onsdag 25 april 2007

Vitvaror på plats, till sist

ExpeRten jobbar på och köket börjar verkligen arta sig. Det är väldigt spännande att komma hem från jobbet för varje dag har det hänt något nytt!

Idag kom vitvarorna som skulle ha kommit i fredags. MediaMarkt hade inget svar på varför de inte kom i fredags, för de hade varorna hemma på torsdagen. Det vet jag säkert för de ringde och sa det på torsdagen.

Hur som helst, idag var det alltså dags. Vi hade såklart beställt hemleverans och allt de sa var att någon måste vara hemma och öppna. I fredags hade det varit jag men nu är ju alltså expeRten där så jag slapp ta ledigt från jobbet. Och jag får väl tacka min lyckliga stjärna för att de inte kom i fredags trots allt. De hade nämligen bara skickat en (1) snubbe! ExpeRten fick alltså hjälpa till att kånka en kyl, en frys och en tvättmaskin uppför tre trappor.

Gissa om MediaMarkt kommer att få samtal?

tisdag 24 april 2007

It takes a fool to remain sane

Aaaah. Jag kan inte låta bli att bli glad av Ola Salo. I söndags var jag och J på Debaser och såg honom hjula på scenen :-)

Jag måste ju erkänna att jag gillar de gamla låtarna bäst. Kanske särskilt It takes a fool to remain sane eftersom den är så starkt förknippad med bästa-kollegorna M, S och K på första sunkiga byrån. Det var verkligen en sjuk värld där, och varje gång vi hörde låten på radion höjde vi volymen för det var vår sång.

Uppträdandet var bra, med klädbyten och trevligt mellansnack. Till vår stora förvåning var vi inte heller de enda tanterna i publiken! Det var en bra mix av folk och vi skymtade även Sahara Hotnights. Inte för att de är tanter, men ändå :-)

På väg hem stod jag och väntade på rätt tåg på Slussen och vem kommer knallande där om inte C-syster på väg hem från London. It's a small, small world.

söndag 22 april 2007

Syskonen bus blev syskonen gos...


Nästan läskigt tyst...

Vlapparna börjar verkligen vara vuxna för här är lugnt och tyst trots att lillasyster är på besök hos Hasse. Lite har de förstås härjat runt och busat, men mest har de varit nyfikna på vad jag gör. Tage håller sig gärna på sin kant, men syskonen hänger ihop och efter mig. De trivs ihop men Hasse blir väldigt sotis när jag gullar med Storma. Då ska han minsann upp i knät och pussas och visa att det är hans matte och ingen annans...

Under övervakning av småttingarna har jag laserat den billiga Silvansoffan så den ska stämma bättre ihop med våra andra utemöbler. Och så har jag gjort plats för expeRten i arbetsrummet och fortsatt det till synes ändlösa arbetet med att tömma köksskåpen. Vi har för mycket prylar helt enkelt! Rensning pågår, är det någon som vill ha en mixer?

Men nu ska jag ta ut bestarna...

Blommor och blader

Idag mår jag bättre igen, tack och lov. Det har varit en intensiv dag men jag har ändå hunnit med både en stunds avkoppling och en kvälls nostalgitrippande.

Morgonen började med släphämtning tillsammans med JoN. Släpet fylldes sen med gamla badkaret, gungstol 0ch diverse andra prylar innan vi styrde kosan mot Ekerö för att köpa en begagnad bäddsoffa till torpet (vilket också var anledningen till hela resan). Efter en hel del joxande (jag är glad att N körde under alla trixiga moment) fick vi in allt i släpet och gav oss av söderut.

Framme på torpet sken solen och efter en snabb rundvisning (och släptömning) gav sig JoN av till Vingåkers outlet medan jag och pojkarna blev kvar och inspekterade ägorna mer noggrant. En klunga påskliljor stod i blom och i rabatten fanns en massa tulpanknoppar. Bärbuskarna som vi flyttade med oss (och som fick utstå en natts snö innan de kom i jorden igen) hade klarat sig fint! MISCs gamla röda vinbärsbuske hade massor av gröna löv, den vi fick i bröllopspresent såg också pigg ut (men hade mindre löv) och den lilla hallonplantan var nästan dubbelt så stor som sist! Härligt, för jag var lite orolig för hur de skulle klara sig.

Vi gick på skogspromenad och jag hittade genvägen till Rosendal utan att ha min vanliga följeslagare med mig. På Rosendal blommade ännu fler påskliljor och under äppelträdet var det en tjock matta av scilla. Dessutom fanns min favoritblomma Kabbelekan lite här och där i dikena. Efter grusvägen tillbaka såg vi två hägrar som Tage tittade länge och väl på innan han kom fram till att han faktiskt inte skäller på fåglar, inte ens stora.

Tillbaka vid Karinstugan fick pojkarna rejsa loss lite på gården. De skötte sig riktigt bra och fick springa av sig ordentligt innan jag kopplade dem igen. Sen satt vi och njöt av solen en stund, jag i gungstolen som vi inte burit in ännu och pojkarna låg utsträckta i gräset. Riktigt härligt.

Jag testade soffan lite bättre också, och jag tror den blir bra även om den egentligen är lite för kort för Martin. Men han får ta den utragbara delen utan gavel så ska det nog fungera. Det är en träsoffa från 50-talet som tyvärr är grönmålad, men rätt fin ändå. Underbädden har en smart konstruktion som gör att man kan lyfta upp den i samma höjd som den andra bädden när man rullat ut den. Man kan visserligen klämma handen också i den, men det gjorde inte så farligt ont...

När vi kom hem hann vi med en halvlång promenad innan jag piffade till mig och åkte in på en av gammel-gammel-kollegornas födelsedagsfest! Det var fem år sen vi sågs sist så det var riktigt kul! Jag hade sällskap med M och vi hade mycket att ta igen. Dock jobbar vi inte så långt från varann kom vi fram till, så det lär förhoppningsvis bli någon lunch framöver.

Nä, nu ska jag gå och sova. Hasses lillasyster ska hälsa på imorgon så det lär bli en glad och livad dag!

fredag 20 april 2007

Hopp och tunnlar

Isch, nu är jag förkyld igen. Jag förmodar att gårdagens springande på agilitybanan i regn och hagel kan ha bidragit. Men det var det värt för det var himla skoj och jag fick många bra tips om hur jag kommer vidare med träningen.

Det var första gången jag tränade med Hasse. Han brukar nämligen gå med husse men husse var hemma och rev kök inför dagens vitvaruleverans (ska bli så härligt med mer plats i kyl och frys... för att inte tala om tvättmaskin!). Efter gårdagens erfarenhet ska vi nog byta hund lite oftare för när jag fick se Tage tillsammans med Timo så var det tydligt att han mår bra av lite mer fart. Det var ingen tillstymmelse till ärevarv runt banan där inte!

Å som var inhyrd instruktör tyckte jag skulle leka och kampa mer med Tage och det stämmer nog bra. På slutet gjorde vi ett lopp med täta hinder och många snurrningar för matte. Det var nog svårare för mig än för Tage men det gick riktigt bra ändå. Men då hade jag också en rolig leksak som belöning... för vad ska man med köttbullar till tycker Tage?

Hasse är fortfarande lite efter de andra men var otroligt följsam och fin, flamsade bara iväg lite mot slutet. Det var kul att träna med honom och jag tror att jag ska öva lite mer hinderkännedom med honom medan husse får öva handling tillsammans med Tage. Sen när Hasse kommit ikapp med själva hindren så tror jag Tage får se upp lite. För även om han är snabb som en raket så är lillebror lite mer följsam...

Lönen för mödan blev dock att vakna upp med förkylning. Jag tänkte först åka in och jobba ett par timmar eftersom jag behövde skicka iväg några bilder till tryck. Men efter att ha känt mig febrig i duschen bestämde jag mig för att be om hjälp av kollegorna istället. Det handlade bara om att föra över en mapp på ftp och det är nästan löjligt att åka in bara för det.

Nu försöker jag snabbkurera mig med massa c-vitamin och vila. Ikväll måste vi nämligen till IKEA för att shoppa inför expeRtens ankomst. Jag har mätt alla luckor och hoppas att jag fått allt rätt nu. Givetvis stämmer inte alla mått med IKEAs så det lär bli en del arbete med sågen. Men vi lämnar ju köket i trygga händer så det blir nog bra i slutändan ändå!

M går kurs i helgen men jag har fått hjälp av JoN att köra en bäddbar soffa (begagnat nätfynd) samt diverse annat jox till torpet. Hyr vi ändå släp för att hämta soffan så kan vi lika gärna köra den hela vägen tänkte vi. En tur till outleten i Vingåker är också inplanerad och på kvällen ska jag på fest hos gammel-kollega från första byrån jag jobbade på. Den otrevliga byrån, men flera av arbetskamraterna var desto trevligare och nu är det en från järngänget som fyller jämnt. Ska bli så kul att ses!

Nä, nu väntar c-vitaminbrus och en tupplur under filten i väntan på att vitvarorna kommer i eftermiddag.

lördag 14 april 2007

Minst hundra!

Hur många vuxenpoäng får man egentligen för att koka egen buljong? Många misstänker jag. Men det känns som sånt slöseri att bara slänga benen när det är mycket kött kvar men för lite för att skäras i vettiga bitar.

Vi har alltså tinat ännu en påse lammkött från Ms morbror. Det blev stekta, grovtärnade bitar med ugnsbakade mandelpotatisar, morötter, palsternacka och polkabeta. Dessutom tzatsiki som fått extra sting av chili flakes, direktimporterade från Sri Lanka. Rotsakerna kryddade jag med Ölandsblandningen vi fått av Maria, den blandningen tackar vi för!

Nu puttrar en buljong på spisen och i ugnen står en hallonkaka till morgondagens borderterrierträff. Lisa ska hålla prova-på-klicker-träff och jag ska fixa fika. Vi håller till här i Hägerstensteatern så det blir nära att gå hem och hämta kaffe och kaka.

I tordsags drog vi förresten igång med agilityträning igen. Det var väldigt länge sen, men Tage verkade ha allt färskt i minnet. Inklusive ärevarven runt banan tyvärr, men om matte bara blir lite snabbare och lite bättre på att peka ut nästa hinder redan innan han är klar med det pågående så ska det nog bli bra. Kul är det iaf och det märks verkligen att hundarna också tycker det! Hasses syskon Harry och Storma är också med, och väldigt duktiga! Hasse tycker också om agilityn men det märks att han är lite efter de andra. Hopp och tunnlar går bra men han tappar lätt fokus. Nästa gång ska vi dock testa att jobba mer med kontakten innan vi kör igång så han inte fladdrar iväg så lätt. Och så ska vi ta med hans gula ring och se om det är en bättre motivation.

Nu ropar M att Ola Salo är på TV, måste kila!

Ny favorit!

Ahh! En ny och fräsch liten bönupptäckt skedde till lunch idag. Mungbönan som jag förut inte ätit (mer än i trist groddad slemmig form utan att veta att det var just mungböna) visade sig vara mycket god! Jag köpte ett paket på ren impuls härom dagen och igår kväll lade jag dem i blöt. Ett stort plus för den korta koktiden - får de ligga i blöt först så räcker det med tio minuter!

Jag kokade dem i vatten utan salt eftersom jag läst någonstans att bönor mår bättre av det. Sen kryddade jag med flingsalt, lite peppar, citron och färsk timjan. Lite linfröolja på det, och så nykokt mandelpotis i ätvänliga bitar. Det blev mycket, mycket gott så Mungbönor lär dyka upp på tallriken ofta framöver. Tyvärr är de importerade men jag ska kolla om inte Saltå Kvarn också har dem men mer närodlade.

måndag 9 april 2007

Nu har vi flyttat in!

På påskafton flyttade vi vårt pick och pack från Rosendal till Karinstugan. Jag tror jag ska måla dörren blå.
Köket är litet, men med lite piff ska det nog bli fint. Jag har tänkt hänga fina gamla kökshanddukar som förhänge framför överskåpen.


Det finns iaf plats för två vid köksbordet. Här kommer mina fina pinnstolar som står i Ls förråd att passa!

Mommos matta är på plats och dynan jag virkade av mattrasor förra sommaren. Kaffekoppen står redo och på kvällen spelade vi Alfapet.

Barnen som bott i Karinstugan förut hade byggt en koja. De tänkte först montera ner den, men vi stoppade dem. Kan vara bra till barn som kommer på besök. Och att binda hundarna i tills vi fått upp stängslet...
Martin trivs i solen. Det var inte så varmt men då är det bra med en svärmorstickad kofta.


Inomhus fick pojkarna låna koftan ibland...
Gulle-Hasse tittar upp från sovpausen

torsdag 5 april 2007

Zombiestadiet

I tröttheten finns det olika faser och just nu befinner jag mig i zombieläget. För trött för att göra något, inte ens känna hunger, men inte tillräckligt trött för att sova. Åtminstone just för tillfället, om tio minuter slaggar jag kanske igen. Jag sov några timmar när jag (äntligen) kom hem från jobbet. M kom hem med hundarna från dagis någon timme senare men eftersom jag låst ytterdörren och stängt till sovrummet hajade inte pojkarna att jag kommit hem förrän M skulle byta om för att åka till agilityn med dem. Då blev jag pussad och klättrad på, innan jag vände mig om och somnade om. Agility är inte riktigt något jag fixar just idag...

Med början kl 06:00 igår morse var jag vaken ca 30 timmar i sträck. Ca tjugo av dem tillbringades med att vika och kånka kartonger, slå in saker i silkespapper, pilla bort slarvigt klistrade etiketter och fästa nya, sortera saker i nummerordning, lasta pallar, kånka fler kartonger osv tills hela kroppen värkte och händerna var täckta av pappersskärsår.

Vi jobbade hela tiden mot klockan och rop som "vi har 30 minuter kvar på den här pallen, nu ökar vi tempot" ven i luften. Men det som låter som outhärdligt fördjävligt och en källa till bråk och tjafs, blev i själva verket något helt annat. Jag överdriver inte när jag säger att jag har helt fantastiska kollegor. Så fort någon av oss hade en svacka så var någon där och peppade eller erbjöd sig att byta arbetsuppgifter. Med tanke på arbetspressen så är jag förvånad att vi hann med att se varann och upptäcka svackorna innan någon gick för djupt ner i dem.

I mitt fall inföll den värsta vid sextiden imorse, men direkt var en kollega där och fick mig att delta i ett fysiskt lite lättare arbete under roligt småprat tills jag var på bättre humör igen. Efter ett tag var det dags för nästa kollega att se alltför slut ut när han kom med nästa låda, så då bytte vi i av varann och sådär rullade det på.

Det känns rätt otroligt att vi lyckades med projektet att packa alla kartonger och få dem på pall. En stor del av pallarna gick dessutom iväg med lastbilen, vars chaffis var impad av vårt engagemang och erbjöd sig att vänta lite för att vi skulle hinna fylla hela bilen och inte bara ta de viktigaste pallarna som redan var klara.

Men det känns också rätt otroligt att det bestående minnet av gårdagen inte är värken i rygg och armar, inte det ändlösa springandet efter rätt kartong bland de tusen som stod uppställda. Inte tröttheten eller det faktum att vi överlevde natten på coca-cola och godis. Istället är det gemenskapen som etsat sig fast och skratten som trots allt har funnits där mitt i allt. Jag är banne mig imponerad, precis som lastbilschaffisen!