag. Glöm inte det! Får Zack den minsta aning om att vi vet hans hemlighet om koden till valvet, så kommer han låta oss "försvinna" . Varelsen vred sig i slingrande långsamma rörelser......Du vet, du vet.... om hemligheten.... hörde hon honom väsa, med en röst som fick huden att knottra sig! Alice tittade lugnt på honom med sin klara blick, tog hans hand i ett stadig grepp och sade...... Vi måste tillsammans göra allt för att snabbt komma till valvet före Zack.
Ljudlöst smög dom i korridoren, det fanns inte någon tid för rädslan nu. För lät hon tanken bara nudda en uns vid vad hon var på väg att göra nu, så skulle känslan av tvekan kanske ha övermannat henne. Varelsen gnällde med ett strävt väsande vid hennes sida, när hon drog honom vidare.
Snabbt, snabbt tassade dom fram tills dom nådde porten. Alice repeterade koden febrilt i sitt inre för att vara beredd så fort dom kom ner och med darriga händer slog hon koden. Ingenting hände, hela tiden kände Alice hjärtat slå hårt i kroppen. Det måste bara vara rätt kod, kunde det vara så att Alice i sin desperation blandat ihop siffrorna. Alice puls var outhärdligt hög om ändå den kallsvettige tillsynes färglöst bleka mannen vid hennes sida kunde vara still, så.... Så äntligen! Kodlåsets klickande visade att hon ändå hade rätt... Men just när hon skulle släppa den iskalla handen för att öppna dörren till valvet, så kände hon förändringen. Hur handen från att ha varit kall och slapp, grep tag i henne med en styrka som överraskade, en styrka som gjorde ont. Hon vände sig långsamt om mot sin följeslagare.
Hon såg hur han förändrades, det var ingen kraftlös stackare längre. Hon såg hur hans kropp återfick det som så länge varit förlorat och hon såg hans ögon. Hur kunde hon tagit så fel? Hur kunde hon sett godhet i dessa ögon som nu triumferande stirrade tillbaka?
"Du stannar här." Hans röst var plötsligt fast och hård. Hon kände paniken komma krypande. Det här var deras enda chans. Om Zack fick veta att hon försökt ta sig in i valvet var det kört. De måste komma undan nu, annars fanns det ingen mer möjlighet. Varelsen sköt henne hårt inåt rummet. "Jag hjälpte dig", hennes röst bar och lät stark och dov mellan betongväggarna. Hon var förvånad själv över hur bestämd hon lät. "Jag tog din hand och drog dig upp ur det där fasansfulla hålet". Nu, måste du hjälpa mig.
Hon såg tveksamheten i hans ögon och höll fast vid den med skärpa trots sitt bultande hjärta och ångesten som skar som knivar i magen. De vände samtidigt på huvudet när de hörde en dörr slå igen långt borta. Åh, nej – det var han. Hon såg paniken växa i sin följeslagares ögon och tvekan, skulle de springa in i valvet, eller tillbaks? Skulle hon gömma sig. Var skulle hon gömma sig. Och från vem. Plötsligt visste hon inte alls vem och vad hon kunde lita på.
Långt bort kunde man höra steg. Först långsamma, sedan allt snabbare, allt närmre, allt mer bestämda. Som i ett töcken famlade hon bakom sig för att på något sätt finna stöd. Mot någon eller något. Hon vacklade till en aning innan hennes hand lyckades greppa om porten till valvet. Knappt hann hon reagera på dess kalla, skrovliga yta förrän den med ett ryck slets igen. Smärtan i handen var obeskrivlig.
Luften i rummet hon befann sig i försvann. Hon trycktes upp mot väggen ofrivillgt men fann den trygg trots att den kylde mot ryggen så att svetten kondeserades till svala droppar. Hon pressade handflatan mot väggen för att döva smärtan. Hon ville egentligen att den skulle dröja kvar lite. Den gjorde henne koncentrerad. Alla hennes sinnen var beredda. Dammkornen stod stilla i luften som vita prickar i det halvmörka utrymmet. De fångade ljuset från gluggen högre upp. Hon stirrade på dem medan hennes tankar fördes till solen utanför, där allt började i vad som kändes som ett annat liv.
"Alice. Vad i helv... "
Zack. Han var ikapp dem nu. Hans fräna kroppslukt var det första hon uppfattade. Varelsen brevid Alice halkade till på det ojämna golvet. Dess klor raspade i stenen."Alice, fort, bort från den där," sa Zack och bredde ut armarna mot henne. Det fanns ingenting ondskefullt över honom. Varelsen fräste. Något blänkte kallt i dess hand.
Innan Alice hade uppfattat vad det var som blänkte så förtrollat hade Zack fattat hennes hand och tillsammans skyndade dem bort. Bort från varelsen, tingsten som hon knappt kunde känna igen längre.”Hur kunde du Alice?!” sa Zack samtidigt som störtade framåt samtidigt som han släpade med sig henne i armen. ”Förstår du ens vad du har gjort?”
Tunga hastiga steg hördes bakom dem. Alice skakade av sig chocken och sprang tillsammans med Zack, hon behövde tid att tänka, tid för att komma på hur hon skulle ta sig ur knipan som hon försatt sig i.
Alice tankar malde febrilt. Zacks hand kändes varm och fuktig i hennes där han drog henne med sig längs gången. Ljudet av deras springande fötter studsade mot korridorens väggar och ökade adrenalinet som rusade som skenande hästar under hennes hud. Hon visste att Zack förlitade sig på att hon skulle ge efter för den falska tryggheten i värmen från hans hand och för den välbekanta övertygande tonen i hans röst. Han hade manipulerat henne så ledigt och otvunget under så lång tid att hon inte längre visste om han någonsin varit ärlig. Det hade tagit henne månader att inse vem som dolde sig bakom hans väloljade charm. Så många månader, tills det kändes som att allt det som hon vetat var hon sakta formats om till en annan Alice. En som hon inte längre kände igen. Och nu sprang hon här brevid honom. Sprang medan tankarna letade efter ett kryphål ut ur denna omöjliga situation.
Hon mindes gluggen. Den lilla glimten sol som letade sig in genom den. Det måste finnas en väg upp, en väg tillbaka.
Här fortsätter historien.
Var med och skriv en gemensam berättelse!Läs först igenom historien på bloggen hos den som kontaktade dig. Du kopierar också all denna förklarande text i inlägget hos den som kontaktade dig. Kolla ovanför rubriken om temat är Thriller, Humor eller Romans. Följ temat som är på just din historia! Var och en skriver en till tre mening/meningar. Längst ner fyller du på med ditt namn under listan av författare, länka gärna till din sida. Därefter publicerar du på din blogg och kontaktar någon som du vill ska fortsätta historien. Du försäkrar dig om att historien publiceras hos den du kontaktar. Annars kontaktar du någon annan. När du gjort detta bekräfta du hos den du fick ifrån.
På kvällen den 15 oktober 2008 skall du som då har en av de tre historierna kontaktar Peter PC Carlsson på bloggen Enbart som startade historien den 15 september. Därefter publiceras historierna i sin helhet på http://enbart.blogg.se/
Författare: Peter PC Carlssson, Proforma, LissenTo, Anna, Matmia, Ischa, Misen, Mamma Mia!, Terése, Amanda, Penny, Ina, Emma
Enbart en viskning
Enbart en viskning var allt som hördes, i övrigt var det helt tyst. Hennes ögon glänste när hon stilla lutade sig fram för att höra de svaga orden. "Snälla ge mig din hand, ge mig en chans. Jag lovar, ja, jag lovar allt vad du vill, vad som helst bara du ger mig din hand, så snälla, snälla, ge mig din hand!"
Skulle hon våga? Hon tittade länge på varelsen som låg där nere. Tårarna rann när hon tvekande sträckte fram sin hand. Jag måste göra det, jag måste bara göra det, tänkte hon. Jag kan inte låta bli... Hon kände något mot fingertopparna... något kallt... Det gick som en skälvning genom hennes kropp, men från någonstans djupt inom hennes så hittade hon en inre styrka. Hon tog den iskalla handen, utan att visa sina känslor. Alice hade sett något djupt inne i varelsens blick som visade en godhet.
Tankarna gick blixtsnabbt genom hennes huvud hur hon skulle ta kontrollen över varelsen. Med en mjuk faströst ,sade hon: För att ta oss till friheten är vi beroende av varandra du och jag. Glöm inte det! Får Zack den minsta aning om att vi vet hans hemlighet om koden till valvet, så kommer han låta oss "försvinna" . Varelsen vred sig i slingrande långsamma rörelser......Du vet, du vet.... om hemligheten.... hörde hon honom väsa, med en röst som fick huden att knottra sig! Alice tittade lugnt på honom med sin klara blick, tog hans hand i ett stadig grepp och sade...... Vi måste tillsammans göra allt för att snabbt komma till valvet före Zack.
Ljudlöst smög dom i korridoren, det fanns inte någon tid för rädslan nu. För lät hon tanken bara nudda en uns vid vad hon var på väg att göra nu, så skulle känslan av tvekan kanske ha övermannat henne. Varelsen gnällde med ett strävt väsande vid hennes sida, när hon drog honom vidare.
Snabbt, snabbt tassade dom fram tills dom nådde porten. Alice repeterade koden febrilt i sitt inre för att vara beredd så fort dom kom ner och med darriga händer slog hon koden. Ingenting hände, hela tiden kände Alice hjärtat slå hårt i kroppen. Det måste bara vara rätt kod, kunde det vara så att Alice i sin desperation blandat ihop siffrorna. Alice puls var outhärdligt hög om ändå den kallsvettige tillsynes färglöst bleka mannen vid hennes sida kunde vara still, så.... Så äntligen! Kodlåsets klickande visade att hon ändå hade rätt... Men just när hon skulle släppa den iskalla handen för att öppna dörren till valvet, så kände hon förändringen. Hur handen från att ha varit kall och slapp, grep tag i henne med en styrka som överraskade, en styrka som gjorde ont. Hon vände sig långsamt om mot sin följeslagare.
Hon såg hur han förändrades, det var ingen kraftlös stackare längre. Hon såg hur hans kropp återfick det som så länge varit förlorat och hon såg hans ögon. Hur kunde hon tagit så fel? Hur kunde hon sett godhet i dessa ögon som nu triumferande stirrade tillbaka?
"Du stannar här." Hans röst var plötsligt fast och hård. Hon kände paniken komma krypande. Det här var deras enda chans. Om Zack fick veta att hon försökt ta sig in i valvet var det kört. De måste komma undan nu, annars fanns det ingen mer möjlighet. Varelsen sköt henne hårt inåt rummet. "Jag hjälpte dig", hennes röst bar och lät stark och dov mellan betongväggarna. Hon var förvånad själv över hur bestämd hon lät. "Jag tog din hand och drog dig upp ur det där fasansfulla hålet". Nu, måste du hjälpa mig.
Hon såg tveksamheten i hans ögon och höll fast vid den med skärpa trots sitt bultande hjärta och ångesten som skar som knivar i magen. De vände samtidigt på huvudet när de hörde en dörr slå igen långt borta. Åh, nej – det var han. Hon såg paniken växa i sin följeslagares ögon och tvekan, skulle de springa in i valvet, eller tillbaks? Skulle hon gömma sig. Var skulle hon gömma sig. Och från vem. Plötsligt visste hon inte alls vem och vad hon kunde lita på.
Långt bort kunde man höra steg. Först långsamma, sedan allt snabbare, allt närmre, allt mer bestämda. Som i ett töcken famlade hon bakom sig för att på något sätt finna stöd. Mot någon eller något. Hon vacklade till en aning innan hennes hand lyckades greppa om porten till valvet. Knappt hann hon reagera på dess kalla, skrovliga yta förrän den med ett ryck slets igen. Smärtan i handen var obeskrivlig.
Luften i rummet hon befann sig i försvann. Hon trycktes upp mot väggen ofrivillgt men fann den trygg trots att den kylde mot ryggen så att svetten kondeserades till svala droppar. Hon pressade handflatan mot väggen för att döva smärtan. Hon ville egentligen att den skulle dröja kvar lite. Den gjorde henne koncentrerad. Alla hennes sinnen var beredda. Dammkornen stod stilla i luften som vita prickar i det halvmörka utrymmet. De fångade ljuset från gluggen högre upp. Hon stirrade på dem medan hennes tankar fördes till solen utanför, där allt började i vad som kändes som ett annat liv.
"Alice. Vad i helv... "
Zack. Han var ikapp dem nu. Hans fräna kroppslukt var det första hon uppfattade. Varelsen brevid Alice halkade till på det ojämna golvet. Dess klor raspade i stenen."Alice, fort, bort från den där," sa Zack och bredde ut armarna mot henne. Det fanns ingenting ondskefullt över honom. Varelsen fräste. Något blänkte kallt i dess hand.
Innan Alice hade uppfattat vad det var som blänkte så förtrollat hade Zack fattat hennes hand och tillsammans skyndade dem bort. Bort från varelsen, tingsten som hon knappt kunde känna igen längre.”Hur kunde du Alice?!” sa Zack samtidigt som störtade framåt samtidigt som han släpade med sig henne i armen. ”Förstår du ens vad du har gjort?”
Tunga hastiga steg hördes bakom dem. Alice skakade av sig chocken och sprang tillsammans med Zack, hon behövde tid att tänka, tid för att komma på hur hon skulle ta sig ur knipan som hon försatt sig i.
Alice tankar malde febrilt. Zacks hand kändes varm och fuktig i hennes där han drog henne med sig längs gången. Ljudet av deras springande fötter studsade mot korridorens väggar och ökade adrenalinet som rusade som skenande hästar under hennes hud. Hon visste att Zack förlitade sig på att hon skulle ge efter för den falska tryggheten i värmen från hans hand och för den välbekanta övertygande tonen i hans röst. Han hade manipulerat henne så ledigt och otvunget under så lång tid att hon inte längre visste om han någonsin varit ärlig. Det hade tagit henne månader att inse vem som dolde sig bakom hans väloljade charm. Så många månader, tills det kändes som att allt det som hon vetat var hon sakta formats om till en annan Alice. En som hon inte längre kände igen. Och nu sprang hon här brevid honom. Sprang medan tankarna letade efter ett kryphål ut ur denna omöjliga situation.
Hon mindes gluggen. Den lilla glimten sol som letade sig in genom den. Det måste finnas en väg upp, en väg tillbaka.
Här fortsätter historien.
Var med och skriv en gemensam berättelse!Läs först igenom historien på bloggen hos den som kontaktade dig. Du kopierar också all denna förklarande text i inlägget hos den som kontaktade dig. Kolla ovanför rubriken om temat är Thriller, Humor eller Romans. Följ temat som är på just din historia! Var och en skriver en till tre mening/meningar. Längst ner fyller du på med ditt namn under listan av författare, länka gärna till din sida. Därefter publicerar du på din blogg och kontaktar någon som du vill ska fortsätta historien. Du försäkrar dig om att historien publiceras hos den du kontaktar. Annars kontaktar du någon annan. När du gjort detta bekräfta du hos den du fick ifrån.
På kvällen den 15 oktober 2008 skall du som då har en av de tre historierna kontaktar Peter PC Carlsson på bloggen Enbart som startade historien den 15 september. Därefter publiceras historierna i sin helhet på http://enbart.blogg.se/
Författare: Peter PC Carlssson, Proforma, LissenTo, Anna, Matmia, Ischa, Misen, Mamma Mia!, Terése, Amanda, Penny, Ina, Emma
söndag 28 september 2008
torsdag 25 september 2008
Coop Västberga
Vi var med C-syster och Elmer på Coopinvigningen idag. Det var helvetiskt mycket folk trots att det var vardag. Kö in och självklart kö ut. Och när vi väl kom ut var det fortfarande jättelång kö på parkeringen för att få komma in. Två timmar efter öppningsdags!
Även om vi inte kunde strosa omkring och provsmaka och kolla in hela butiken (gick knappt att ta sig fram med vagn) så fick vi ändå handlat det viktigaste. Och eftersom vi var bland de femhundra första kunderna fick vi ett sällskapsspel också. Leo blev jätteglad åt "Vi i femman" som synes...
Även om vi inte kunde strosa omkring och provsmaka och kolla in hela butiken (gick knappt att ta sig fram med vagn) så fick vi ändå handlat det viktigaste. Och eftersom vi var bland de femhundra första kunderna fick vi ett sällskapsspel också. Leo blev jätteglad åt "Vi i femman" som synes...
onsdag 24 september 2008
Lyckad lördagsshopping
I lördags hade jag verkligen shoppingflyt! Först skulle jag handla upp ett presentkort på den stämningsfulla 50-talsbutiken Sivletto. Jag fick presentkortet förra året, hittade inget på en gång och sen har jag inte tagit mig dit eftersom det är stört omöjligt att ta sig in med barnvagn. Jag är dock glad att jag inte hittade nåt tidigare för så fort jag fick syn på denna korg blev jag förälskad. Den var egentligen inte till salu, utan användes till förvaring av scarves, men jag fick köpa den ändå. Helt underbar och helt emma-rätt! Leo gillar att välta den, men det är smällar man får ta. Den är ju lätt att ställa undan när han röjer omkring.
Jag behövde ett par nya pjuck också, något som har blivit svårare med åren då mina fötter blivit jättekänsliga och får skavsår av ingenting. Jag hade alltså inte stort hopp om att hitta något så snabbt, men redan i andra skoaffären hittade jag dessa. Helt perfekt, sköna som tofflor!
J-kusinen var med som smakråd och vi hann med att äta lunch också. Första gången jag var iväg på stan själv på länge, det var väldigt trevligt!
Jag behövde ett par nya pjuck också, något som har blivit svårare med åren då mina fötter blivit jättekänsliga och får skavsår av ingenting. Jag hade alltså inte stort hopp om att hitta något så snabbt, men redan i andra skoaffären hittade jag dessa. Helt perfekt, sköna som tofflor!J-kusinen var med som smakråd och vi hann med att äta lunch också. Första gången jag var iväg på stan själv på länge, det var väldigt trevligt!måndag 22 september 2008
Hipp hurra
Jag har verkligen blivit grundligt firad trots att jag fyller mycket o-jämnt. MoP hälsade på i helgen och i lördags lagade P god middag. Det var meningen att L skulle sova, men till sist fick han sitta med vid bordet istället och sken som en liten sol i stearinljusskenet. Han var visserligen svajig av trötthet men tyckte det var så mysigt att vara uppe och få smaka ur mommos vattenglas. Och tvätta händerna i det. Såhär i efterhand förstår jag inte varför vi envisades så med att han skulle sova...
På söndagen hälsade SCIME på, förstärkta av R. Micro var här några timmar och sen anslöt matte också. Och så toppade vi det hela med kusinerna M och S samt kusinsambon A. Fullt hus med andra ord, men det var trevligt och avslappnat. Skönt för ljudnivån dock att RIM lekte i Leos blivande rum ett tag. Det som än så länge mest ser ut som ett flyttkartongsförråd.
Idag har jag jobbat, blivit bjuden på chokladprincesstårta av jobbet och sedan köpt egen (vanlig) princesstårta på väg hem. Jag hade sån flax att jag fick sista princesstårtan (modell STOR) till halva priset eftersom den råkat stöta emot en annan tårta och fått choklad på sig. Mer tårta till mindre summa alltså. God var den också, godkänd av ToL samt Micromatte. Hundarna hade nog också gärna smakat men fick klara sig utan.
Nu sover lilleman och M. Jag väntar på att diskmaskinen ska bli klar (piiipandet, you know) och sen ska jag också slagga. Igår hade jag svårt att somna och Leo har fortsatt med sin dåliga ovana att vakna varannan timme, så jag är inte jättepigg. Jag hoppas han sover bättre i natt och annars får jag väl trösta med att jag snart kommer att sakna när han kryper intill mig som en liten igel. En igel med sammetshjässa.
På söndagen hälsade SCIME på, förstärkta av R. Micro var här några timmar och sen anslöt matte också. Och så toppade vi det hela med kusinerna M och S samt kusinsambon A. Fullt hus med andra ord, men det var trevligt och avslappnat. Skönt för ljudnivån dock att RIM lekte i Leos blivande rum ett tag. Det som än så länge mest ser ut som ett flyttkartongsförråd.
Idag har jag jobbat, blivit bjuden på chokladprincesstårta av jobbet och sedan köpt egen (vanlig) princesstårta på väg hem. Jag hade sån flax att jag fick sista princesstårtan (modell STOR) till halva priset eftersom den råkat stöta emot en annan tårta och fått choklad på sig. Mer tårta till mindre summa alltså. God var den också, godkänd av ToL samt Micromatte. Hundarna hade nog också gärna smakat men fick klara sig utan.
Nu sover lilleman och M. Jag väntar på att diskmaskinen ska bli klar (piiipandet, you know) och sen ska jag också slagga. Igår hade jag svårt att somna och Leo har fortsatt med sin dåliga ovana att vakna varannan timme, så jag är inte jättepigg. Jag hoppas han sover bättre i natt och annars får jag väl trösta med att jag snart kommer att sakna när han kryper intill mig som en liten igel. En igel med sammetshjässa.
Vad hade du svarat?
Jag vet inte om det är jag som är trög (alternativt arbetsskadad) men jag tycker inte att den här formuleringen är klockren:
"Visa inte detta meddelande nästa gång?"
Svarsalternativen var Ja eller Nej, men menar de "Nej, visa inte detta meddelande nästa gång" eller menar de "Ja, visa inte detta meddelande nästa gång"? Vad hade du svarat om du inte ville se meddelandet igen? Jag svarade fel.
Annars är jag supernöjd med mobilen och GPSen verkar riktigt bra att ha. Så sent som i lördags saknade jag en karta när jag var på stan!
Dock undrar jag varför de tagit bort smileyfunktionen när man messar. Nu måste jag ju använda tre knapptryckningar istället för en. Antalet smileys i mina mess kommer nog att minska om man säger så. Dessutom har jag lyckats radera en massa nummer när jag skulle kopiera över dem. Det blir intressant när man från mess från folk och man inte vet vem det är ;-)
"Visa inte detta meddelande nästa gång?"
Svarsalternativen var Ja eller Nej, men menar de "Nej, visa inte detta meddelande nästa gång" eller menar de "Ja, visa inte detta meddelande nästa gång"? Vad hade du svarat om du inte ville se meddelandet igen? Jag svarade fel.
Annars är jag supernöjd med mobilen och GPSen verkar riktigt bra att ha. Så sent som i lördags saknade jag en karta när jag var på stan!
Dock undrar jag varför de tagit bort smileyfunktionen när man messar. Nu måste jag ju använda tre knapptryckningar istället för en. Antalet smileys i mina mess kommer nog att minska om man säger så. Dessutom har jag lyckats radera en massa nummer när jag skulle kopiera över dem. Det blir intressant när man från mess från folk och man inte vet vem det är ;-)
söndag 21 september 2008
Dags att sova säng säng säng
Helgen har varit intensiv men mycket trevlig. Jag fick en sån energikick att jag packat upp tre flyttkartonger nu ikväll! Största och minsta killarna sover redan och jag ska strax ta ut mellankillen innan vi också går och slaggar.
Men innan jag gör det måste jag säga att jag aldrig mer ska klaga över att det blir dåliga bilder med mobilen. En Nokia 6220 i förskottsfödelsedagspresent har effektivt tagit hand om den saken. Leo verkar dock inte helt nöjd med att bli fotad mitt under middagen ;-)
Men innan jag gör det måste jag säga att jag aldrig mer ska klaga över att det blir dåliga bilder med mobilen. En Nokia 6220 i förskottsfödelsedagspresent har effektivt tagit hand om den saken. Leo verkar dock inte helt nöjd med att bli fotad mitt under middagen ;-)
torsdag 18 september 2008
Dagens middag
Chilikryddad lax som bakats på saltbädd tillsammans med potatis. Klägg av fetaost, turkisk yoghurt och tomater. Broccoli. Leo fick detsamma fast kokt, utan chili och med palsternacka istället för broccoli.Vad är det som händer? Mognad?!!
Avdelningen "otippade saker från Emmas mun" har en ny bubblare. Den kanske inte slår "de serverar frukost först klockan nio" men det är bra nära.
På väg till gyminstruktionen stöter jag på C-systers gamla kollega K som jag träffat några gånger hemma hos C-systern. Vi börjar prata träning och det visar sig att hon också har kort på samma ställe men bara testat ett pass ännu. Jag har ju bara tränat två gånger (plus gym idag) men nämnde att jag och J-kusinen brukat träna boxpass förut och att det var jättekul (och extremt jobbigt). K har också velat testa men vill helst gå med nån hon känner. Precis som jag med andra ord och plötsligt står jag där och föreslår att vi ska gå tillsammans nån gång! Hallå? Jag som hatade skolgympan och brukade känna mig extremt obekväm i en träningslokal. Särskilt tillsammans med folk jag inte känner så bra. Nyckeln ligger dock i ordet brukade, för nu känns det faktiskt som en helt självklar grej att föreslå. Och inte bara självklar, det känns kul.
På gymmet kollar jag upp när boxpasset är och via sms preleminärbokar vi måndag om en vecka (eftersom jag tänkt äta tårta hela kvällen nu på måndag hinner jag inte med någon boxning då). Tyvärr är det inte min och Js favvo Juan som leder passet, men den nya tränaren är säkert också bra.
Fortsätter jag i den här takten så börjar jag väl jogga också. Fast det blir nog först vid fyrtio eller nåt. Sent skall latmasken vakna.
På väg till gyminstruktionen stöter jag på C-systers gamla kollega K som jag träffat några gånger hemma hos C-systern. Vi börjar prata träning och det visar sig att hon också har kort på samma ställe men bara testat ett pass ännu. Jag har ju bara tränat två gånger (plus gym idag) men nämnde att jag och J-kusinen brukat träna boxpass förut och att det var jättekul (och extremt jobbigt). K har också velat testa men vill helst gå med nån hon känner. Precis som jag med andra ord och plötsligt står jag där och föreslår att vi ska gå tillsammans nån gång! Hallå? Jag som hatade skolgympan och brukade känna mig extremt obekväm i en träningslokal. Särskilt tillsammans med folk jag inte känner så bra. Nyckeln ligger dock i ordet brukade, för nu känns det faktiskt som en helt självklar grej att föreslå. Och inte bara självklar, det känns kul.
På gymmet kollar jag upp när boxpasset är och via sms preleminärbokar vi måndag om en vecka (eftersom jag tänkt äta tårta hela kvällen nu på måndag hinner jag inte med någon boxning då). Tyvärr är det inte min och Js favvo Juan som leder passet, men den nya tränaren är säkert också bra.
Fortsätter jag i den här takten så börjar jag väl jogga också. Fast det blir nog först vid fyrtio eller nåt. Sent skall latmasken vakna.
Trillat och trillat och trillat
Om någon undrar så blir det många minifrikadeller av 480 g köttfärs. Väldigt många. Hoppas verkligen att lillprinsen tycker om dem.
onsdag 17 september 2008
Arbetsveckan slut!
Jag har nu jobbat fem dagar och redan hunnit jobba över ;-) Men det var rätt roligt så det är ok. Överhuvudtaget är det rätt kul på jobbet nu. Jag har inte hunnit börja irritera mig alltför mycket på dålig planering och annat onödigt strul, utan lallar glatt på med mina uppgifter. De känns dessutom roligare än vanligt eftersom det var länge sen jag höll på.
Väl hemma fick jag äntligen krama gulleman som sken som en sol. Gullepappan var också glad och gullehunden viftade på hela kroppen. Det ska bli skönt att vara hemma imorgon. Jag ska ta igen det Leogos jag missat och på eftermiddagen ska svärisarna passa honom medan jag går på gymmet för personlig instruktion. Sen ska jag försöka ta mig iväg åtminstone en kväll i veckan och hoppas att nacken ska tacka mig snart.
Leo har fått lättare att somna igen, efter en jobbig fas, och sover bättre på natten också. Skönt! Fast jag vaknar förstås ändå och undrar varför inte han gör det ;-)
Väl hemma fick jag äntligen krama gulleman som sken som en sol. Gullepappan var också glad och gullehunden viftade på hela kroppen. Det ska bli skönt att vara hemma imorgon. Jag ska ta igen det Leogos jag missat och på eftermiddagen ska svärisarna passa honom medan jag går på gymmet för personlig instruktion. Sen ska jag försöka ta mig iväg åtminstone en kväll i veckan och hoppas att nacken ska tacka mig snart.
Leo har fått lättare att somna igen, efter en jobbig fas, och sover bättre på natten också. Skönt! Fast jag vaknar förstås ändå och undrar varför inte han gör det ;-)
måndag 15 september 2008
Olika världar
Efter endast tre arbetsdagar (fördelat på två veckor men ändå) har världarna redan krockat. Jag har blivit erbjuden resa till mässa i Monaco i slutet av oktober. Trevligt, men det innebär två nätter borta från skrutt. Ett skrutt som i nuläget vaknar och ammas minst två gånger per natt. Ofta är det snarare 5-6. Jag vet ju att han inte behöver det men ändå. Hur skulle han reagera om jag plötsligt är borta? Tankarna malde på väg hem. Prioriterar jag fel om jag prioriterar jobbet? Men mässan vore bra för att komma in i de nya delarna i min yrkessroll. Och tanken på att sova hela nätter lockar faktiskt lite ;-)
Peppad av mamma har jag dock bestämt mig för att jag åker. M tyckte också jag skulle åka, trots att det blir han som får hantera de eventuellt jobbiga nätterna. Men det är ju nästan två månader kvar också, så det kanske ser annorlunda ut då.
Annars är det bara roligt att jobba. Jag var tämligen ensam i måndagsmorgonrusningen om att gå omkring med ett brett leende.
Peppad av mamma har jag dock bestämt mig för att jag åker. M tyckte också jag skulle åka, trots att det blir han som får hantera de eventuellt jobbiga nätterna. Men det är ju nästan två månader kvar också, så det kanske ser annorlunda ut då.
Annars är det bara roligt att jobba. Jag var tämligen ensam i måndagsmorgonrusningen om att gå omkring med ett brett leende.
fredag 12 september 2008
Gullungen
En försenad bild från i sommar. Jag tog den själv när vi väntade på Martin (på stan i K-holm) och det stör mig nåt otroligt att det var med mobilkameran. Leo är ju så söt så man vill äta upp honom (rullad i kanel och socker) men bilden är i jättekasst skick så det är inget att göra papperskopior på. Fast med lite fotoshopfilter kanske den kan funka som lite konstnärlig bild?
Ikväll hade Leo besök av alla sina kusiner, C-moster samt mosin J. Det var mycket trevligt och stortjejerna godkände projektorn och surround-soundet. Vi godkände det också för trots den öppna planlösningen kunde de se på Bolibompa medan vi pratade vid matbordet, utan att störa varann!
M är på kickoff så Leo fick somna i vagnen medan jag tog ut Tage (och följde J till t-banan). På väg tillbaka såg jag en affisch för Släpp fångarna loss festivalen. Det låter jättetrevligt så vi får se om vi tar oss dit imorgon. Tellus är ju lite av en gammal favorit också.
torsdag 11 september 2008
Vad är det med folk?
Jag bara undrar. Om tre av banorna i bassängen är avspärrade med vimplar och det står en skylt om att det är aqua trippel där fram till en viss tid. Det spelas dessutom musik och en person med headset skriker ut rörelser och hejar på. I vattnet guppar ett tjugotal kvinnor omkring. Vad - jag upprepar vad - är det som får en pappa att tro att det är helt rätt att gå fram till ledaren och fråga om det är ok att hans barn leker på den grunda delen?! Mitt under passet?!! Ok att vi inte befann oss där just då, men vi rör oss i hela bassängen. Och även om vi inte skulle ha gjort det så går man väl ändå inte fram och stör ledaren för ett gympapass? Snacka om att tro att hela världen snurrar kring hans kids. Jösses.
Ännu en irriterande grej var förresten att kvinnan bredvid mig på uppvärmningen hade rökt precis innan och inte tvättat håret. Hon formligen stank cigarettrök och jag aktade mig för att hamna nära henne igen. Annars var passet bra som vanligt men jag känner att det inte riktigt räcker till för att bota min onda nacke så nu har jag bokat tid för gyminstruktion. Ska blir bra att få ett ordentligt program och inte bara träna på måfå ;-)
I omklädningen hade jag sällskap av en tjej i min ålder och hennes mamma. Det verkade väldigt mysigt att gå och träna ihop. Även om jag nog inte skulle få med mig mamma på aqua bike (får ju inte ens med mig den gula lilla fågeln till C-syster) så kunde de gärna få bo lite närmare.
Ännu en irriterande grej var förresten att kvinnan bredvid mig på uppvärmningen hade rökt precis innan och inte tvättat håret. Hon formligen stank cigarettrök och jag aktade mig för att hamna nära henne igen. Annars var passet bra som vanligt men jag känner att det inte riktigt räcker till för att bota min onda nacke så nu har jag bokat tid för gyminstruktion. Ska blir bra att få ett ordentligt program och inte bara träna på måfå ;-)
I omklädningen hade jag sällskap av en tjej i min ålder och hennes mamma. Det verkade väldigt mysigt att gå och träna ihop. Även om jag nog inte skulle få med mig mamma på aqua bike (får ju inte ens med mig den gula lilla fågeln till C-syster) så kunde de gärna få bo lite närmare.
onsdag 10 september 2008
Dagens krigsoffer
När vi kom in efter långpromenad var Tage som vanligt sprallig. Leo var för ovanlighetens skull väldigt ledsen och vi gick in till sovrummet för en liten tröstslurk. Efter ett tag hör jag hur Leos speldosa börjar spela... och när jag kommer ut möts jag av denna syn. Plus en massa vitt fluff spritt över golvet.
Både speldosefågeln och Tummen är slaktade. Jag ska se om de går att laga med lite nål och tråd eller om allt hopp är ute och det får bli begravning i sophinken...
Både speldosefågeln och Tummen är slaktade. Jag ska se om de går att laga med lite nål och tråd eller om allt hopp är ute och det får bli begravning i sophinken...
Sömn. Som vanligt.
Vi har drabbats av bakslag i nattningen. De senaste kvällarna har det tagit lång tid att lägga honom igen och ett par gånger har vi fått ta upp honom och trösta. Men då har det å andra sidan gått bättre sen när vi lagt ner honom igen. Vi har blivit rätt bra på att höra när det handlar om trötthet och när han verkligen är ledsen.
Hur som helst sover han bra när han väl somnat, så även om det tar närmare en timme så är det bättre än att gå och bära hela kvällen. Förmodligen är det väl någon utvecklingsfas (igen) som gör det jobbigare för honom att koppla av igen. När han fick besök av moffa i söndags kände han inte igen honom och började storgråta. Det är första gången han reagerat så, men det tyder väl på att han börjar göra skillnad på folk han känner och inte känner. Efter ett tag gick det dock bra och han satt glatt i moffas famn.
Nu sover L på uteplatsen (lovely) och jag har hängt tvätt. Ska passa på att läsa DN tror jag. Det saknade jag under jobbdagarna för då är frukosten lite mer stressig. Fast det är lättare att ta sig upp ur sängen nu när motivationen är att ju tidigare jag är på jobbet, desto tidigare får jag komma hem till grabbarna igen!
Hur som helst sover han bra när han väl somnat, så även om det tar närmare en timme så är det bättre än att gå och bära hela kvällen. Förmodligen är det väl någon utvecklingsfas (igen) som gör det jobbigare för honom att koppla av igen. När han fick besök av moffa i söndags kände han inte igen honom och började storgråta. Det är första gången han reagerat så, men det tyder väl på att han börjar göra skillnad på folk han känner och inte känner. Efter ett tag gick det dock bra och han satt glatt i moffas famn.
Nu sover L på uteplatsen (lovely) och jag har hängt tvätt. Ska passa på att läsa DN tror jag. Det saknade jag under jobbdagarna för då är frukosten lite mer stressig. Fast det är lättare att ta sig upp ur sängen nu när motivationen är att ju tidigare jag är på jobbet, desto tidigare får jag komma hem till grabbarna igen!
tisdag 9 september 2008
Puh
Jo, jag har jobbat. Och jo, det känns bra. Men oj vad jag längtar hem på eftermiddagarna! Särskilt när jag lämnat jobbet och har ca 45 minuters transportsträcka hem...
Pojkarna har haft det bra på egen hand och alla tre har sett glada ut när jag kommit hem. T har viftat på hela kroppen, L har lett med hela ansiktet och sprattlat med armar och ben och M har ivrigt berättat om babysim och besök på BVC.
Två dagar var alldeles lagom att börja med känns det som. Jag har ivrigt kastat mig över alla nya uppgifter och har väl sällan varit så effektiv som nu. Dessutom är det roligt att munnhuggas med kollegorna igen. Men det ska också bli skönt att vara hemma resten av veckan.
Ikväll har L förresten kommit ännu närmare krypningens förlovade värld! Han lekte på golvet och upptäckte att han kunde ta sig fram mer effektivt om han drog fram högerbenet och fick fäste med fotsulan samtidigt som han tog spjärn med vänsterbenet. Det dröjer nog inte länge nu!
Pojkarna har haft det bra på egen hand och alla tre har sett glada ut när jag kommit hem. T har viftat på hela kroppen, L har lett med hela ansiktet och sprattlat med armar och ben och M har ivrigt berättat om babysim och besök på BVC.
Två dagar var alldeles lagom att börja med känns det som. Jag har ivrigt kastat mig över alla nya uppgifter och har väl sällan varit så effektiv som nu. Dessutom är det roligt att munnhuggas med kollegorna igen. Men det ska också bli skönt att vara hemma resten av veckan.
Ikväll har L förresten kommit ännu närmare krypningens förlovade värld! Han lekte på golvet och upptäckte att han kunde ta sig fram mer effektivt om han drog fram högerbenet och fick fäste med fotsulan samtidigt som han tog spjärn med vänsterbenet. Det dröjer nog inte länge nu!
lördag 6 september 2008
Det går framåt, men inte så fort
Det har varit en skön och lagom lat lördag. Jag har äntligen planterat om gullrankan och hängt upp den. Nu får vi bara hoppas att Leo inte blir förtjust i att riva ner blommorna när han lär sig krypa...
Tage var också lat, som alltid när det är trist väder. Han uppskattar Leos lekmadrass och är nog den som ligger där mest nuförtiden. Leo har nämligen upptäckt att han tar sig fram bättre direkt på golvet (eller på en tunn filt på golvet) så han ligger hellre där än på madrassen. 
Tage har helt klart en skön stil...Dagens rätt
Blodpudding och äpple kokt i mjölk. Lingonsylt till och nektarin till efterrätt. Jättegott tyckte Leo (särskilt nektarinen) och Tage var väldigt glad över resterna. Han tar sitt jobb som fördiskare på stort allvar.Triss i bebisar
Det är inte lätt att vara liten. Alla ska fota precis hela tiden... men M, E och L ställde upp och poserade.
Det är som förkylt
Både jag och Leo har åkt på förkylning, såhär lagom till min jobbstart på måndag. Fast vi är nog friska tills dess hoppas jag.
Leo är snorig och hostar av och till. I natt vaknade han ofta och hostade men dagtid har det varit bättre. Nu sover han i vagnen sen två timmar tillbaka. Varmt inpackad i yllefilt så jag hoppas att den friska luften bara är bra för honom.
Igår fontänkräktes han två gånger också. Eftersom han knappt har kräkts alls förut kom det lite som en chock. Båda gångerna var i samband med matning så jag vet inte om han fick kväljningar av någon matbit eller om det var förkylningshosta som satte igång det. Hur som helst fick han duscha två gånger igår. Ikea-stolen är verkligen kanon, han sitter i den både när han äter och när han duschar. Vi har en badbalja också men i den står ännu mina klätterväxter som ska planteras om (tänkte göra det idag) så hittills har han fått duscha. Han var förvånad först men nu pinnar han glatt med benen så fort man sätter på vattnet.
Själv har jag ont i hals och huvud. Jag fick sovmorgon i morse men vaknade ändå med ett huvud som en cementsugga. Nu (efter kaffe och världens godaste baguette, från Söderbergs bageri på Cedergrensvägen) är det lite bättre tack och lov.
Martin har borrat upp fästena för filmduken nu. Igår såg vi tv projicerad direkt på väggen och det gick ju också bra, även om bilden ska bli bättre med duk. Känns lite konstigt att se på tv i jätteformat, men trevligt. Att överhuvudtaget se på tv är också ovant, vi har ju varit utan tv sen mitten på juni! Det har varit helt ok faktiskt. Nån gång har jag saknat det men inte alls så ofta som jag trodde. Det finns ju mycket annat att göra!
Det var rätt lagom att vara utan tv över sommaren men nu till hösten ska det bli skönt att kunna kura ihop sig i soffan och se film. Särskilt nu när Skrutt faktiskt sover fint i sin säng från sju eller halv åtta och fram till tio åtminstone. Ibland har han vaknat till lite men somnat om snabbt igen. Jag hoppas det här håller i sig!
Hösten känns överhuvudtaget rätt mysig. Igår ställde jag ut en stor glasburk med ett blockljus i på utebordet och inne tände jag ljuslyktor. Myspys! Sen tittade vi på mythbusters vilket var det enda vi orkade engagera oss mentalt i och smuttade på varsin whisky (min var ytterst liten och i god till innan nattamningen) för att skrämma bort förkylningen.
Leo är snorig och hostar av och till. I natt vaknade han ofta och hostade men dagtid har det varit bättre. Nu sover han i vagnen sen två timmar tillbaka. Varmt inpackad i yllefilt så jag hoppas att den friska luften bara är bra för honom.
Igår fontänkräktes han två gånger också. Eftersom han knappt har kräkts alls förut kom det lite som en chock. Båda gångerna var i samband med matning så jag vet inte om han fick kväljningar av någon matbit eller om det var förkylningshosta som satte igång det. Hur som helst fick han duscha två gånger igår. Ikea-stolen är verkligen kanon, han sitter i den både när han äter och när han duschar. Vi har en badbalja också men i den står ännu mina klätterväxter som ska planteras om (tänkte göra det idag) så hittills har han fått duscha. Han var förvånad först men nu pinnar han glatt med benen så fort man sätter på vattnet.
Själv har jag ont i hals och huvud. Jag fick sovmorgon i morse men vaknade ändå med ett huvud som en cementsugga. Nu (efter kaffe och världens godaste baguette, från Söderbergs bageri på Cedergrensvägen) är det lite bättre tack och lov.
Martin har borrat upp fästena för filmduken nu. Igår såg vi tv projicerad direkt på väggen och det gick ju också bra, även om bilden ska bli bättre med duk. Känns lite konstigt att se på tv i jätteformat, men trevligt. Att överhuvudtaget se på tv är också ovant, vi har ju varit utan tv sen mitten på juni! Det har varit helt ok faktiskt. Nån gång har jag saknat det men inte alls så ofta som jag trodde. Det finns ju mycket annat att göra!
Det var rätt lagom att vara utan tv över sommaren men nu till hösten ska det bli skönt att kunna kura ihop sig i soffan och se film. Särskilt nu när Skrutt faktiskt sover fint i sin säng från sju eller halv åtta och fram till tio åtminstone. Ibland har han vaknat till lite men somnat om snabbt igen. Jag hoppas det här håller i sig!
Hösten känns överhuvudtaget rätt mysig. Igår ställde jag ut en stor glasburk med ett blockljus i på utebordet och inne tände jag ljuslyktor. Myspys! Sen tittade vi på mythbusters vilket var det enda vi orkade engagera oss mentalt i och smuttade på varsin whisky (min var ytterst liten och i god till innan nattamningen) för att skrämma bort förkylningen.
torsdag 4 september 2008
Leos nya favoriträtt
Leo äter rätt bra (och klarar lite grövre mosad mat) nu men föredrar fortfarande frukt framför mat. Fick han välja skulle han nog leva på banan och smörgåsrån och kanske lite gröt. Eftersom just banan är en sån hit lagade jag min fisk med banan och curry igår. Den är inspirerad av en rätt jag åt på Madeira för många år sen (vill inte räkna efter hur många) och både enkel och god. Samt barnvänlig även för småttingar eftersom den inte behöver saltas. Jag lusläste curryförpackningen för att försäkra mig om att den inte innehöll något salt.
Gör såhär:
Tina fiskfiléer. Hoki går bra men igår använde jag Pangsuis (stavning?) och det var ännu godare.
Lägg dem i en form, gärna trång. Skär några bananer i skivor eller stavar och lägg bitarna på fisken.
Blanda creme fraiche (vi brukar ha turkisk yoghurt eftersom vi alltid har det hemma men det blir en liten aning godare med creme fraiche) med curry. Mycket curry.
Häll currygeggan över alltihop och stek i ugn tills fisken är klar. Oväntat gott!
Vi åt ris till igår men lilleman fick couscous idag och det var tydligen också gott. Extra bra var att eftersom jag gjorde couscousen när det var dags att äta behövde jag bara blanda ner fiskmoset direkt ur kylen och det blev ätvarmt på en gång! Jag mosade fisken med gaffel och det räckte fint.
Till efterrätt fick han vildhallon som farmor plockat. De hade bara fått halvtina så det var lätt att peta i honom smulor och han tyckte det var jättegott! Bra bebisglass :-)
Gör såhär:
Tina fiskfiléer. Hoki går bra men igår använde jag Pangsuis (stavning?) och det var ännu godare.
Lägg dem i en form, gärna trång. Skär några bananer i skivor eller stavar och lägg bitarna på fisken.
Blanda creme fraiche (vi brukar ha turkisk yoghurt eftersom vi alltid har det hemma men det blir en liten aning godare med creme fraiche) med curry. Mycket curry.
Häll currygeggan över alltihop och stek i ugn tills fisken är klar. Oväntat gott!
Vi åt ris till igår men lilleman fick couscous idag och det var tydligen också gott. Extra bra var att eftersom jag gjorde couscousen när det var dags att äta behövde jag bara blanda ner fiskmoset direkt ur kylen och det blev ätvarmt på en gång! Jag mosade fisken med gaffel och det räckte fint.
Till efterrätt fick han vildhallon som farmor plockat. De hade bara fått halvtina så det var lätt att peta i honom smulor och han tyckte det var jättegott! Bra bebisglass :-)
Medaljens baksida
De förbättrade sovtiderna resulterade i en pigg och glad Leo klockan halv sex i morse. Vi hoppas det var en engångsföreteelse (annars brukar han sova till sju åtminstone) men annars får vi väl lägga honom lite senare istället. Men en positiv effekt är att han faktiskt verkar piggare på dagarna också. Nu höll han ut ända till nio som är hans vanliga sovtid. Men då somnade han knappt en minut efter att vi kommit ut med vagnen ;-)
Han har nu sovit en timme och tjugo minuter så det börjar nog snart bli dags att vakna. Jag har hunn
----- senare -------
Det blir lite hackigt ibland men vad jag skulle skriva var att jag hunnit vara både nyttig (handlat samt plockat lite) och pysslat om mig själv (bloggat och druckit kaffe). Sen vaknade alltså lilleman :-)
C-syster och Elmer samt K och lilla M hälsade på idag och åt lunch. Det var mycket trevligt och alla kidsen låg nöjda och lekte riktigt länge i varandras sällskap. L och M lyckades till och med dra i samma leksak ett par gånger men utan att bli ovänner ;-) Det är kul att han har börjat komma upp i åldern då han är mer intresserad av andra barn.
På kvällen var det dags för första träningspasset sen slutet av förra året! Jag har simmat en gång i våras men annars har det bara varit promenader. AquaBike-passet som jag gillade så förra året var borta men istället fanns något som hette Aqua Trippel. Till min stora glädje var det samma ledare och lika kul pass! Riktigt jobbig och bra träning och dessutom roligt. Det ska bli min nya torsdagsvana har jag tänkt. Enda nackdelen är att passet är redan kl 18 och för att hinna dit måste jag ta med mig pojkarna och möta M vid tunnelbanan. Men det går ju bra det med!
Det känns jättebra i hela kroppen (trots lite halsont) och även mentalt uppiggande. På väg hem stötte jag på A och C som följde med hem för att hämta DN och dricka en kopp te. Det var lite spännande att öppna dörren, men det var alldeles tyst och lugnt. Leo hade somnat efter bara tio minuter! Som sagt, en ny värld har öppnat sig.
Han har nu sovit en timme och tjugo minuter så det börjar nog snart bli dags att vakna. Jag har hunn
----- senare -------
Det blir lite hackigt ibland men vad jag skulle skriva var att jag hunnit vara både nyttig (handlat samt plockat lite) och pysslat om mig själv (bloggat och druckit kaffe). Sen vaknade alltså lilleman :-)
C-syster och Elmer samt K och lilla M hälsade på idag och åt lunch. Det var mycket trevligt och alla kidsen låg nöjda och lekte riktigt länge i varandras sällskap. L och M lyckades till och med dra i samma leksak ett par gånger men utan att bli ovänner ;-) Det är kul att han har börjat komma upp i åldern då han är mer intresserad av andra barn.
På kvällen var det dags för första träningspasset sen slutet av förra året! Jag har simmat en gång i våras men annars har det bara varit promenader. AquaBike-passet som jag gillade så förra året var borta men istället fanns något som hette Aqua Trippel. Till min stora glädje var det samma ledare och lika kul pass! Riktigt jobbig och bra träning och dessutom roligt. Det ska bli min nya torsdagsvana har jag tänkt. Enda nackdelen är att passet är redan kl 18 och för att hinna dit måste jag ta med mig pojkarna och möta M vid tunnelbanan. Men det går ju bra det med!
Det känns jättebra i hela kroppen (trots lite halsont) och även mentalt uppiggande. På väg hem stötte jag på A och C som följde med hem för att hämta DN och dricka en kopp te. Det var lite spännande att öppna dörren, men det var alldeles tyst och lugnt. Leo hade somnat efter bara tio minuter! Som sagt, en ny värld har öppnat sig.
onsdag 3 september 2008
Nä, jag trivs fortfarande inte i parfym
Silver Rain i liten pumpflaska (1,6 ml) bortskänkes. Skicka din adress eller kom och hämta. Först till kvarn gäller ;-)
Nu ska jag gå och tvätta handlederna. Grundligt.
Nu ska jag gå och tvätta handlederna. Grundligt.
Klatchig duk?
Var får man tag på snygg vaxduk, helst billigt? Jag vill ha en fin duk till utebordet, antingen svart-vit eller i pigga färger. Stolarna till är knallgula. Den får inte vara hysteriskt mönstrad om den inte är hysteriskt mönstrad på rätt sätt. Pappelina tycker jag är grymt överskattat så det vill jag inte ha. Uunikkoblommorna i gult och grönt skulle passa i färg men det mönstret har jag ledsnat på sen vi hade det som köksgardin. Jag såg en jättefin svartvit vaxduk nere i V-torp men det var innan vi flyttade och jag visste inte hur mycket jag skulle behöva. Och nu är den förstås slut...
Jag gjorde ett försök på Åhléns idag men hittade inget bra. Hade tänkt ta mig till Hemtex också, men det spöregnade så shoppinglusten vände snabbt och vi åkte hem istället. Men på parfymavdelningen stötte jag på en kund från jobbet och fick en provflaska Silver Rain. Trevligt! Så sällan som jag använder parfym så lär den räcka i flera år :-)
Sömnprojektet fortsätter gå över förväntan bra. Leo somnade efter bara lite gnäll och ännu mindre gråt ikväll. Det tog inte lång stund innan jag såg att han började försöka somna och det känns ju bra! Hela nattningen gick på en halvtimme, men större delen bestod av ett ivrigt undersökande av spjälskyddet. Det täcker inte riktigt spjälorna mer om man säger så.
Jag måste säga att jag inte trodde det skulle funka så bra och så snabbt. Vi bestämde oss för att försöka under en vecka innan vi utvärderade. Men i mitt stilla sinne såg jag framför mig hur han skrek kväll efter kväll hela veckan. Härligt att man kan ha fel ibland!
Nyss vaknade han (efter en halvtimme såklart) men somnade om snabbt när jag gick in och gungade sängen lite. Gör han som igår så sover han nu ända tills vi också går och lägger oss. Om det här håller i sig öppnar sig helt nya möjligheter! Vi måste inte längre titta på klockan och fundera på om hinner bli klara med städningen/filmen/pysselprojektet inom en halvtimme. Vi kan se på film! Spela spel! Bjuda hem vänner och faktiskt umgås med dem!
Jag gjorde ett försök på Åhléns idag men hittade inget bra. Hade tänkt ta mig till Hemtex också, men det spöregnade så shoppinglusten vände snabbt och vi åkte hem istället. Men på parfymavdelningen stötte jag på en kund från jobbet och fick en provflaska Silver Rain. Trevligt! Så sällan som jag använder parfym så lär den räcka i flera år :-)
Sömnprojektet fortsätter gå över förväntan bra. Leo somnade efter bara lite gnäll och ännu mindre gråt ikväll. Det tog inte lång stund innan jag såg att han började försöka somna och det känns ju bra! Hela nattningen gick på en halvtimme, men större delen bestod av ett ivrigt undersökande av spjälskyddet. Det täcker inte riktigt spjälorna mer om man säger så.
Jag måste säga att jag inte trodde det skulle funka så bra och så snabbt. Vi bestämde oss för att försöka under en vecka innan vi utvärderade. Men i mitt stilla sinne såg jag framför mig hur han skrek kväll efter kväll hela veckan. Härligt att man kan ha fel ibland!
Nyss vaknade han (efter en halvtimme såklart) men somnade om snabbt när jag gick in och gungade sängen lite. Gör han som igår så sover han nu ända tills vi också går och lägger oss. Om det här håller i sig öppnar sig helt nya möjligheter! Vi måste inte längre titta på klockan och fundera på om hinner bli klara med städningen/filmen/pysselprojektet inom en halvtimme. Vi kan se på film! Spela spel! Bjuda hem vänner och faktiskt umgås med dem!
tisdag 2 september 2008
Vi känner oss som hemma
Okej, okej... jag borde skriva om något annat än sömn åtminstone ibland. Men vad skulle jag skriva då? Ett inlägg om den dåliga städningen och bemötandet från Balanzen? Näe, det känns för negativt och min irritation har redan lagt sig. Men jag vet vilka jag inte ska anlita om jag någonsin ska köpa städhjälp.
Martin har just monterat upp projektorn efter att ha fått låna en HILTI av grannen. Han är som en liten pojke på julafton och läser högt ur manualen. Det låter som "bla bla bla åtta meter bla bla bla zoom" men han är nöjd och glad iallafall :-)
Apropå teknik så undrar jag om det finns någon riktigt pipljudsfixerad ingenjör på Bosch. En slags mänsklig motsvarighet till Tage. Både diskmaskinen och mikron piper nämligen väldigt enerverande från det att de är klara tills man öpnnar luckan. WHY? Har jag stoppat in nåt i micron så vet jag väl om det? Det räcker gott med ett pip, det behöver inte fortsätta om och om igen medan jag spänner fast Leo i matstolen och ger honom ett smörgåsrån. Det är ytterst irriterande.
Jag börjar vänja mig vid att ha spishäll istället för vanliga plattor (först förstod jag inte hur jag skulle slå på den) men ugnen är ett mysterium. Jag kan använda den men förutom de vanliga inställningarna finns en massa konstiga små symboler. Kan det vara en varmluftsugn? Manualen saknas men jag ska höra med nån av grannarna vid tillfälle om jag kan låna och läsa på. Det blir isåfall första gången jag behövt läsa en ugnsmanual.
Trots att vi bara bott här ett par veckor börjar det redan kännas mer naturligt att säga "hemma" och inte "i nya lägenheten". Det har gått rekordsnabbt så det måste verkligen ha varit meningen att vi ska bo just här. Häromdagen gick jag förbi gamla lägenheten när jag var ute på eftermiddagsrunda med pojkarna. Lustigt nog kändes det inte alls konstigt att se andra gardiner i köksfönstret, utan helt självklart att det inte är vi som bor där mer. Och ändå trivdes vi väldigt bra där också. Bortsett från trapporna alltså.
Nä, nu ska jag gå och fylla diskmaskinen men vänta tills imorgon bitti med att slå på den så vi slipper gå upp i natt och öppna luckan för att slippa piiiiiiiipet.
Martin har just monterat upp projektorn efter att ha fått låna en HILTI av grannen. Han är som en liten pojke på julafton och läser högt ur manualen. Det låter som "bla bla bla åtta meter bla bla bla zoom" men han är nöjd och glad iallafall :-)
Apropå teknik så undrar jag om det finns någon riktigt pipljudsfixerad ingenjör på Bosch. En slags mänsklig motsvarighet till Tage. Både diskmaskinen och mikron piper nämligen väldigt enerverande från det att de är klara tills man öpnnar luckan. WHY? Har jag stoppat in nåt i micron så vet jag väl om det? Det räcker gott med ett pip, det behöver inte fortsätta om och om igen medan jag spänner fast Leo i matstolen och ger honom ett smörgåsrån. Det är ytterst irriterande.
Jag börjar vänja mig vid att ha spishäll istället för vanliga plattor (först förstod jag inte hur jag skulle slå på den) men ugnen är ett mysterium. Jag kan använda den men förutom de vanliga inställningarna finns en massa konstiga små symboler. Kan det vara en varmluftsugn? Manualen saknas men jag ska höra med nån av grannarna vid tillfälle om jag kan låna och läsa på. Det blir isåfall första gången jag behövt läsa en ugnsmanual.
Trots att vi bara bott här ett par veckor börjar det redan kännas mer naturligt att säga "hemma" och inte "i nya lägenheten". Det har gått rekordsnabbt så det måste verkligen ha varit meningen att vi ska bo just här. Häromdagen gick jag förbi gamla lägenheten när jag var ute på eftermiddagsrunda med pojkarna. Lustigt nog kändes det inte alls konstigt att se andra gardiner i köksfönstret, utan helt självklart att det inte är vi som bor där mer. Och ändå trivdes vi väldigt bra där också. Bortsett från trapporna alltså.
Nä, nu ska jag gå och fylla diskmaskinen men vänta tills imorgon bitti med att slå på den så vi slipper gå upp i natt och öppna luckan för att slippa piiiiiiiipet.
Blått en dag...
Sist vi var på torpet visade Leos andrakusin I att hon också passar i hans blå munkjacka...
Kväll tre
Man ska aldrig ropa hej förrän man är över bäcken och just när man tror man har kläm på allt så brukar det ju ändra sig. Särskilt när det gäller barn. Men jag måste ändå säga att kvällens nattning känns som ett stort steg framåt.
Igår grät han säkert en halvtimme och med det i minnet fick jag spänningshuvudvärk redan vid kvällsgröten. Leo åt dock glatt en hel portion och fick sen duscha och mysa en stund. Och busa lite fast det är dumt kvällstid, men vem kan låta bli att prutta en liten nakenfis på magen?
Sen var det dags, lite extra tidigt eftersom vi var borta på eftermiddagen och han bara sov en halvtimme då. Jag stålsatte mig. Bytte från pinnstolen till en med stoppad sits (en skön fåtölj vore inte helt fel där). Stålsatte mig igen och försökte förmedla lugn och mys till Leo.
Han for runt som en liten raket i sängen. Drog sig fram med hjälp av spjälorna, mosade spjälskyddet och försökte dra sig upp till stående. Han lyckas inte än men vi ska sänka bottnen imorgon för säkerhets skull. Efter ca tio minuter började han gnälla. Jag vaggade sängen och sjöng. Efter tio minuter till började han gråta men inte lika ledset som i förrgår då jag sövde honom i spjälisen första gången. Max tio minuter senare sov han! Martin, som var på väg för att handla, stod som ett levande frågetecken i hallen!
Jag hoppas att han sover ett par timmar nu, men det återstår att se. Tiden för hans ytliga sömnfas börjar närma sig...
------------------------------ Uppdaterat
Han vaknade efter en dryg halvtimme men lugnade sig snabbt när M gick in och sov igen efter ca tio minuter. Och nu känner jag hur M-syster säger "aj, intressepil i ögat".
Igår grät han säkert en halvtimme och med det i minnet fick jag spänningshuvudvärk redan vid kvällsgröten. Leo åt dock glatt en hel portion och fick sen duscha och mysa en stund. Och busa lite fast det är dumt kvällstid, men vem kan låta bli att prutta en liten nakenfis på magen?
Sen var det dags, lite extra tidigt eftersom vi var borta på eftermiddagen och han bara sov en halvtimme då. Jag stålsatte mig. Bytte från pinnstolen till en med stoppad sits (en skön fåtölj vore inte helt fel där). Stålsatte mig igen och försökte förmedla lugn och mys till Leo.
Han for runt som en liten raket i sängen. Drog sig fram med hjälp av spjälorna, mosade spjälskyddet och försökte dra sig upp till stående. Han lyckas inte än men vi ska sänka bottnen imorgon för säkerhets skull. Efter ca tio minuter började han gnälla. Jag vaggade sängen och sjöng. Efter tio minuter till började han gråta men inte lika ledset som i förrgår då jag sövde honom i spjälisen första gången. Max tio minuter senare sov han! Martin, som var på väg för att handla, stod som ett levande frågetecken i hallen!
Jag hoppas att han sover ett par timmar nu, men det återstår att se. Tiden för hans ytliga sömnfas börjar närma sig...
------------------------------ Uppdaterat
Han vaknade efter en dryg halvtimme men lugnade sig snabbt när M gick in och sov igen efter ca tio minuter. Och nu känner jag hur M-syster säger "aj, intressepil i ögat".
Dag två
Ännu är det för tidigt att utvärdera sömnprojektet, men också i natt sov han bra och vaknade bara två gånger. Första gången bara en stund efter att jag gått och lagt mig (och då fick han komma över till vår säng som vanligt) och en gång på morgonkvisten. Han bökade och lyfte huvudet ibland men somnade om utan att vakna riktigt, till skillnad från hur det brukar vara. Det är otroligt skönt att få sova flera timmar i sträck och jag hoppas det inte är enbart för att han är utmattad efter skrikandet.
Dagtid har han också sovit bra. Vi har ett tag försökt gå över till att sova två långpass istället för tre korta men det har lyckats sådär. Han har varit väldigt lättväckt så fort vagnen stannat (och ibland även när den rullat) men igår sov han två 1.45-minuterspass, ett på förmiddagen och ett på efterdito. Sen vaknade han med ett leende båda gångerna.
Hittills verkar det se likadant ut idag, han har sovit en timme och fyrtio minuter nu, varav en timme på uteplatsen (har jag sagt att jag älskar uteplatsen?). Jag hoppas han vaknar god och glad och redo för lunch för han åt lite dåligt av gröten i morse.
Fortsätter han sova så här bra så är det nog värt gråtandet, även om det är jobbigt både för honom och för oss.
Dagtid har han också sovit bra. Vi har ett tag försökt gå över till att sova två långpass istället för tre korta men det har lyckats sådär. Han har varit väldigt lättväckt så fort vagnen stannat (och ibland även när den rullat) men igår sov han två 1.45-minuterspass, ett på förmiddagen och ett på efterdito. Sen vaknade han med ett leende båda gångerna.
Hittills verkar det se likadant ut idag, han har sovit en timme och fyrtio minuter nu, varav en timme på uteplatsen (har jag sagt att jag älskar uteplatsen?). Jag hoppas han vaknar god och glad och redo för lunch för han åt lite dåligt av gröten i morse.
Fortsätter han sova så här bra så är det nog värt gråtandet, även om det är jobbigt både för honom och för oss.
måndag 1 september 2008
Sömnrapport
Jodå, skruttas sov bra i spjälsängen (när snyftningarna ebbat ut) hela två timmar. När han vaknade hade vi redan lagt oss så då fick han ammas och sen sova intill mig resten av natten. Rom byggdes inte på en dag och att han sover i sängen är inget problem, det är bara själva sövningen på kvällen som varit jobbig. Inatt vaknade han dessutom bara två gånger och ammades och vaknade glad på morgonen så det känns väldigt bra! Själv kunde jag dock inte somna förrän vid ettiden efter en nattmacka. Vet inte om det berodde på kvällstet eller på att jag sovit så lite på sistone.
Nu väntar en veckas konsekvent somna-i-spjälisen-kampanj innan vi utvärderar. Jag hoppas verkligen att det går lättare dag för dag och att han till sist ska kunna somna utan att vara ledsen först.
Nu väntar en veckas konsekvent somna-i-spjälisen-kampanj innan vi utvärderar. Jag hoppas verkligen att det går lättare dag för dag och att han till sist ska kunna somna utan att vara ledsen först.
Pigg hundras, jo tjena...
Jag tar tillbaka det där om att Tage trivs med att komma ut oftare dagtid. I morse gick M som vanligt ut med honom en liten runda innan han åkte till jobbet. Sen när det är dags för Leos förmiddagslur (vid nio) brukar vi gå ut igen. Men idag är det gråväder och Tage låg och vräkte sig i korgen i sovrummet. Jag ropade och ropade från hallen men till sist gav jag upp och vi gick ut själva. Bekvämt hundskrälle det där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)