onsdag 29 augusti 2007

*buff, buff*

Denna sida borde kanske byta namn från emmababbel till bebisbabbel... men det är nog bara att gilla läget eller välja en annan blogg att läsa ;-)

Knodden verkar bli mer och mer aktiv för var dag som går. Igårkväll när jag hade varit i rörelse hela kvällen och äntligen lade mig ner var det ett himla liv därinne. Jag lade handen på magen och plötsligt kände jag en liten men tydlig buff! Först trodde jag att jag inbillat mig men snart kom en buff till. Då blev jag tvungen att skaka liv i Martin (som tack och lov inte hade somnat helt, då hade det varit omöjligt) och han hann känna flera små sparkar innan knodden äntligen kom till ro. Häftigt! Jag trodde det skulle dröja mycket längre innan det kändes utifrån!

Jag har startat projekt "nej till köpebröd" hemma eftersom jag är så otroligt leds på det. För några veckor sedan bakade jag ju pappas långpannebröd men nu är det slut och jag tyckte det var dags igen. Gjorde dock en lite mindre variant på bara 1 liter vätska (mest för att korta jästiden) och gräddade i en lite mindre långpanna. När jag en gång värmde ugnen tyckte jag det var lika bra att dessutom göra fläskpannkaka till lunchlåda (vi köpte fyra plattor ägg i helgen!) och rabarberkaka med de sista rabarberna från torpet. Med andra ord var det en himla massa rörande, vispande och diskande hela kvällen.

Efter tjugo minuter i ugnen hade brödet redan fin färg och lät ihåligt när jag knackade på det. Jag trodde det var klart och såg fram emot att äta en nybakad smörgås en stund senare. Smältande smör och herrgårdsost. Men när jag skar upp brödet visade det sig att det var alldeles degigt i mitten och omöjligt att äta! Snacka om att bli besviken efter allt jobb! Möjligtvis hade det gått att rädda genom att skiva upp och torka till skorpor, men det var alldeles för sent på kvällen för att börja med ett sånt projekt.

Tack och lov köpte jag ett extra paket jäst igår så jag kan göra ett nytt försök idag. Den här gången ska det banne mig bli bra!

måndag 27 augusti 2007

Tage, världens mest bekväme hund?

Som jag skrev om förut så fick Tage för några veckor sedan åka vagn på promenaden eftersom han vägrade gå i den plötsliga värmen... här är äntligen bildbeviset! Och nej, vi kommer inte att montera ihop barnvagnen redan nu och ha med på promenaderna för säkerhets skull!

fredag 24 augusti 2007

Glädjeskutt?

Knodden verkar också glad att få mosin J på nära håll - idag kände jag de första sparkarna! Har anat små rörelser förut men nu på eftermiddagen var det tydligare, som att någon petade på mig upprepade gånger inifrån. Rätt häftig känsla! :-)

Yes!

Nu är det klart - kusin J flyttar med sin N till en lägenhet betydligt närmre oss! Nu återstår bara att se om hon vill återgå till tjänsten som min personliga tränare ;-)

fredag 17 augusti 2007

Veckans profil


Arbetsnamn: Knodden

Antal veckor: 18

Beräknad ankomst: 16 januari

Fotlängd: 3 cm

Karaktär: sprattlig



Åååååh, trikå!

Igår hämtade jag mammakläder hos H. Dels sådana som tillhört syster och kusin, dels sådana som H köpt. Förutom att hämta två rejäla kassar fick jag också gosa med Anna, äta thaimat och rabarberpaj. Och babbla förstås ;-)

Idag har jag på mig ett par av byxorna och det är helt underbart med mjuk resår i midjan! Nog för att jag kunnat få på mig en del av mina vanliga byxor, men särskilt bekväma har de inte varit de senaste veckorna. Dock måste jag fortfarande köpa minst ett par brallor till, eftersom jag var för bredhöftad för hälften. För att inte tala om nya bh:s... jag fasar redan eftersom favoriten Debenhams inte finns kvar. Det var det enda ställe jag vet som hade rätt storlekar till överkomligt pris. Men det kanske har blivit bättre på vanliga butiker, vad vet jag?

Nu plingade micron och jag ska sätta fart mot köket. Är ännu hungrigare än normalt och måste äta kvällsmacka innan jag lägger mig (om jag inte ska bli tvungen att gå upp mitt i natten). Men det är visst en tillväxtperiod nu, så det förklarar ju saken. Knodden vill ha käk!

onsdag 15 augusti 2007

Juliminnen

Jag går igenom gamla foton för att bränna en skiva till HoJ och hittar följande foto av lill-lusen och Tage...

Foto: Martin Krantz

måndag 13 augusti 2007

Trevliga kvällar

Ikväll har vi firat Martin i förskott med sallad, hembakt bröd och rabarber-hallon-björnbärspaj på balkongen tillsammans med borderterrierbrudarna med husse och matte. Det var extra kul att ses för det blir alldeles för sällan! Hundarna röjde lite först men lugnade sig snabbt. Det märks att de börjar bli äldre, våra små sockersmulor.

I helgen var vi på torpet. Kom fram sent på fredagskvällen men det var så sköööööönt att gå runt och tända ljus och njuta av tystnaden en stund innan vi kröp till sängs. Faktiskt nästan ännu mysigare nu när det börjar bli lite mörkare på kvällarna också.

På lördagen gick vi på promenad med Isabella, Ronja och mamman/matten. Det var mulet när vi gick iväg, men efter ett tag kom solen fram och det blev stekhett. Tage lade sig platt ner och vägrade gå, som han ju gör när han tycker det är för varmt. För att slippa bära testade vi att lägga honom i korgen under Isabellas vagn. Först tyckte han det var konstigt och hoppade ner, men när M lyfte upp honom igen och började rulla vagnen fattade han galoppen. Han låg där väldigt nöjt hela vägen hem!

Igår kom vi hem till stan tidigt eftersom M var tvungen att åka till jobbet en sväng. Jag passade på att baka pappas långpannebröd och det jäste otroligt snabbt i värmen. Fick trycka ner degen efter halva jästiden, annars hade den tagit över hela köket! ;-)

Jag använde upp en massa mjölslattar så det är både dinkelsikt, dinkelfullkorn, kornmjöl, kikärtsmjöl och vetemjöl i. Men riktigt gott blev det, nästan som när pappa gör det...

fredag 10 augusti 2007

Morrningar vid frukostbordet

Det är inte roligt att börja dagen med att bli arg. Men vad annat kan man bli när man läser detta? (Jag blev iof ledsen och uppgiven också, men mest arg).

Jag undrar hur de tänker? Ska man fortsätta jobba tills man får hjärtattack? Vad vinner vi på det? Eller tror de att alla som säger att de är utbrända fuskar? Det argumentet är dock väldigt klent, för om det finns folk som fejkar ryggont; inte tar vi då bort sjukskrivningen för ryggont!

Nu har det tack och lov hörts några röster om att rehabilitering behövs och det håller jag med om. Och självklart ska man inte vara sjukskriven onödigt länge, eftersom det då kan bli svårare att komma tillbaka. Men jag tror faktiskt att en viss tids total vila behövs för att kunna bryta ett beteende, framför allt när det gäller utbrändhet. Om man inte ska göra om samma misstag igen behövs förändringar. Gärna i form av terapi men också i form av total vila. Det tar tid att släppa det dåliga samvetet, känslan av att svika arbetsgivaren och omvärlden. Men om man inte kan släppa det så tror jag det blir väldigt svårt att verkligen komma till insikt om saker och ting.

Min första tid som sjukskriven minns jag bara som ett totalt dåligt samvete. Trots att jag hade ett fantastiskt skyddsnät omkring mig så tog det lång tid att komma till insikt om att jag faktiskt var sjuk och inte en svikare. Först när jag insett det så kunde jag bli bättre på allvar.

Visst hade jag säkert kunnat tejpa ihop mig och kommit tillbaka tidigare. Men jag tror inte det hade varit hållbart. Jag hade en läkare som tvingade mig att inte se rehabiliteringen som ännu en prestation utan som en läkeprocess. Det var svårt, för jag ville gärna tillfriskna snabbt, men jag tror han hade rätt i att det var den rätta vägen. Idag jobbar jag ju heltid, även om jag trappade upp under ett halvår, och mår bra. Jag tror inte jag ligger i riskzonen för att åka dit igen, just för att jag har fått tid att tänka och förändrat hela min syn på mig själv, min prestation och mitt arbete.

Well, jag skulle kunna skriva massor om det här. Men det hjälper väl inte, för de som inte vill förstå förstår ändå inte. Bara en sån sak som att man anser att utbrändhet bara kan ge sjukskrivning om man har allvarliga sömnsvårigheter. Den totala bristen på närminne då? Panikångesten? Hjärtat som slår extraslag? Att plötsligt inte veta hur man betalar med kort på ICA?

De vet inte vad de pratar om, men kanske kan beslutet öppna upp för fler röster som faktiskt vet.

torsdag 9 augusti 2007

Färskaste sötingen

Frågan är bara om han klär bäst i Tårtmössa eller i en blå med hjärtan, alternativt röd med regnbågsränder?

Tygparadiset på jorden?

Om du någonsin behöver handla fina klädestyger, gå till Karmosin! Butiken är inte stor men de har bra sortiment och proffsig hjälp. Jag hittade dem när jag desperat googlade efter tygaffärer och det var verkligen en vinstlott! För de som inte har en sykunnig svärmor så syr de även upp kläder, plus att de kan skära till om du själv vill sy. Själva klippandet kan ju vara lite läskigt i fina tyger...

Jag letade alltså tyg till långkjolen som jag ska ha på frackbröllopet i september. Att hitta ett fint grått enfärgat tyg skulle väl inte vara så svårt? Det måste det väl finnas massor av, tänkte jag och begav mig till Ohlssons tyger på lunchen. Men icke sa nicke. De hade fina mönstrade tyger, men nästan inga enfärgade. Dessutom fick jag endast motvillig hjälp av personalen, nästan så jag surnade till.

Jag provade med några andra butiker, men hade ingen tur där heller. Jag kikade till och med på gardiner, ifall att det skulle finnas några i fint tyg. När lunchen var slut var jag riktigt orolig att jag antingen inte skulle hitta tyg, eller att jag bara skulle hitta svindyrt på typ Siden-Carlsson.

Men efter att ha hittat Karmosin på nätet och bestämt mig för att hoppa över vattengympan (min träningskompis var ändå sjuk, vilket givetvis är ett legitimt skäl... eller?) åkte jag iväg efter jobbet. Paret som ägde butiken hjälpte till att hitta tyger och tog till och med ut dem utanför butiken för att vi skulle se hur de matchade toppen i dagsljus också. Jag fick lite sytips, även om svärmor kanske inte behöver dem, och trots att jag köpte tyg till långkjol, foder och dragkedja så hamnade notan bara på 279. Taft tror jag det var, ett halvglansigt fint tyg med tyngd i fallet.

Nästan så jag blir sugen på att börja sy själv nu ;-)

onsdag 8 augusti 2007

Det bidde en Robert!

Sent på Dennisdagen föddes lillkillen och enligt sms från den stolta fadern är allt bra! Så fort telefonen pep så hoppades jag att det var från dem och det var det ju! Drygt fyra kg och 55 cm lång så det var en rejäl klimp :-)

Handlarmorbror med familj hälsar på och vi har rullat ut madrasser till kusinerna. Eftersom M var i Kholm för att springa en kvartsmara fick morbror med fru ta över vår säng och jag och pojkarna sov i vardagsrummet tillsammans med kusin A. Eller så var tanken iallafall.

Pojkarna väntade tills de trodde jag hade somnat. Sen smet de upp från sina korgar, knuffade upp sovrumsdörren och hoppade upp i sängen båda två! Till saken hör att de nästan aldrig sover i sängen i vanliga fall och absolut inte när det är så varmt som det var igår. Men det kanske är sällskapet det hänger på?

På morgonkvisten kom de dock tillbakatassande till sina korgar. Hasse var lite orolig och sov ibland i korgen, ibland med mig i soffan. När kusin I gick upp på toa passade han dessutom på att smita in till kusin E och pussa henne ordentligt :-)

I morse var de inte alls sugna på att gå till dagis när det fanns så mycket trevligt folk hemma. Jag försökte förklara att de inte skulle vara hemma hela dagen utan gå på stan, men Tage tyckte nog att de kunde hålla sig till NK isåfall för då kunde han följa med! Vi var på sybehörsavdelningen där och köpte ett sidenband till klänningen jag hade på helgens bröllop så han vet minsann att han får följa med in där. Det kändes något bisarrt, men väldigt praktiskt.

Miffohundägare del 2

Isch. I morse när jag kom upp ur t-banan med en jycke under var arm (föredrar rulltrappa framför illaluktande hiss, trots att jag får bära 18 kilo extra) satt den underliga hundägaren utanför spärrarna och väntade på Schnauzer nr 2 (som han antagligen är hundvakt åt). Han hade den ena hunden i knät och sällskap av en kvinna.

Givetvis kände de genast igen mig och vad gör han? Jo han pekar, plockar upp mobilen och börjar visa fotot/filmen för sitt sällskap! Jag bestämde mig för att strunta i det för nån som beter sig så går knappast att resonera med iaf. Men jag måste säga att jag undrar varför han gör så! Hoppas han inte är alltför internetvan för då lär jag väl ligga på YouTube som "ilsken hundägare" eller nåt. Usch.

tisdag 7 augusti 2007

En liten Dennis?

Intet nytt från bästa L och i nuläget betyder det troligen att saker och ting börjat hända. Jag pratade med henne igår kväll, då de tagit sig ut från patienthotellet för att äta palt och mjukglass (dock ej ihop hoppas jag). Sen dess har jag inte hört nåt men kollar mobilen med jämna mellanrum :-)

På egna magfronten börjar det bli tydligare och tydligare, framför allt på kvällarna. Mest är det väl formen som har förändrats för jag kan fortfarande ha de flesta av mina byxor. Visserligen sådana som förut krävde skärp, men iaf.

Dock har jag sakta men säkert börjat dras in i coca-colaträsket. Jag kan ju som bekant inte få i mig kaffe mer och trots två koppar svart te så kommer huvudvärken krypande framåt eftermiddagen. Och därmed cocacolasuget. Jag som så gott som aldrig dricker läsk i vanliga fall tycker inte det känns riktigt bra, men ibland blir det ändå en promenad till 7-11. Huvudvärk har jag oftare än vanligt också, men jag misstänker att den kommer från spänd nacke och att den därmed ska bli bättre nu när jag börjat träna igen.

Japp, du läste rätt: jag har kommit igång efter ett låååångt uppehåll sedan min personliga tränare hade den dåliga smaken att flytta till Solna. Nu har jag dock hittat en ersättare i Ceasars matte och förra torsdagen var vi och simmade. Oj vad skönt och välbehövligt det var! Imorgon ska vi gå på djupvattengympa och om jag minns rätt så är det en jättebra ledare så man darrar i hela kroppen efteråt!

måndag 6 augusti 2007

Any time now

Oiiiiii! Nu är spänningen oooooolidlig (för att citera Peter Harryson i Så ska det låta). Bästa L är på BB efter att vattnet gått i natt. Än är de dock bara på patienthotellet så det kan dröja ett tag innan bebisen tittar ut. Frågan är om det blir en 070806:a eller en 070807:a?

onsdag 1 augusti 2007

Hinder och hundar

Agilityträningen har legat på is länge på grund av trötthet och illamående. Men igår packade vi in oss i bilen och gav oss iväg till Sthlm Södra för att testa deras bana. Det är ofta svårt att komma iväg på vardagskvällarna, men oj vad det är värt det om man tar sig i kragen!

Vi hade jättekul och Tage var väldigt duktig. Han tappade tråden någon enstaka gång och fick försöka ett par gånger på slalomen innan han kunde koncentrera sig på den. Men sen gick den hur smidigt som helst! Det var många andra hundar där, men inte just på banan, och det var ju bra att träna med lite störningar. Jag vågade dock inte släppa honom samtidigt som en matte kastade boll till sin hund. Den frestelsen hade han aldrig kunnat stå emot ;-)

Hasse fick träna i koppel och sele, för vi vågar inte riktigt lita på att han håller sig i närheten. Ibland går det bra men ibland lyssnar han inte alls och nu var det för många andra där som vi inte ville störa. Han tränade på klätterhinder och hopp. Det gick riktigt bra, men något med synen är det helt klart. Han sprang rakt in i stolpen till ett hopphinder!

Efteråt var pojkarna nöjda och mätta på köttbullar. Fast Tage har mest en leksak som belöning. Ett gummiben med en bjällra i som han fick på dagis när han fyllde år. Han är helt tokig i den och den är bra att kampa med också så det är en perfekt agilitybelöning.

Men om dagen slutade bra igår så började den dåligt idag. När vi går upp ur tunnelbanan vid Zinken så kommer en snubbe bakom oss med två Schnauzers som morrar och vill fram och bråka med pojkarna. Jag ber honom hålla avstånd, men han kommer bara närmare och muttrar om att vi går för sakta. Till sist går de jämnsides med oss och jag får kämpa för att hålla hundarna ifrån varann. Hans hundar morrar, skäller och har sig men mina lyckas faktiskt hålla sig tysta även om de vill svara.

När vi kommer ut så fortsätter han följa mig väldigt nära och till slut är jag så arg att jag skriker åt honom att hålla avståndet. Det är ju uppenbart att hans hundar vill bråka och då kan han ju inte släppa fram dem på det viset. Då tar gubben fram sin mobilkamera och fotograferar (eller filmar?) mig!!! Why?! Det gick inte att höra vad han sa för hans hundar levde om så.

Jag hade god lust att gå fram och smälla till honom (jo faktiskt!) men ville inte riskera att hundarna rykte ihop så jag gick över gatan istället. Som tur är var det ingen trafik så jag kom över och bort från puckot med hundarna.

Det var en ganska adrenalinstinn matte som lämnade pojkarna på dagis. Dock är jag väldigt nöjd med att de lyssnade på mig och inte morrade tillbaka på schnauzrarna! :-)