Leo kryper inte riktigt än men tar sig ganska långt ändå. Leksakerna (som för ovanlighetens skull ligger i lådan på bilden) ligger oftast spridda i ett cirkelformat mönster över en stor del av golvet. Han har även lyckats ta sig bort till blomman och rycka blad så den har vi flyttat på.
Tage trivs med att komma ut oftare på dagtid och att kunna spana genom altandörren. Katten som envisades med att hänga där har inte kommit tillbaka sen den mötte Tage nos mot nos med bara en fönsterruta emellan. Skönt tycker vi, trist tycker nog Tage.
Största anledningen till kvällens bildkavalkad är att jag tröst-tittat på Leobilder för att övertyga mig om att han faktiskt oftast är glad. Ikväll har vi nämligen startat projekt sova-i-spjälsäng vilket lyckades först efter en hel del gråt. Det är jobbigt men nödvändigt eftersom det börjar bli ohållbart att vagga honom till sömns i famnen. Han har varit helt hopplös att lägga ner på sistone och när man äntligen lyckats har han ofta vaknat efter en halvtimme och så har man fått börja om hela proceduren.
De få gånger han somnat själv bredvid nån av oss i sängen har vi märkt att han sover längre, troligen eftersom han i sin ytliga sömnfas (efter en halvtimme) känner igen sig och somnar om. Det verkar funka nu med, för nu har han sovit drygt en timme.
Det är väldigt jobbigt att se honom gråta (och nästan värst när han snyftade i sömnen efteråt) men jag tröstar mig med att vi inte lämnar honom ensam iallafall. Vi klappar honom på magen och sjunger eller sshh:ar så han vet att vi är där. Ikväll blev det många varv av "Himlajord" innan han till sist somnade till "Tornedalsvisan". Som sagt, jag måste utöka min repertoar.
Men nu ska jag också gå och lägga mig och försöka sluta vara en hönsmamma. Jag skulle tro att vi överlever detta allihop.
